I helgen har Polo varit och tränat WE båda dagarna. Första dagen åkte han som ensam häst. Andra dagen hade han med sin kompis Otto. Han blev lite fundersam över att Otto var på andra sidan av väggen i släpet, men när vi väl kom iväg åkte han bra. Han har varit lite stampig och skrapig, framför allt innan vi kommer iväg, och så även nu i helgen. Urlastningen går bra nu, han tycker ju det är lite skumt att kliva ner baklänges men gör det på kommando. Även lastningen går fint, men han vill gärna ha en hussehand på rumpan.
Träningarna hölls på ÅB Horse event i Tollarp, med superduktiga Idamaria Johansson som tränare. Det fanns rätt många olika hinder framme, så Polo fick verkligen testa massor med nya saker.
Enkelslalom med byten gjorde han fint! Det var 8 m mellan stolparna. Vi fixade inte det på vart fjärde, men vart femte blev bra. Med sex meter mellan stolparna kommer byten i vart fjärde funka riktigt bra. Redan här blev det supertydligt att han har kortare språng och är mindre än Grao. Det känns som om det finns mycket mer plats i alla hinder. Även i tre tunnor märks det tydligt att vi har bättre plats. Det är ändå ett svårt hinder för oss. Vi har än så länge svårt att spåra, och det blir lätt så att rumpan sladdar ut eller att vi ramlar inåt. Jag har också svårt att hinna forma om till den nya sidan och att hitta bra vägar i volterna.
Bron tyckte han först var jätteläbbig, men när husse gick först följde han med. Efter några gånger kunde han själv, och dag två visade han stolt Otto hur man gör.
På lördagen testade vi att ta lansen och ringen i skritt. Det var absolut inga problem, varken att ta eller sätta i, och i skritt kunde jag ta den lilla ringen också. På söndagen testade vi i galopp. Det gick det med, men där blev det lite vingligt och med ojämn bjudning. Jag fick rida linjen på en hand men utan lansen några gånger för att hitta rätt. Jag fick även instruktionen att ställa lite bort från linjen så jag lättare kunde flytta honom mot grejerna om jag var för långt ifrån. Jag fick även hjälp med att hitta kvicka halvhalter och ännu kvickare eftergift för att alltid visa att vägen framåt är öppen. Även när jag korrigerade linjen med ställning och flytt av bogen fick jag bli lite kvickare, då blev det bättre.
Repgrinden gjorde vi först utan rep, sen höll Idamaria repet och till sist avslutade vi med att göra den själva, med rep. Jag släppte repet när vi kommit igenom, eftersom Polo aktade sig lite för det, men vi kunde göra halt, få repet igen och avsluta bra.
Eftersom vi aldrig hoppat innan och Polo visat lite dåligt omdöme i höjden på sprången när jag provat att longera över lågt hinder (han hoppade ungefär 120 över ett hinder på 40) började vi med att travhoppa över ett hinder på ca 20 cm. Det blev inget hopp, han travade bara över. Samma när vi höjde till 30. Ingen tvekan, men inte direkt något hopp heller. Samma höjd i galopp funkade däremot jättebra, ett lagom lågt och fint språng utan tvekan.
Ryggningarna har vi ju tränat en hel del på och det har gett resultat. Klockan fungerade jättebra, och vi provade även rygga i mönster. Där fick vi kanske inte de snyggaste bågarna, men vi kunde rygga mönstret lugnt och fint, ett steg i taget, stanna, rätta till och fortsätta.
Parallellslalom med byten var helt ok på lördagen, något sämre på söndagen. Det märktes att han var lite trött och vi fick inte riktigt till det. Ett extra plus fick han när det kom en ryttare och knackade på den halvgenomskinliga ridhusdörren precis när vi skulle lägga ett byte mot den, ungefär fem meter ifrån. Jag hann tänka ”det här går åt helvete”. Polo däremot sa bara ”nejdå matte, lita på mig, jag fixar”, bytte lugnt och fint och fortsatte på bågen.
Lyfta kanna är också ett sånt hinder där Polo visar mig att det inte alls är svårt. Det enda problemet är att vi än så länge inte har så bra övergångar, särskilt inte neråt, så jag måste påbörja övergången ganska långt innan hindret. Samma sak var tydligt i sidvärtsen som vi gjorde mellan bommar. När jag började lägga övergången som jag är van var vi en bra bit in mellan bommarna innan vi var nere i skritt. Jag fick kalibrera mig lite för att få det rätt. Målet är förstås att vi tillsammans istället ska kalibrera övergångarna så de är omedelbara och mjuka – men där är vi inte riktigt än.
På det hela taget är jag supernöjd med träningshelgen. Vi har helt klart en hel del att jobba med, men vi har också saker som redan fungerar väldigt bra. Det viktigaste för oss är att fortsätta jobba med grundridningen, det är skönt att se att hindren inte är något större problem när vår kommunikation funkar. Det var dessutom roligt att få prova så många hinder på kort tid med honom, även det ger mig en bra bild av vad vi behöver fokusera på framåt.
Jag noterar även att han troligen blev ganska trött i kroppen av att träna två dagar i rad, men han har god arbetsmoral och kämpar på och gör sitt bästa. Jag är dessutom glad över att det funkade bra att köra honom och Otto tillsammans. Det underlättar verkligen för oss om vi båda kan träna vid samma tillfälle.
