Då och då kommer det diskussioner om hur mycket klädseln på tävling ska styras av reglementet. Generellt här i Sverige går det ju mot ökad valfrihet. I dressyren finns en tradition av konservatism när det gäller klädsel, men TR har ändå varit förhållandevis fritt. Kavajen måste vara kavaj, men när det gäller färger har det varit mycket friare än du kan tro när du besöker en tävling. Det enda krav som funnits är att ryttaren ska ha vitt i kragen/halsen, antingen genom vit skjorta eller polo eller en plastrong eller vit slips. I årets TR är även det kravet borta.
Internationellt är färgkraven hårdare. I det internationella dressyrreglementet finns det flera sidor med formler för beräkningar av färger för att avgöra om de är tillåtna eller inte. Enkelt uttryckt får färgen ett värde efter hur mörk den är och ett utefter hur dov den är. Dessa kombineras med syftet att få ryttarna att inte ha klara och ljusa färger på kavaj eller frack.
I Working Equitation är klädreglerna ännu friare. Du behöver inte ha kavaj utan kan t ex rida i väst utanpå skjorta.
Argument som hörs för striktare klädsel handlar ofta om att det är viktigt att behålla lite stil och status. Att tävling är en högtid och det markeras med högtidskläder, att det ska vara skillnad på träning och tävling. Att det är viktigt att visa respekt för domaren och domartillfället och klä sig därefter. Om klädseln släpps helt fri finns det personer som är oroliga för att folk kommer se slarviga och ovårdade ut och i förlängningen gör det att vår sport inte ses som seriös. Andra kan vara att det är en fördel om alla ser likadana ut eftersom det är prestationen som ska bedömas. Kläderna ska inte inte sticka ut och ta fokus från ritten.
Argument för friare klädsel handar istället om att ge var och en möjlighet att klä sig i det som de och deras häst passar i och själva tycker är snyggt. Här finns även argument om att det ska vara lättare att börja tävla – du ska inte behöva bekosta en full tävlingsgarderob inför din första start. Här finns även önskemål om mer praktisk klädsel i t ex funktionsmaterial. Som det är idag tävlar vi ofta i i princip samma kläder oavsett om det är -15 eller +33. Frack kan väl dessutom kanske inte ses som det sportigaste plagget i garderoben, ändå används den vid tävlande i OS.
Jag kan absolut se poänger i argumentationen från båda sidor. Men jag tror faktiskt att de flesta vill vara fina när de tävlar, oavsett om det betyder frack och vita byxor eller något annat. Även om du vill ha en funktionell klädsel vill du vara snygg. Sen har förstås inte samma smak – men behöver det vara ett problem? Om du är snygg på ditt sätt kan väl någon annan få vara snygg på sitt sätt?
Jag tycker faktiskt inte att vita ridbyxor är särskilt snyggt. Jag har det när jag tävlar, fast reglementet tillåter mig att ha vilken färg jag vill. Men jag är rätt säker på att jag skulle rida oftare i några av mina snygga ridbyxor i andra färger om fler gjorde det. Där kommer argumentet om att ”sticka ut”. Även om jag tror att de flesta domare faktiskt inte kollar på färgen på ridbyxorna mer än på ritten så finns det en liten del i mig som säger ”men varför ta risken”?
Nu har jag gjort några WE-starter i beige ridbyxor, brun väst ovanpå vit skjorta och beige schabrak med matchande benskydd i teknik och speed. Jag måste erkänna att jag känner mig minst lika snygg i den klädseln som i vita byxor och kavaj. En tävlingskamrat är kaxigare – hon har rosa kavaj, schabrak och benskydd. Även om jag inte skulle välja det tycker jag att hon är jättefräsig och det passar henne och hennes personlighet så bra.
För ungefär ett år sedan startade facebookgruppen Våga vägra fläta. Jag skrev om den i detta inlägg. Är tiden mogen för gruppen Våga Vägra Vitt ännu?
