Här har det varit en händelserik höst, även om det inte märkts här. Under sommaren fick ju Grao kortisonbehandling i vänster bakknä och i augusti började jag sätta igång honom lite långsamt. I september var han sämre igen, och veterinären och jag kom överens om att vi behövde göra en CT. Det var ju rätt nervöst för matte – både att han skulle sövas, vad de skulle hitta och vad som skulle hända om de inte hittade något. Det gick inte att vara helt hundraprocentigt säker att vi röntgade rätt led. Grao fick åka till Helsingborg en måndagkväll och sova över. På tisdagen blev han sövd och CTad. När jag kom på tisdagkvällen för att hämta honom var han rätt stressad, så vi tog en liten betespromenad innan vi åkte hem. När han fick se sitt eget släp blev han jätteglad och marscherade raskt in och ställde sig. Kör hem, beordrade han!
Efter några dagar kom resultatet. Han hade en ”mild to moderate” skada på korsbandet, milda skador på ligamenten i knät och början till artros i leden. De senare sakerna troligen följder av korsbandsskadan. Veterinären bedömde prognosen som hyfsat god, och rekommenderade artroskopi och stamceller.
Vi bokade in en artroskopi, dvs en titthålsoperation i leden. Veterinären gick in med en kamera genom två små hål. Därinne rensades leden upp från skräp och de lade in PRP – platelet rich plasma. Det är ett preparat som tidigare gjordes från hästens eget blod men nu är konstgjort. Om jag förstår det rätt så rensar man blodplasman och ökar mängden blodplättar. Detta understödjer och förstärker hästens läkningsprocess och har visat sig vara en väldigt effektiv metod för att läka skador. Veterinären ringde mig efter operationen och berättade att allt hade gått bra och vad de hade gjort. Han hade ju också tittat omkring lite i leden och inte upptäckt någon mer skada som vi inte sett på CT – det var förstås också ett orosmoment. Ibland dyker det ju upp rätt allvarliga saker när de går in och tittar. I och med att de gick in i en led behöll de honom på djursjukhuset några dagar för observation. Han åkte in en tisdag, opererades på onsdagen och fick åka hem på fredagen. Även denna gång gick han med bestämda steg raskt in i släpet. Hem!
Tyvärr var detta fredagen då det snöade och var halt. Efter några mil på E6an blev det stopp. Jag såg framför mig synen att behöva bli stående där i många timmar med en nyopererad häst i släpet. Mardröm! Jag plockade upp några trafik- och kartappar och såg att jag skulle försöka ligga kvar på E6 ett tag – för nu rullade det i alla fall framåt om än väldigt långsamt. Jag passerade någon avfart där det stod helt stilla på avfarten, men efter ett tag kom jag till en avfart där det gick att köra av. Jag snirklade mig in på småvägar och lyssnade på trafikradion – nu var det stopp på minst två ställen på E65 som jag ju också skulle köra på. Jag snirklade vidare och lyckades till sist ta mig ut efter de båda stoppen! Min granne ringde dessutom och berättade vilka vägar som var farbara hemåt. Vi kom hem efter ett par nervösa timmar och när jag lastade ur insgå jag att resan nog ändå varit jobbigare för mig än för Grao. Han var på gott humör. Han var hemma! Och åka släp är ju inte något han har några problem med, han är världsmästare i släpståning.
Efter operationen följer sex veckors boxvila. De första två veckorna bara i box, sen börjar vi successivt promenera lite för hand också. Idag har det gått 12 dagar sedan operationen och allt ser bra ut så här långt. Igår tog jag stygnen från operationssåren. Jag valde att göra det själv istället för att åka till veterinär eftersom jag upplever att det är lugnare för Grao. Han var väldigt tålmodig och accepterade att jag drog med pincett och klippte.
Nu följer en dryg månad med promenader vid hand och olika rehabövningar på stallgången för att långsamt träna upp musklerna runt leden. Grao hanterar boxvilan riktigt bra. Den första dagen blev han lite orolig när de andra gick ut, men han lärde sig snabbt att han får mash när de gått ut. Mash är smask! Han får dessutom ha sitt fönster öppet, så han kan stå och titta ut på Xipo i hagen närmast och Otto i hagen lite längre bort. Vissa dagar är det dessutom dag-tv i form av Vägens hjältar – häromdagen körde en lastbil ner i diket utanför och han följde arbetet med att få upp den med stort intresse.
