Idag hann vi nästan rida i sol – eller någon typ av solnedgång i alla fall. Jag skulle ju alltså sätta igång Grao efter tre veckors vila, så jag började med att longera. Han var lugnare än igår, men bockade ändå en del. Så fort han lugnat sig något och travade med sänkt huvud satt jag upp. Det var härligt att vara tillbaka på ryggen på honom, och det är verkligen jättestor skillnad på att rida honom och Arno!
På det hela taget var han jättefin. Jag tog det lugnt och red först en hel del i skritt, skänkelvikningar och volter, kollade av att hjälperna fungerade och grunderna satt. Jag hade spö i handen, men när jag skulle byta spöhand reagerade han väldigt kraftigt. Vi fick träna det lite extra, och efter ett tag fungerade det bra, även om jag fick ta det försiktigt.
Därefter red jag lite stora volter, åttvolter och utmed spåret på mjuka vägar i trav. Han var mer lösgjord och mindre oliksidig än jag befarat, och tuffade på med jämn bjudning. Jag bestämde mig för att det räckte för idag och skrittade av på lång tygel. Det gick bra tills han tvärvände för att katten jagade något utanför ridbanan. Jag fick rätt på honom och bestämde mig att halvlång tygel var good enough för idag.
På förmiddagen var vi och köpte salt till ridbanan. Det kommer behövas om vi ska rida imorgon. Jag har dessutom precis skrivit klart en artikel om saltning av ridbanor och hur det påverkar miljön och hästarnas ben – den kommer i Ridsport efter nyår!
