Vi har ägnat helgen åt årets WE-konvent. Det är verkligen en rolig helg – WE-folk från hela Sverige träffas och diskuterar grenens framtid och utveckling. I år åkte vi finlandsbåt, vilket fungerade riktigt bra. Större delen av resan tuffade båten på genom vacker skärgård, så trots storm i Skåne blev det en lugn resa där jag bara någon gång upplevde att det gungade till. Värre var det då med flygresan upp till Stockholm på lördagsmorgonen. Den turbulens som vi upplevde där var värre än något annat jag upplevt på flygningar som inte varit över Atlanten eller Klippiga bergen. Säkerhetsbältena i flygstolarna fyllde sin fiktion.
Under lördagen var Ulrik på repetitionskurs för banbyggare. Jag fördrev dagen i Stockholm på lite olika trevliga sätt. Jag började med att sätta mig på ett café i Gamla Stan och förbereda de delar av konventet som jag ännu inte förberett. Jag höll i en hel del och fick med kort varsel ytterligare delar då en av våra kommittémedlemmar var sjuk. Sedan promenerade jag bort till Fotografiska muséet där jag träffade Ulrika Fåhreaus, frilanskollega och bloggaren Ponnymamman. Det var så trevligt att få en stund att verkligen sitta ner och prata med varandra. Jag fick också med mig hennes stallkalender för 2017. Det är en fotokalender som hon gör där 25 kronor per kalender går till den ideella organisationen Love Nepal som befriar barn ur bordeller i Asien och arbetar mot sexslaveri.
Under konventet hade vi några viktiga framtidsfrågor som vi diskuterade. Ett par var konkreta – som Hur gör vi ett bra Riksmästerskap, och hur ser vår väg från Riksmästerskap till Svenskt Mästerskap ut? Här fick vi en riktigt bra diskussion, där en mängd olika alternativ analyserades utifrån fördelar och nackdelar. Jag tror alla är överens om att det inte finns en enkel och självklar väg att gå, men detta gav oss i kommittén verkligen ett bra underlag att arbeta vidare med.
Vi pratade även om hur vi breddar sporten, hur vi får den etablerad över hela landet och hur vi ökar i alla lager, från bredd till topp. Även här var det mycket klokt som fram – och här tror jag att alla deltagare kände att det här är en fråga som kräver att vi alla arbetar med den.
Helgens föreläsare var Lena Malmkvist som pratade om att sätta mål och hur vi kan arbeta med våra mål genom att bryta ner dem. Hon är själv en utmärkt förebild där. På 10 år gick hon från att rida Lätt C på klubbtävling till att rida en godkänd Grand Prix i dressyr – för att hon bestämde sig för att hon ville det.
Det var som sagt en rolig men intensiv helg och det var skönt att komma hem till alla djuren strax efter midnatt på söndagkvällen. Redan ikväll har kommittén telefonmöte för att följa upp helgens diskussioner, och så rullar vi på mot nästa år.
