Så här på nationaldagen är det lätt att börja fundera på vad som är svenskt. Vad är det som vi uppfattar som typiskt för oss här i Sverige? Och vad tycker vi är viktigt att bevara? Ulrik skrev en text om detta, så idag får han gästblogga här:
Vad uppfattar jag som typiskt svenskt, det vill säga vad skiljer oss som land jämfört med andra länder? Finns det något som är typiskt svenskt och som är viktigt att bevara? Och finns det en samsyn över vad en sådan lista innehåller? Svaret på den sista frågan är nog nej, vissa tycker att kräftor i augusti är väldigt typiskt svenskt, för att inte tala om ”Kräftor kräva dessa drycker”, medan andra inte alls håller med och tycker kräftor är äckligt.
Anledningen till att jag skriver den här listan är att jag uppfattar att det finns krafter både inom vårt land och utanför som faktiskt försöker förstöra det som jag uppfattar som typiskt svenskt. Och flera av punkter har haft en negativ utveckling de senaste åren och då måste jag fråga mig vem som vinner på det?
- Allemansrätten. Rätten att varje person fritt kan gå över mark oavsett vem som äger den är ganska unikt och inte alls en självklarhet i de flesta länder. Men med denna rätt kommer också vissa skyldigheter såklart.
- Vår tryckfrihetsförordning som är en del av vår grundlag, faktiskt världens äldsta. Den skyddar våra medier från statens inblandning. Den lägger också den lagliga grunden för offentlighetsprincipen gällande allas rätt att ta del av myndighetshandlingar. Tryckfrihetsförordningens huvudsyfte är att skydda enskilda medborgare från att staten skall begränsa vad de får säga, det vill säga censur. Det är till och med olagligt för myndigheter att försöka ta reda på var media har fått sina uppgifter. Men återigen så kommer skyldigheter tillsammans med denna rätt för media, man måste till exempel ha en person som ansvarig utgivare, och man måste följa lagar, som att man inte får uppvigla till brott. Och det finns också en etablerad praxis för hur press beter sig. Här ser jag att många som använder sig av sociala medier skriker att vi har yttrandefrihet utan att förstå lagens syfte, eller vilka krav den för med sig för att den ska kunna åberopas.
- Ministerstyre är olagligt i Sverige, ministrar får inte lägga sig i hur tjänstemän hanterar enskilda ärenden. Det är en praxis på alla politiska nivåer som går tillbaka ända till Axel Oxenstiernas tid. Tyvärr så finns det alltför många fall på senare tid på kommunal nivå där politiker bryter mot denna praxis.
- Sverige har, i alla fall i modern tid (efter 2:a världskriget), stor kulturell frihet men hårt styrd ekonomisk frihet, motsatsen till exempel mot USA. Återigen så finns det krafter som försöker påverka det här till mer konservativa värderingar när det gäller kultur och mer liberala värderingar när det gäller pengar. Man propagerar för att en fullständig marknadsekonomi skulle lösa alla problem…
- Skolan och elevers kunskaper. När jag själv gick i skolan låg Sverige i topp i världen och en elev som hade gått på en genomsnittlig svensk skola behövde inte bekymra sig över att hamna i ett utbytesprogram utomlands. Och betygen med motsvarande kunskaper för att komma in på universitet var desamma oavsett vilken gymnasieskola man gått på. Så är det knappast längre.
- Respekten för experter inom sitt eget område. Covid-19-pandemin visar att en stor andel av politiker och vanligt folk har faktiskt stor tilltro till de tjänstemän man har tillsatt för att hantera just sådana här frågeställningar. Men samtidigt så finns det en del som inte accepterar att experterna kommit fram till en annan slutsats än vad man själv tycker. Egentligen tror jag att det alltid har funnits en misstro mot auktoriteter, men fick den misstron stor plats i det offentliga samtalet? Tog man verkligen det på allvar när lekmän tyckte att de hade lika ”rätt” inom ett område som någon som har disputerat inom området?
- Väldigt lite korruption. Sverige ligger som är tur kvar i topplistan över världens länder med minst korruption, se https://www.transparency.org/country/SWE . Det finns såklart förbättringspotential, men vi sjunker i alla fall inte som till exempel Polen och Ungern.
- Jämställdhet. Nej, Sverige är inte helt jämställt, varken mellan kön, ålder eller etnicitet. Men det har i all fall funnits en politisk vilja att förbättra. Idag ser jag krafter som inte alls är intresserade av att vi ska fortsätta den utvecklingen. Ett annat exempel på jämlikhet som tyvärr håller på att försämras är den ekonomisk jämlikheten, Sverige har blivit mer ekonomiskt ojämlikt sen 80-talet, de rikare har blivit allt rikare, medan de med låg inkomst blir fler.
- Sekulariteten, i betydelsen att man låter inte religiösa värderingar styra vilka lagar man ska ha eller inte. Till exempel vår abortlagstiftning är inte styrd av religiösa åsikter, även om det finns kristna som vill ändra på det. Man får inte utelämna ämnen som evolutionsteorin eller sexualundervisning i skolan även om det är en religiös organisation som står bakom friskolan.
- Gratis skola och universitet. Det är till och med olagligt att ta ut skolavgifter, bara för att ingen skall uteslutas från att kunna gå en utbildning oavsett ekonomisk bakgrund. Helt i samma linje är de förmånliga studielån som alla studenter kan få.
