Grao och jag har arbetat flitigt med rakriktning och med att han i alla lägen ska vara framför mig. Igår fortsatte det jobbet under lektionen för Olof. De båda sakerna växelverkar ju en del – det är lättare att ha honom rak om han är framme för hjälperna, och det är lättare att få ett driv bakifrån när han inte slingrar sig. Det är fortfarande högersidan som är den svaga sidan, han vill sätta över mig till vänster och ta stöd på vänster tygel. Temat för gårdagens lektion var därför ”tunneln till höger”. Tunneln är alltså den korridor jag ska rida i. Det går att se det så att tunneln formas av mina jämna och lika långa och stabila tyglar. Mitt emellan dem placerar jag manken och hela hästen. Eftersom Grao gärna vill flytta oss till vänster ska jag placera tunneln lite till höger om oss och rätta in oss där. Detta gäller alltså i båda varven, i höger varv placerar jag oss lite innanför spåret. I vänster varv vill han gärna själv lägga sig lite inåt, så då flyttar jag tunneln utåt, åt höger.
All rättning sker framåt. Grao vill ibland hamna lite bakom mig och det kan vara lite lurigt eftersom han kan göra det samtidigt som han springer på rätt bra framåt. Gårdagens svåraste övning var till min förvåning att fatta galopp ur trav med honom framför mig genom hela fattningen. Jag trodde nog att jag redan gjorde så.. Men helt klart var det inte så, utan precis i fattningen har jag tappat honom. Han kommer tillbaka efter bara något språng, men självklart blir de där tappade sprången en sårbarhet. Nu var jag jättenoga med att ha honom framför mig och fatta galopp ur det. Jag blev rätt förvånad när hans första reaktion var att stanna. Nästa gång stannade han inte, men det tog några steg innan fattningen gick igenom. Det var tur att jag hade Olof där som kunde säga att det var rätt, för det kändes inte så rätt. Men efter fyra-fem fattningar kände jag skillnaden, det var verkligen på väg att bli mycket bättre.
Passet kändes på det hela rätt bra, och bitvis mer än bra. När vi avslutade i en spänstig trav, jag började rida lätt och det kändes som om ryggen sögs upp under mig och vi svävade fram i en spänstig trav med mycket kadens kände jag hur mycket kapacitet det finns i min fina häst.
