Att ägna sig åt en bedömningssport som dressyr är ju lite speciellt. Det gäller att alltid rida så bra att domaren inte kan sätta låga betyg! Men hur det än är så finns det en mänsklig faktor med i bedömningen, och det får vi förstås leva med.
Men jag tycker det är intressant att fundera på om det går att göra dressyrbedömningen enklare för domaren, tydligare för ryttaren och mer begriplig för publiken. I Storbritannien kommer ett nytt system testas i sommar enligt denna artikel i Horse & Hound.
Detta att konkretisera och bryta ner exakt vad som brister och hur mycket avdrag det ska ge är en intressant tanke. Naturligtvis kräver det mycket av domarna, men det gör ju alla bedömningssystem. Här blir det högst konkret vad avdraget gäller och har man dessutom en standardiserad skala för hur stora avdragen ska bli bör det bli hyfsat konsistent, även om den mänskliga faktorn kommer spela in även då.
Jag kan egentligen bara se en risk med detta. Alltid när man inför ett system där det är tydligt vad som belönas och vad som inte belönas finns risken att utövarna fokuserar endast på det som är lönsamt. De förfinar det som ger höga poäng. Finns det då luckor i systemet riskerar de delarna att istället falla tillbaka. Det är precis samma bekymmer som med många kvalitetsledningssystem och måluppfyllelsesystem i arbetslivet. Det gäller att verkligen veta vad man vill ha och att kunna definiera det på ett bra sätt. Ett bra exempel är kommunen där klimatmålet var att man skulle bygga xx km cykelvägar årligen. Det ledde till att det byggdes en cykelväg parallellt med två andra vägar – där den ena var en motorväg och den andra en redan lämplig och välanvänd cykelväg. Resultatet blev att kommunen nådde sitt väl kvantifierade och definierade klimatmål – men effekten för miljön var helt obefintlig. Man hade satt ett mål som egentligen beskrev en möjlig metod, ett medel. Inte ett mål som beskrev det man egentligen ville uppnå.
Detta är naturligtvis viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar och förfinar ett bedömningssystem. Enkelhet och tydlighet får inte gå ut över det som man egentligen eftersträvar. Men jag är övertygad om att det går att hitta bra system som är mer konsistenta, konsekventa och tydliga att arbeta efter än det vi har idag, och den här typen av experiment är spännande och viktiga för dressyrens utveckling.
