Kajsa på Olsgård

Efter vår tripp till Åre var vi inte riktigt mätta på skidåkning för säsongen. Vi funderade på lite olika möjligheter till en skidresa light och bestämde oss för att ta en tripp till Romme, utanför Borlänge. När man som vi bor på sydkusten är det aldrig särskilt nära till skidåkning, men det här var i alla fall ett hållbart alternativ, med drygt 8 timmars bilresa i varje riktning. Vi packade bilen på onsdagkvällen och stack iväg direkt när vi slutade jobba på torsdagen. Vi körde till Guldsmedshyttan, någon timme norr om Örebro, där vi övernattade på Bergsgården. På morgonen tog vi på oss skidkläder direkt och körde de sista 1 tim och 20 min till skidanläggningen. Tyvärr regnade det hela första dagen. Trots det var pisterna förvånansvärt ok första timmarna. Efter en god lunch i våffelstugan på toppen åkte vi någon timme till, men då hade snön blivit riktigt tråkig och högg fast skidorna gång på gång. Vi var dyngsura och ville inte riskera felskär och skador, så bestämde oss för att ge upp för dagen. Vi fick på oss torra kläder och åkte in till Borlänge en stund innan vi kunde checka in på Ulfshyttans herrgård, där vi skulle bo två nätter.

När vi vaknade på lördagen vräkte blötsnön ner. Det hade kommit någon decimeter under natten och det kom ytterligare två under dagen. Vi började dagen i skidshopen. Jag har haft problem med att fötterna domnar i mina pjäxor och jag har blivit väldigt trött i fötterna. Jag har ju haft en hel del problem med fötterna, så jag har inte tyckt att det varit jättekonstigt, men ändå rätt jobbigt. Men för att se om jag skulle kunna få lite bättre förutsättningar köpte jag ett par sulor formgjutna efter mina fötter. Ulrik passade också på att köpa ett par. För mina fötter var det verkligen en revolution! Domningarna försvann helt, och jag hade inga smärtor i fötterna alls! Jag tror sulorna var den största orsaken till förbättringen, men jag har också blivit en betydligt bättre skidåkare och spänner inte fötterna lika mycket längre. Det bidrar så klart också, men skillnaden med de nya sulorna var påtaglig.

Även på lördagen åkte vi skidor fram till ungefär klockan 14. Backarna klarade all blötsnö rätt så bra, men man blev rejält blöt, särskilt i rumpan av att hela tiden sätta sig på snö och is i sittliften. Vi bytte om och vilade en stund på rummet, sen åkte vi till Borlänge och åt lavastenskött på Blackstone. Jag är väldigt svag för det, och det är några år sedan sist, så det blev en riktig höjdare. Det var riktigt moddigt och tufft att köra tillbaka i tätt snöfall och bitvis oplogade vägar, men vi tog oss i alla fall tillbaka.

Sista morgonen vaknade vi till strålande sol. Vi åt en snabb frukost och stod i liftkön redan innan liften öppnade. Vi fick en riktigt fin sista halvdag i backarna! Det var ju söndag och det fina vädret gjorde att det vällde in folk och det blev trängre och trängre i backarna. Om man jämför med Åre, särskilt under lågsäsong när vi brukar vara där, så är andelen oerfarna åkare större här och man fick verkligen ha ögonen med sig neråt i backen. Det märktes även i liftköerna, många är inte så rutinerade och det gör att kösystemet inte blir riktigt så effektivt som det skulle kunna vara. Vi fick i alla fall en riktigt fin förmiddag, innan vi var tvungna att sätta oss i bilen för att köra åtta och en halv timme hem igen.

Däremot fick vi verkligen se hur väl ställets genomtänkta logistik fungerar. Romme Alpin har sex stycken effektiva sexstolsliftar – om folk bara lyckas fylla på varje säte effektivt matar de upp skidåkare i en rasande fart. Det stora antalet nedfarter fördelar åkarna väl över de båda bergen som ingår i systemet. Tyngdpunkten ligger på gröna och blå backar, men det finns även en hel del svarta och några röda. Vi fokuserade på de bästa blå och röda, men åkte även svarta, som inte var några större problem ens för en medelmåtta som jag. En trevlig värd tipsade oss om sin favoritslinga, den blå Prästslingan. Den hade trevlig blå lutning i princip hela vägen och inte några direkt flacka partier så där kunde vi få in bra flyt och hyfsad fart hela vägen ner. Vi blev även tipsade om en trevlig backe, jag tror den hette solstinget eller nåt sånt, som var svart/röd, som inte så många hittade. Tyvärr lyckades inte vi heller göra det 😀 Vi tog Götes brant och Velodromen ner istället, vilket var helt ok det med.

På det hela taget var vi rätt imponerade av skidanläggningen. Den är väldigt genomtänkt, effektiv och trevlig. Man får mycket skidåkning på kort tid, och alla som jobbar där är supertrevliga. Vi provade inte så många restauranger, men priserna var överkomliga och kvaliteten god. Vi slapp den där känslan av att bli mjölkad på överpriser överallt som man lätt upplever på skidorter annars. Vi trivdes jättebra i Romme och räknar med att komma tillbaka. Det är ett perfekt ställe för dem som vill ha effektiv åkning och variation i pistade backar. Vill man åka offpist är det däremot inte rätt ställe, det finns inga möjligheter till det.

De senaste veckorna har jag åkt väldigt mycket tåg. Först åkte jag upp till Sandö och jobbade en vecka. Därefter tog jag tåg vidare till Åre, där Ulrik mötte upp med nattåget från Malmö. På lördagen när jag kom var det storm i Åre, och jag tillbringade kvällen på hotellet framför brasan. Morgonen efter hade det kommit nästan 30 cm nysnö. Det tog något dygn innan allt hade blivit pistat, men det gjorde ju att vi fick jättefint underlag i backarna. De sista två dagarna hade vi dessutom sol, relativt vindstilla och ganska kallt, mellan -14 och -24 grader. Båda de dagarna var gondolen till toppen dessutom öppen, så vi kunde njuta av den svindlande utsikten. Vecka 6 är en jättebra vecka tycker vi, det brukar vara bra skidåkning och det är inte så mycket folk. Vi började med att åka med bästa skidcoachen Daniel från Åre Sportshop. Vi har ju åkt med honom tidigare och vet att det alltid är toppenbra. Ulrik valde i år att åka skidor största delen av tiden – men han och Daniel var ivåg och åkte offpist med brädan några timmar också. För Ulrik var det nästan nytt – han har åkt skidor en hel del men det är över 20 år sedan. Efter det har han åkt bräda och också en del telemark. Det gjorde att vi kunde åka bättre tillsammans, och dessutom åkte vi på ganska samma nivå. Det senare inser jag ju kommer ändras, Ulriks utvecklingskurva är mycket brantare än min, så han kommer snart gå om.