Idag har Polo och jag varit iväg hos Susanne och tränat dressyr. Det var spännande att se hur han skulle ta omgivningarna, omständigheterna och förstås vad Susanne skulle tycka om honom. Träningarna är på en utebana med många hästar i hagar runt omkring, bland annat en ganska livlig tvååring. Polo tittade med stora ögon på allt, men uppförde sig väl. Det allra märkligaste var nog de stora speglarna! Vi började med att vända över en bra bit ifrån dem, men gick sen successivt närmare för att till sist rida precis intill dem.
Susanne noterade givetvis de svagheter som vi har. Polo är ju ännu rätt så instabil i kontakten och tycker det är jobbigt att arbeta över ryggen. Det resulterar i att han svänger ut rumpan och ökar den redan höga takten. Vi började att arbeta i trav, vilket ju jag bedömer som hans mest svårjobbade gångart i dagsläget. Jag fick rida serpentiner och skänkelvikningar i lättridning, där jag satte en låg takt genom att rida lätt långsamt. I serpentinerna var vi noga med att han inte fick rinna iväg i omställningarna och att han skulle ha stöd på yttertygeln och spåra i bågarna åt båda hållen. I skänkelvikningarna var fokus på att han inte skulle rinna iväg snabbt åt sidan, utan att de blev långa och relativt svaga – och framför allt att det var jag som red tvärningen steg för steg. I högervarvet behöver jag ibland ställa lite vänster för att rakrikta och undvika att rumpan svänger utåt. I vänstervarvet behöver jag flytta in framdelen, framför allt vänsterbogen, så den linjerar med rumpan som där lättare ramlar inåt. Om någon kommer ihåg blogginläggen från mina första år med Grao låter det här nog rätt bekant – det är ju precis samma saker!
I galoppen arbetade vi vidare med samma arbete. Jag upplever att det är lite lättare att få ner takten i galopp och det gör att arbetet känns lite lättare där. Jag arbetade även med att fatta galopp ur en rund och eftergiven form, för att få bättre fattningar. Just övergångarna känns än så länge lite svåra för oss, och det tror jag mest beror på att vi inte känner varandra så väl än. På Grao tänker jag ju bara övergång och får oftast väldigt mjuka och bra övergångar. Men när jag tänker efter inser jag ju att det inte var så i början.
Jag fick också visa att vi både kan vända diagonalt och fortsätta i förvänd galopp och att vi kan byta på diagonalen. Dessutom fick vi på slutet visa upp vår väldigt fina ökade skritt – det känns faktiskt fantastiskt att sitta på en häst där jag bara kan länga ut tygeln och han skrittar på genom hela kroppen utan spänningar.
