Päls överallt

12744606_10208282028201984_2362687519948293269_n

I vår skimmels box och hage ser det ut som det har snöat på vissa ställen. Han fäller något förskräckligt, och även fuxarna gör sig av med pälsen nu. Ridhästarna halvklipper vi, men det blir ändå en hel del päls. Amelia är nog den av våra hästar som påverkas mest av pälsbytet, hon som vanligtvis är en ganska explosiv häst kan bli lite småseg i någon vecka höst och vår.

Päls består till allra största delen av protein, och hästen kan behöva extra proteintillskott under tiden som den nya pälsen växer till. Den perioden ligger ju betydligt tidigare i tid än när fällningen härjar för fullt, redan i december-januari bör man se över att hästen får den protein som behövs. Hästens kropp prioriterar dessutom pälstillsättningen före muskel- och fettansättning. Det kan göra att en del hästar kan uppfattas som lite tröttare under pälssättningsperioderna. I år och förra året har vi haft ett hösilage med en kvot på över 8, och jag har inte heller märkt av den där segheten på samma sätt.

Många ger hästarna extra B-vitamin under fällningsperioden, men det finns inga vetenskapliga belägg för att det gör någon nytta. Förr gavs ofta foderjäst, som förutom B-vitaminer innehåller protein – som ju hästen kan behöva lite extra under pälssättningen.

B-vitamin är ett komplex av åtta olika vattenlösliga vitaminer som inte stannar i kroppen särskilt länge. Hästar har själva förmåga att producera B-vitamin i grovtarmen.

Ett annat bekymmer under pälsfällningen är hur man blir av med alla hästhår som sätter sig på insidan av täcken och på schabrak. Jag tänkte ägna morgondagens blogginlägg åt olika metoder för att få bort det.

Den betestid nu kommer

Amelia njuter av inbetningen.
Amelia njuter av inbetningen.

Här i södra Skåne växer gräset för fullt nu, vi har redan klippt gräsmattan en gång och det börjar bli dags att göra det igen. Vi tyckte vi hade lite dålig tillväxt i våra beteshagar förra året, så vi fick dem gödslade i mitten av mars. På det kom det sedan en del regn och sen värme, så nu växer det verkligen så det knakar. Hästarna får nu gå några timmar om dagen på betet och så ökar vi lite varje dag. Tanken är att de ska gå på bete hela dagarna från och med mitten av den här veckan. Då kommer de bara få hösilage till natten, men under övergångsperioden serveras även frukosthösilage.

 

För alla hästar gäller att övergången till bete måste ske gradvis. Vår metod med att öka tiden sucessivt fungerar bra, men kräver ju lite passning.  Ett annat sätt kan vara att låta dem gå i en hage där det kommer upp lite gräs redan tidigt och på så sätt låta dem vänja sig allteftersom gräset växer.  Att handbeta hästen dagligen är tidskrävande, men om inga andra alternativ finns kan det vara en metod.

Gräs är som näringsrikast i en tidig tillväxtfas. Vid en längd mellan 10 och 20 cm är näringsinnehållet som högst. Det innebär att det tidiga vårbetet kan vara för kraftigt för hästar som inte har så högt näringsbehov. Dessutom visar studier att sockerhalten i betet är som högst under den tidiga våren. Därför bör man vara extra försiktig med hästar som är överviktiga, har haft fång eller är insulinresistenta. Om betesförutsättningarna inte stämmer med individens behov kan det vara lämpligare att inte låta hästen beta alls.

Gräs växer när dygnsmedeltemperaturen är över 5-6 grader och det finns sol och vatten. För bra tillväxt på betet behöver solen nå ner ända i botten. Därför avtar tillväxten om betet tillåts bli för högt. Vill man som vi ha riktigt bra tillväxt och har hästar som klarar av det kraftiga vårbetet är det alltså bättre att släppa innan gräset har blivit för högt. Ett alternativ är att putsa det långa gräset för att på så sätt låta solen komma ner i botten. En del väljer ju att vänta med att släppa på bete för att det ska hinna bli långt och kraftigt. Det är bra om man har hästar som inte klarar näringsrikt bete, men låter man det växa för långt blir tillväxten dålig. Dessutom kommer mycket av det långa gräset bara trampas ner.

