Mitt arbete med Grao går just nu nästan helt och hållet ut på att få honom att slappna av i olika situationer, att komma till en mental lösgjordhet som gör att det fungerar bra att arbeta. För ett tag sedan skrev jag ju ett blogginlägg om de tyska och portugisiska utbildningssystemen och en viktig skillnad är att portugiserna har lugn som bas i sin triangel. Lugn är givetvis viktigt även för de som utbildar enligt den traditionella utbildningsskalan, men det är inte lika tydligt uttryckt där.
För mig är bilden av lugn som en bas för allt arbete bra att tänka på. Egentligen är det rätt självklart att lugnet är en förutsättning för att kunna utföra ett bra arbete. Det märker jag ju framför allt när jag har en häst som har ganska långt till lugn. Men det har inte alltid varit så tydligt för mig. Många hästar kan ju utföra rörelser, även ganska avancerade sådana, på spänning istället för styrka. Det kan till och med se rätt bra ut. Problemet är att ju att det inte blir bra – varken för att bygga vidare på eller hållbarhetsmässigt för hästen. Med en häst som inte visar sina spänningar lika tydligt som Grao är det lätt att köra på även om det är lite småspänt.
Jag tror att detta är extra viktigt nuförtiden då många hästar är väldigt rörliga och talangfulla samtidigt som de har rätt mycket nerv. Det är lätt att vilja gå fort fram och ta genvägar och hästen ser samtidigt rätt ball ut. Jag kan absolut bli frustrerad över att behöva lägga så mycket tid på att få till något så enkelt som att hästen går rakt fram i en relativt tråkig trav. Samtidigt inser jag ju att det är precis det arbetet vi behöver just nu – och att när vi väl hittar mental avspänning kommer troligtvis rätt mycket gå relativt lätt. Dessutom är detta ju bara baksidan av ett mynt som har en väldigt positiv framsida – elektricitet, känslighet, arbetsvilja och motor.
En annan sak som jag tycker är intressant är hur olika man når mental avspänning med olika hästar. Amelia kan ju vara rätt spänd i vissa situationer, och framför allt på framtidningar har hon varit minst sagt explosiv. Jag insåg relativt snabbt att det var helt fel väg att försöka få henne skritta avspänt i de lägena. Hon behövde galoppera friskt framåt helt utan broms från ryttaren. Får hon bara göra det en stund så är hon sedan tillfreds och arbetsvillig. Jag tänkte först att det var samma sak med Grao, men insåg att det inte alls var en bra taktik. Han behöver arbeta i skritt, långsamt och noga och gärna med en tydlig inramning. Det gör honom trygg.
I senaste numret av Ridsport har jag pratat med min tränare, Olof Axelsson om just detta i första delen av en dressyrserie. Lottapictures, Lotta Gyllensten, har fotat och filmat, och det finns material både i tidningen och på webben.
