Grao och jag har haft en mycket intensiv helg. Vi har varit på utflykt till Ölmstad, i närheten av Gränna. Jag skulle vara med på en träff med ett gäng WE-ryttare där och eftersom en tränare som jag varit nyfiken på sedan jag såg honom träna delar av det tyska landslaget i WE var där och hade träningar fick Grao följa med.
Grao fick åka före frukost på lördagen, kl 5.30 gick han förvånat in i släpet och upptäckte att det hängde frukost därinne. Han fick äta i bilen! I ärlighetens namn gjorde matte detsamma. Vi pausade dessutom för lite fika på vägen.
På lördagens träningspass stämde vi av var vi är och vad vi har för bekymmer. Jag berättade att Grao är svagare i höger och tränaren höll med. Jag fick jobba en hel del med att få honom att verkligen gå undan för höger skänkel, och jag fick med mig att jag ska arbeta tre gånger så mycket med höger bak som med vänster – dvs rider jag t ex en vänstersluta i 10 sekunder ska jag rida högerslutan i 30 sek för att på så sätt stärka upp den svagare sidan. På söndagen uppfattade vi båda Grao som jämnare, om än inte jämn. När han är så kan jag ändra förhållandena till 1:2 eller till och med 1:1,5. Jag tror han var jämnare av två anledningar – dels hade jag fått en bättre reaktion på högerskänkeln under lördagen och dels var han mindre spänd. Han blir alltid mer slingrig och sned när han är spänd, och lördagen var ju ändå första dagen på nytt ställe. På söndagen var det ju likadant!
I galoppen fick jag först jobba på att samla galoppen ordentligt och fick lite tips på hur jag kan bygga styrka och på sikt öka samlingen ytterligare. Sedan tog tränaren resolut itu med det där jag skjutit på ett tag – byten. Jag fick prova en gång först, vilket nästan fick tränaren att bryta ihop. Jag red alldeles för tyskt! Det var så fel! Problemet var att jag höll i den nya innertygeln och hindrade därmed nya inner fram att”hoppa förbi” det andra frambenet för att komma över i andra galoppen. Jag fick göra om och blockera gamla innerbogen samtidigt som jag gav den nya innerbogen frihet – och se! Ett fint byte! Vi jobbade på rätt intensivt med många byten på olika linjer, diagonal, halvt igenom, kort diagonal och serpentiner. Intensiviteten gjorde att jag inte dröjde kvar mentalt de gånger bytet inte blev bra, utan var tvungen att direkt fokusera om på att göra nästa bra. På söndagen testade vi igen, och visst blev några byten orena men på det hela var jag verkligen jättenöjd! Vi gjorde ett tiotal rena byten och några få orena. Jag fick med mig att jag ska göra 10 rena byten varje träningspass. De orena ska jag inte räkna, utan bara hoppa över. Från en av mina vänner på läktaren fick jag sedan höra två bra saker som jag ska ha med mig i det fortsatta arbetet: 1. När jag byter från vänster till höger flyttar jag vikten till höger – i bytet åt andra hållet sitter jag still. Det är troligen en viktig orsak till att jag får fler orena byten åt det hållet. Dessutom sa hon att vi oftast var efter fram när det var orent – även det är ju en bra sak när det gäller bytesinlärning. Att veta det gör mig något mindre nervös för att träna och försöka.
Vi fick även träna på att länga steglängden i traven, och jag fick bra tips att ta med hem för hur jag bäst lägger upp mina träningspass. Jag gillade också att tränaren frågade t ex ”vad tycker du om tempot nu” eller ”är det något du skulle vilja förändra just nu” – för att få mig att själv analysera och tänka efter hur jag ville ha det. Sen kunde vi resonera om han höll med eller inte utifrån mitt svar – och det var inte ett förhör utan ett sätt att se dels om vi hade samma målbild och samma bild om vad som är lagom just nu – och som sagt ett sätt att få mig att aktivt tänka på vad jag gör och inte bara följa instruktioner.