Tänk på att öppna beteshagar på åkermark ger hästarna en effektiv betning. De behöver inte gå särskilt långt för varje tugga. Det är bra för hästar med högt näringsbehov, till exempel unghästar och dräktiga eller digivande ston. För hästar med lägre näringsbehov kan ett naturbete där hästen får leta efter grässtråna passa bättre.

 

Näringsinnehåll försommarbete:
Åkermarksbete
TS 20%
Energi 11,8 MJ/kg TS
Smältbart råprotein 166 g/kg TS

Naturbete före axgång (innan gräset fått ax på stråna)
TS 20%
Energi 11,3 MJ/kg TS
Smältbart råprotein 125 g/kg TS

(källa: SLUs Utfodringsrekommendationer för häst)

Det nödvändiga saltet

I alla boxar hänger den, saltstenen. Ibland är den vit, och ibland brunaktig. Ibland är det en exklusiv himalayasten som hänger i ett snöre. Men hur fungerar det här med salt och hästar? Är en saltstenen tillräcklig? Klarar hästen själv av att känna hur mycket salt den behöver?

Vanligt koksalt bestsår av natrium och kalium. Det är framför allt natrium som hästen behöver. Hästen förlorar natrium genom avföring och urin, men allra mest genom svettning. I hästens övriga foder finns inte tillräckligt med natrium för att täcka förlusterna. Därför är det bra att ge hästen tillgång till en saltsten. Underhållsbehovet av salt för en häst på 500 kg är ca 25 g/dag.

Alla hästar får inte i sig det salt de behöver från en saltsten. Ett sätt att ha koll på hur mycket salt hästen får i sig är att väga saltstenen med jämna mellanrum.

Ett saltöverskott är för det mesta inte skadligt för hästen. Om hästen har för hög saltkoncentration i blodet brukar den kompensera detta genom att dricka mer. Ett eventuellt överskott kissar den sedan ut. Undantaget är fölungar. De klarar inte alltid av att reglera saltintaget och kan få smak på salt. Ett föl som fått i sig för mycket salt kan få diarré. Därför bör stoets saltsten vara placerad så fölet inte når den.

Då hästar inte kan reglera saltbalansen över tid är det viktigt att de har saltsten även på betet. Även här bör man se till att fölen inte kommer åt saltet. –

Mängden natrium i blodet hos hästen är noga reglerat. Det innebär att det inte går att bygga upp ett saltförråd så hästen har att ta av vid ansträngning. Nivån måste vara rätt vid varje tidpunkt.

Om hästen svettas mycket – på grund av hårt arbete eller värme – kan den behöva extra salttillskott.Efter en start i fälttävlan en varm sommar kan hästen behöva så mycket som 35 g salt/100 kg kroppsvikt. Ett mer vanligt arbetspass i trav på ca 30 minuter en sommardag kräver ungefär 8 g salt/100 kg kroppsvikt. Även digivande ston avger mycket vätska och behöver kompenseras med salt.

Ett sätt är att hälla vanligt salt i hästens mat. Ett annat är att ge en elektrolyt-blandning, dvs salt utblandat i vatten. 9 g NaCl per liter vatten är en vanlig koncentration. Det enklaste brukar vara att ge hästen salt i maten.

Det är viktigt att hästen får ersätta saltförlusten så fort som möjligt för att åter få normal koncentration i blodet. Om hästen har genomfört en större prestation och sedan ska ta det lugnt några dagar kan upptrappningen få ta lite tid. Om den ska prestera igen bör saltbalansen vara återställd innan den nya prestationen.

Om hästen magrar eller tappar aptiten kan det vara tecken på saltbrist, liksom om den inte orkar prestera som den ska.

