Grao fick några dagars vila den här veckan när jag var på Gotland. Han har gått rätt mycket den sista månaden, både fler och längre pass än tidigare, så tre dagars vila kom nog egentligen rätt lagom för honom. Under sommaren har jag tyckt att han varit lite mer spänd dagen efter en vilodag, och att vi har fått jobba lite mer för att komma i träningsläge då. Det märkte jag inte något av alls igår. Jag skulle ha WE-träningar på kvällen, så jag fick stressa lite för att hinna rida efter att jag landat innan jag behövde åka. Men det var det verkligen värt! Grao var mjuk och fin och vi fick ett riktigt fint pass där jag fokuserade på lösgjordhet och samarbete.
Idag fick vi en tuffare start med ett rätt kraftigt störningsmoment i början av passet. Det gjorde att det fanns en underliggande spänning hela tiden, även om vi faktiskt ändå fick till ett rätt fint arbetspass. På det hela jobbade han jättefint, men det märktes att det hela var mer bräckligt, och minsta lilla kunde få honom att tappa fokus. Men jag konstaterade ändå mycket nöjt att jag kunde komma tillbaka till fokus rätt snabbt varje gång.
Vi har anmält till några tävlingar framöver, så nu hoppas jag att vi kan göra likadant om det är spänt på tävlingsbanan – även om jag förstås helst vill minska graden av spänning.
