Efter att vår senaste P&R blev pannkaka har vi ju lite att jobba med när det gäller tävlingsridning. Därför blev jag glad när en grannklubb, Sydslättens RF, aviserade att de hade öppen bana. Jag bokade in en morgontid för att kunna träna i lugn och ro utan andra ekipage i närheten. Han klarar andra hästar bra, men kan ju vara ganska störig för andra som försöker fokusera.
Några dagar innan hörde Caroline av sig – hon var i Sverige och undrade om jag ville rida för henne. Vi bestämde att vi skulle mötas på Sydslätten så kunde hon vara med och hjälpa oss i ett läge när vi verkligen behöver hjälp.
Detta visade sig vara en bra plan. Grao var spänd och tittig, precis som på tävling, så Caroline kunde verkligen se vad som händer och hjälpa oss att hantera det. Först red vi fram i lilla ridhuset och lämnade dörren öppen, som på en vanlig framridning. Han gick fint på volten mot läktaren men tyckte dörren och grejerna som hängde där var otäcka. Därför kunde vi redan där börja med att träna på att gå förbi det otäcka och sen gå ner till den lugna volten och komma tillbaka till god ridning. Detta var en av de viktiga punkterna jag fick med mig från Caroline. När han är spänd ska jag rida bogen in och rida honom framför skänkeln på det sättet – men så fort han sänker huvudet måste jag slappna av och vara tillbaka i den vanliga ridningen. Jag ska inverka för att få ner hans adrenalinnivå och får inte ”krisrida” längre än nödvändigt, då håller jag adrenalinnivån uppe istället. Jag ska även hela tiden hitta tillbaka till en bra, lugn och taktmässig trav mellan varje adrenalinpåslag, så jag lär mig att hitta dit så snabbt som möjligt.
Caroline ville också att jag ska arbeta i ett mellanregister mer. Jag ska alltså hitta en form som ligger mitt emellan uppvärmningsformen där jag länger ut överlinjen och den mer samlade form jag sedan rider i. Väl där ska jag försöka hålla det stabilt och göra alla förändringar små och långsamma, liksom smyga på honom förändringarna. Det gäller för övrigt hela tiden när jag sen rider program. Jag ska försöka göra nyanserna mindre för att få Grao tryggare. Detta känns riktigt ovant för mig. Med Amelia behövde jag hela tiden jobba på att få nyanser, visa ett register och jobba på hennes elasticitet, så jag har ju försökt betona övergångar och sånt med henne. Men det är ju helt logiskt att det inte fungerar på samma sätt med en häst som Grao som är så helt annorlunda.
Efter ett tag gick vi in i stora ridhuset. Där fanns det dressyrstaket, höga bokstäver, blommor, domarbord, ja allt som hör en tävling till. Dessutom fanns det en elektronisk display där det rullade röd text på ena långsidan. Klart suspekt enligt Grao! Det verkade tämligen opålitligt faktiskt.
Caroline och jag var överens om att det inte var så viktigt att rida program – det var bättre att använda tiden till att hitta metoder att hantera tävlingssituationen i sig. Det är inte i programmen problemen sitter. Den röda, rullande texten fungerade utmärkt som störmoment. Han var inte alls glad åt att gå nära den! Eftersom Grao går bättre i vänster varv för tillfället bestämde vi att jag alltid ska börja i vänster varv. Jag ska absolut inte skritta innan jag går in, och jag ska försöka rida i trav med honom framför mig från början på banan. Jag kan gärna börja där han känner sig lugnare och sedan smyga mig mot det otäcka, och hålla tummarna för att jag får tillräckligt med tid. Även om jag ska ha en beredskap för att få fram honom när han står emot får det inte speglas i min kropp, för det känner han direkt. Jag måste träna på att rida avspänt men vara skärpt och beredd mentalt samtidigt. Så fort vi kommer förbi det han spänner för måste jag föregå med gott exempel och slappna av.
Oavsett vad vi tränar på hemma så ska jag på tävling bara ha två fokus – fram för skänkeln och åt sidan för skänkeln om han spänner till. Jag ska dessutom sänka händerna när han spänner till, för han vill gärna dra upp nacken vilket ökar adrenalinet samtidigt som det gör honom mindre påverkbar. Målsättningen nu ska vara på nivån ”ta mig runt programmet”, så jag ska inte försöka rida för höga poäng. Får jag dubbla spår eller andra saker som drar ner poängen ska jag inte bry mig om det i dagsläget.
Både Grao och jag var riktigt rejält trötta efter den här genomköraren. Det var verkligen väl använd tid! Även om en liten bit av mig vill visa Caroline hur duktiga vi blivit sedan hon såg oss sist var ju det här mycket mer konstruktivt och användbart 🙂 Rida under optimala förhållanden vet jag att vi kan. Nu måste vi lära oss att göra bra ifrån oss oavsett förhållanden.