 

Exempel: En stor häst på 600 kg som arbetar ”normalt” en timme en sommardag behöver totalt ca 50 g salt den dagen.  Det motsvarar 0,4 dl. Underhållsbehovet för samma häst är ca 30 g, dvs 1/4 dl. För arbetande hästar kan man ge underhållsbehovet dagligen och sedan komplettera med den uppskattade svettförlusten de dagar de arbetar. En halvtimmes fälttävlansträning under en varm sommardag kräver t ex ca 35 g, dvs ca 30 ml, två matskedar salt extra den dagen.

Hur görs en höanalys?

För hästar är alltid största delen av dagsmenyn grovfoder –  det är det som de är gjorda för att äta. För att över huvud taget kunna ha en aning om vad hästen äter och om den har sina behov täckta behöver man därför göra en grovfoderanalys. Men hur görs egentligen analysen? För ett par år sedan besökte jag  Eurofins, ett av de företag i Sverige som gör grovfoderanalyser.

–Vi gör ungefär 25 000 grovfoderanalyser per år, berättar Roland Svanberg, som ansvarar för analyserna. Majoriteten av kunderna är mjölkbönder, men mellan 5000 och 6000 analyser görs för häst. Själva analyserna och rådatan är densamma, men för kor används inte begreppet Smältbart Råprotein. På hästanalyserna räknas detta fram.

Det allra viktigaste för att få en pålitlig analys är att ta proverna på ett bra sätt. Ju noggrannare beställaren är med att ta prover, desto säkrare är analysen.

Nästa steg är att välja vilka analyser som ska göras. Det allra vanligaste är den näringsmässiga analysen som anger mängden protein och energi. Till det kan man välja en analys av fyra mineraler: kalcium, fosfor, magnesium och kalium. Den hygieniska kvaliteten kan bestämmas med en mögel- och bakterieanalys, och analysen av vattenaktiviteten avgör hur lagringsdugligt ett hö är.

— När det gäller näringsämnen och mineraler är det ganska enkla och klara analyser. Vi tar reda på vad höt innehåller, och vi vet vad en häst behöver äta, säger Roland. Med mögel och bakterier är det mycket knepigare. Det finns många olika sorter, och olika individer är olika känsliga. Därför tar vi oss alltid tid och gör en samlad bedömning av höet och skriver lite om det så kunden själv kan göra sina bedömningar. Mitt tips är att inte skicka in den analysen samtidigt med näringsanalysen när höet är nyskördat eller under tidig höst. Då är det sällan något fel på ett välbärgat hö, utan det är lagringen som är problemet. Släng inte heller det som är dåligt, utan använd det för att skydda övrigt hö. Ett annat knep är att täcka med halm.

På Eurofins anländer proven med posten kl 8 eller kl 12. Alla prov tas omhand samma dag som de kommer, med undantag för sådana som lämnas på plats under sen eftermiddag. De torkas över natten i värmeskåp och mals sedan ner till ett pulver.

Den snabbaste analysen är den för energi och protein. För de allra flesta proven används en teknik som kallas NIR, nära infraröd reflektans. Det innebär att man lyser med infrarött ljus på provet och mäter vilka våglängder som reflekteras. Detta jämför sedan maskinen med kända prov. Detta är ett snabbt och enkelt sätt att få fram resultat, men det kräver att man regelbundet matar in referensprov där man känner till energi- och proteinvärdena. Det händer också att det inte går att få ett resultat med NIR, maskinen känner inte igen provet tillräckligt väl. Därför körs varje vecka ett antal prov som referensprov. För energianalysen används Vom-vätska som hjälp för att få fram smältbarheten.Vom-vätskan kommer alltså från en av kons magar, våmmen, och beställs från SLU. Den metod som används är mer komplex och det tar närmare en vecka att få fram resultat eftersom de bland annat ska stå 96 timmar i värmeskåp.

När det gäller råprotein är en metod som kallas Kjeldahl referensmetod. Provet kokas i ungefär en timme och destillationen görs sedan automatiskt. Även den efterföljande titreringen görs automatiskt. Titrering är en metod där man tillsätter en vätska droppe för droppe. I provet finns en indikator som gör att vätskan ändrar färg när rätt mängd är tillsatt. Vid den automatiska titreringen håller fotocellen koll på vätskans färg och betraktaren kan se hur vätskan växlar mellan genomskinlig, rosa och grön.

