I helgen har Grao och jag varit på läger tillsammans. Vi har båda sovit borta, skaffat nya kompisar och tränat och myst i skogen tillsammans. Grao har dessutom fått en skön equiterapibehandling.
Vi åkte till Söderåsen och Tostarp Bed & Ride, där vi ju tidigare ridit en guidad tur i naturreservatet. Lägret var ett samarbete med Equimari som finns på gården intill. Grao fick bo hos Mari och jag bodde med de andra människorna på Tostarp Bed & Ride, och vi hade gångavstånd emellan. Lägret började på fredagen med en härlig tvåtimmarstur i nationalparken. Vi var fyra deltagare med egna hästar och två som hyrde hästar på plats, så sex totalt. Efter en god indisk linsgryta till lunch skulle vi ha ridlektioner. Grao och jag hann värma upp när himlen öppnade sig. Det åskade, spöregnade och haglade intensivt under ett par timmar. Så välbehövligt, men timingen var ju rätt onödig. Då det inte fanns något ridhus fick vi ställa in resten av lektionerna och vi som inte hann rida fick lite längre lektioner de andra dagarna istället.
På lördagen började vi med lektioner, och Grao och jag fick jobba hårt! Vi fick jobba en hel del med skolor, piruettgalopp och piruetter. Nyckelordet för passet var att aktivera inner bak hela tiden och att rida upp på yttertygeln. Jag red på mitt pelham med delta, som är den betsling jag har när jag rider WE. Mari konstaterade att Grao emellanåt behöver få upp nacken lite mer och hon föreslog att jag skulle rida på kandaret på söndagen.
Då åskan hängde i luften bestämde vi att ta vår uteritt direkt efter lektionerna och äta lunch efter. Vi red ´hela vägen upp till Kopparhatten – en stigning på 150 meter från lägsta punkten på rundan. Vi fick några riktigt härliga galopper och en hel del klättring. På kvällen fick Grao en behandling av Mari – han är ju på det hela en ganska spänd och misstänksam häst, men han fick mycket god hjälp att slappna av och till sist stod han och gäspade stort.
Söndagens träningspass hade ännu mer fokus på inner bak – framför allt genom en massa öppnor och slutor i både trav och galopp. Vi jobbade även en hel del i förvänd galopp och fick några riktigt bra byten från förvänd till rättvänd galopp. Det nya kandaret med det jätteblingiga pannbandet funkade riktigt bra och jag kände att vi hade på det hela en bättre position än under lördagen. När vi kom hem söndag kväll var vi båda rätt trötta och nöjda tror jag. Eller jag var nog den som var tröttast faktiskt, 3-4 timmar i sadeln per dag är mer än jag brukar rida nuförtiden. Grao däremot är ju rätt outtröttlig. I alla fall om man frågar honom.
