För två år sedan gjorde jag ett vattenfall av penséer på vår ena trappa. I år bestämde jag mig för att upprepa detta. Redan för en vecka sedan köpte jag 48 penséer, men vädret har varit så dåligt sedan dess så jag har dröjt med att fixa dem. Idag var det sol och minusgrader på morgonen, men jag bestämde mig för att det var dags. Jag fick börja med att skrapa bort frusen mossa från trappen, det hade helt klart varit lättare en annan dag!
Därefter hämtade jag en bit svart odlingsduk och mätte upp. För att kunna klippa rakt började jag med att dra bort en tråd ur duken för att få en tydlig markering av trådrakt.
Sen placerade jag den mellan två krukor, den övre liggande och den nedre stående. Lite stenar inne i den övre hjälper till att hålla duken på plats.
Sedan är det dags för nål och tråd. Jag använder en stor och grov stoppnål och en ganska tunn jutetråd.
Jag klipper inte av tråden utan låter nystanet stå överst undertiden jag syr. Sen tråcklar jag löst mellan kanterna hela vägen så jag får en ränna av duk.
Här någonstans börjar jag fundera på vad jag håller på med. Är det verkligen nödvändigt att vara så krånglig? Vad är det för fel på vanliga krukor egentligen? Det här ser ju inte klokt ut. Den känslan sitter i under tiden jag fyller på jord i rännan, skopa för skopa, försiktigt för att få den på rätt plats.
När jorden är på plats fäster jag ändarna på tråden och går och hämtar penséerna. Nu börjar projektet redan kännas roligare igen. Försiktigt stuvar jag ner blommorna i jorden och låter tråden hjälpa till att hålla dem på plats. Jag vill ha det ganska tätt redan från början, men penséerna är dessutom rätt duktiga på att sprida sig. Jag köper penséer av riktigt god kvalitet från Gunnebo handelsträdgård, det har visat sig vara det bästa tidigare.
Klart! Nu är det bara att vänta på att penséerna rotar sig ordentligt och börjar växa så vattenfallet svämmar över! Det ska regna en del i veckan som kommer, och det är bra – bara det inte blir häftiga skyfall innan allt har satt sig.
