Idag har Ulrik och jag varit och kört halkbana, något jag inte gjort sedan jag tog körkort på 80-talet. Däremot har jag ju kört rätt mycket bil sedan dess, och en hel del i vinterväglag, så det var en helt annan grej nu än då. Dessutom har ju tekniken förändrats mycket sedan dess. En viktig del idag var till exempel att lära sig känna och förstå hur ABS-bromsar fungerar.
Vi började med ett kort teoripass, och gick sedan i en sal för mer praktisk teori. Där fick vi bland annat sitta i en bil som vändes på sidan och helt upp och ner. Det var rätt läskigt att hänga upp och ner i bilen, men det gav en förståelse för hur säkerhetsbältet bäst ska sitta för att fungera bra. Vi fick även sitta i en ”bil” som ”krockade”. I 7 km i timmen. Trots den låga farten var det ett rejält ryck i säkerhetsbältet. Jag fick prova att sitta både fram och bak, och det var intressant att känna hur stor skillnad det faktiskt var. Smällen kändes inte alls lika hemsk fram som den gjorde bak.
Sedan körde vi ut på själva halkbanan. Vi har ju två bilar, och funderade mycket på vilken vi skulle ta. Passaten är från 2011 och har fyrhjulsdrift, antisladd, antispinn och såna säkerhetssystem. Den har vi dessutom haft sen den var ny, så den har vi kört rätt mycket med. Sedan en månad tillbaka ungefär är vår andrabil en Ford Ka, årsmodell 2010. Vi kom fram till att vi skulle ta den, för att lära känna den bättre och för att vi tyckte det var bättre att träna på en bil som inte hjälpte till lika mycket själv.
Första övningen var att bromsa i halka i 40 km/h. Kan visade sig vara duktig på det, vi fick en bromssträcka på ca 15 meter. Trafikläraren stoppade oss och kollade vad vi hade för däck. När vi köpte bilen satt det dubbfria vinterdäck, såna man får köra året om med, på den. Vår tanke är att köra tills de är slut, sen byta till vanliga sommar- och vinterdäck. Men det var helt klart så att de däcken gav oss ett bra utgångsläge vid halka, betydligt bättre än de som hade sommardäck på. Vi fick öka till 50 km/h. De som hade längst bromssträcka då låg upp runt 70 meter. Vi stannade på 22-23 meter.
Sen fick vi testa att bromsa och väja för hinder. Vi lade oss i en hastighet som trafikläraren bestämde, sen skulle vi bromsa och väja när hindret, som bestod av gula mjuka stolpar, hoppade upp ur vägen. Det var mycket tydligt att hastigheten gjorde stor skillnad. Under 45 km/h hade vi inga större problem att undvika att krocka. Över blev det betydligt svårare.
Samma sak var tydlig när vi gick över till kurvtagning. Upp till ca 45 km/h funkade det bra att ta kurvan utan att bromsa. Över det åkte vi rätt av vårt körfält och i flera fall så mycket av så vi hade åkt av vägen om det varit på riktigt. I kurvan fick vi testa några olika tekniker, och den som var absolut bäst (med förutsättningen att man kom för fort in i kurvan då) var att bromsa men inte tvärbromsa och sen styra. Då ökade chanserna att klara kurvan i lite högre hastigheter markant – även om det var glasklart att bästa strategin för att klara kurvan förstås var att gå in i en lägre hastighet.
Dagen resulterade för vår del i fyra konstateranden – som inte är revolutionerande på något sätt.
- Håll avstånden i trafiken, särskilt när det är risk för halka. Ju längre tid du har på dig att reagera, desto större chans att klara dig.
- Hastigheten är den näst viktigaste faktorn. Bara ett par-tre kilometer i timmen snabbare gör det rejält mycket svårare att hantera bilen om underlaget släpper. Tio kilometer i timmen gör all skillnad i världen.
- Däcken är den vikigaste säkerhetsdetaljen på bilen. Det är enorm skillnad på en bil med bra däck och en med dåliga.
- Körskicklighet kan hjälpa dig i en svår situation, men det säkraste är att använda sitt omdöme och minimera risken för att hamna där.
Här kommer en film från min sista kurvtagning, när jag övat lite olika tekniker och hittat vad som fungerar bäst – då klarar jag av att ta kurvan med en ingångshastighet på 57 km/h.
