Dagen jag räknar ner till är inte julafton, utan dagen då Grao ska sättas igång efter vilan. Nu har han alltså vilat i tre veckor och det är dags att komma igång igen. Det enda jag har gjort med honom under de här veckorna är att jag några gånger tagit ut honom på ridbanan i grimma och longerlina och låtit honom springa/bocka av sig lite energi. Det har känts nödvändigt, då hagen just nu inte inbjuder till så mycket spring och lek – men i övrigt har jag velat att han ska få vara ifred så mycket som möjligt.
Energi har han gott om, och konditionen är det inget större fel på heller just nu. Idag fick han gå ut på banan och springa så benen inte ska vara fullt så spralliga imorgon – hoppas jag. Ulriks kommentar när han såg honom var ”är du säker på att du ska sitta på den där imorgon?”. Det är ju planen, men jag ska försöka ge det så goda förutsättningar som möjligt. Det ska verkligen bli kul att börja jobba med honom igen. Parallellt med honom fortsätter jag att rida Arno ett par gånger i veckan. Han har också en del energi på lina, men är mycket skötsam när jag rider. På det hela tycker jag att han är en rätt okomplicerad treåring. Han går i den gångart och tempo jag sätter honom i tills jag ber om en förändring, han varken gasar eller tappar tempo. Han svänger dit jag vill, lyssnar på skänklar och följer tyglar. Vad mer kan man begära av en treåring?