Just nu pågår ju VM i dressyr, och jag följer med spänning de fina svenska ritterna. Det är verkligen roligt att se duktiga ryttare från många nationaliteter, och många fina relativt unga hästar dessutom. Dressyren känns som om den är på rätt väg nu!
En helt annan trend inom dressyren är att det under de senare åren blivit mer och mer fokus på rekord. Jag tror det började med Totilas – då började man diskutera världsrekord. Nu pratas det hela tiden om personliga rekord för varje ekipage i varje klass, hur många som varit över 80% och vad som är världsrekord förstås. Jag tycker det är lite knepigt. Det är klart att du som ryttare tycker det är kul när poängen tickar upp högre än de gjort tidigare. Men samtidigt så är ju inte dressyrresultat något absolut. Det är domare som sitter och bedömer ritten, inte någon objektiv måttstock. Självklart bör domarna vara samstämmiga i bedömningskriterierna, men det blir ändå inte ett absolut resultat på samma sätt som en hundrameterstid eller höjden på ett stavhopp. Det finns ju en del riktigt tydliga exempel på detta, som till exempel den omdiskuterade tävlingen som var i Ryssland, jag tror det var inför OS i Rio. Därifrån rapporterades häpnadsväckande resultat. Men även vid lite mer normalt bedömda tävlingar går det inte att bortse ifrån den mänskliga bedömningsfaktorn.
I andra bedömningssporter, som till exempel gymnastik eller simhopp, har de internationella förbunden tagit ställning. De säger att det inte går att diskutera rekord i deras grenar, just för att de är bedömningsgrenar. Dressyren går alltså åt det motsatta hållet. Samtidigt har jag en känsla av att dressyrens bedömningssystem inte på något sätt är mer objektivt än systemen i de andra sporterna, snarare tvärt om.
Jag är som sagt tveksam till om detta är vettigt, och lite fascinerad över den totala avsaknaden av diskussion och problematisering av detta. Samtidigt kan jag förstås förstå nyttan. Rekorden, liksom de mer lättbegripliga procenten som dressyren alltid räknas med nuförtiden, gör grenen lättare att greppa. Rekorden ställer dessutom prestationerna i proportion – inte bara i förhållande till de andra prestationerna i samma mästerskap utan över tid, mellan mästerskap och andra tävlingar. Och sånt kan ju dressyren behöva. Det är inte helt enkelt för en oinsatt att hänga med, men det blir lite lättare att förstå att ett ekipage gått riktigt bra om de satt ett personligt rekord. Men inom sporten borde vi kanske ändå lyfta diskussionen?
