Gårdagens blogginlägg fick två av mina vänner att vilja hänga med på stranden med sina hästar. Vi lät inte saken hänga i luften särskilt länge, idag på eftermiddagen träffades vi tre på parkeringen. De andra två hästarna var även de dressyrhästar, en SWB och en PRE. De är lite äldre än Grao, men ingen av dem hade någonsin varit på stranden förut. Grao var ändå inte så sugen på att ta på sig rollen som erfaren veteran. Han bestämde sig för att taktiken att gömma sig bakom de andra var det smartaste.
Först var alla hästar rätt sjåpiga. Ingen ville gå ner till stranden, och väl nere tyckte de att havet var sjukt suspekt. Vi gjorde som jag alltid gör när hästarna tycker havet är läbbigt – skrittade lugnt på stranden en bit upp så de fick vänja sig och titta lite i lugn och ro. De blev lugnare och lugnare och efter ett tag bestämde vi oss för att prova lite högre gångarter. Då fick Grao spunk! Ett bra tag tog vi oss fram i gångarten spunk, men till sist fick jag ropa på de andra att de saktade av – ju mer han spunkade, desto längre kom vi ifrån de andra som galopperade på framåt, och till sist blev det för mycket. Att bara släppa på framåt är inte ett jättebra alternativ i det läget heller, han kan sticka rätt fort och samtidigt bocka har jag ju redan erfarit.
Nästa galopp fick jag ligga i mitten, och även om Grao taggade på rätt bra då med så blev det lite mer kontrollerbart – och efter ett tag kunde jag släppa på rätt bra framåt och det var hyfsat stabilt. Vi konstaterade att tre fåniga dressyrhästar fungerade riktigt bra på stranden när det satt tre coola dressyrryttare på dem 😀
Efter några galopper, som blev stabilare för vår del för varje gång, skrittade vi av ordentligt. Det var bra, för Grao var rätt bra uppe i varv och ett tag tyckte han att gångarten ”takt” var ett bra och lite lugnare alternativ till gångarten spunk.
På det hela hade vi en jättehärlig ridtur på stranden, alla sex tror jag! Det här får vi göra om.