Även mineralanalysen tar flera dagar. Provet kokas först med en stark syra och späds sedan och filteras. Mineralhalterna kan sedan avgöras genom att provet sätts i en maskin som har en plasmalåga som brinner med ca 10 000 grader C. Där sönderfaller den i atomer och ett mätinstrument mäter våglängderna för att se hur stora mängder av olika mineraler det finns.

–Förutom de analyser vi gör får vi ofta frågor om analys av selen eller fruktan, berättar Roland. Selenhalterna är såpass låga att de är svåra att analysera, så vi brukar avråda från det. När det gäller sockerinnehåll är det inte så svårt att mäta, men det är svårt att särskilja just fruktanet. De analyserna får vi beställa från Tyskland och priset blir mycket högt. Däremot så kan ju en analys av det generella sockerinnehållet vara till viss ledning. Ett hö med lågt sockerinnehåll har ju också låg fruktanhalt. Är däremot nivån hög är det ju svårt att veta hur stor andel som är fruktan.

 

 

Inspirerande kickstart

Nu är vi hemma efter fem fantastiska dagar i Göteborg. Vi har träffat massor med engagerade hästmänniskor och pratat foder och utfodring i alla möjliga olika former. Vi är så glada för det positiva mottagande vi fått, och vi uppskattar särskilt att många gillar att vi är oberoende från dem som säljer foder. Det kommer vi aldrig rucka på, vi arbetar för ert och era hästars bästa.

Vi hade även ett toppensamarbete med Vidilab/kollamasken, som är ett kvalitetskontrollerat labb för analys av inälvsparasiter. Vi har mycket gemensamt och kommer säkert samarbeta mer framöver!

Men nu är det skönt att vara hemma hos de egna djuren igen. Våra hästar var väl omskötta av goda vänner men man saknar dem ju! Amelia hade tydligen talat om att hon hade tråkigt och ville jobba varje gång hon passerade ridbanan på väg till och från hagen.

Var det uppladdning eller urladdning?

Idag hade vi hoppträning för Peter Eriksson. Jag hoppar normalt inte särskilt mycket, och framför allt inte särskilt högt, klosshöjd tycker jag är rätt lagom. Men idag fick jag verkligen utmana mig. Vi började med cavaletti, men det gick ganska fort uppåt. När jag hoppat en bana på ungefär en meter ansåg jag mig nöjd och glad med mig själv – och med Amelia framför allt. Hon hoppar så himla bra! Även om hon inte heller är särskilt erfaren kan jag lita på henne i alla lägen, och även om hon står emot och tittar på ett hinder tar hon sig alltid över. Ibland hoppar hon kanske lite överdrivet högt. Hennes åsikt är att hindren anger en miniminivå för sprången, inget annat. Efteråt var hon rätt trött i fötterna, och jag var trött lite överallt.  När vi kom hem hade vi varsitt fokus:

Amelia: rullllllaaaa!

Jag: soffffffaaaa!

Nu ska jag fixa lite grejer inför Eurohorse, igår var jag på IKEA och köpte ett datorbord som jag kan ha i montern. Jag ska fixa ytterligare lite grejer, åka införbi banken ett varv och sen se om jag kan lägga en stund på att lägga in ännu fler foder med analyser i min databas. Jag vill ju ha med så många foder som möjligt i databasen för att alltid kunna välja det som passar allra bäst – eller låta er kunder välja det märke som ni helst vill ha.

Uppladdning

I slutet av veckan ska vi ju åka till Eurohorse, men innan dess laddar Amelia och jag upp med fälttävlansläger på Flyingehus. Det är egentligen helt galet, jag har inte hoppat ett enda terränghinder de senaste 14 åren, och i ärlighetens namn har vi inte hoppat särskilt mycket banhoppning heller. Vi har såna där block hemma, så högre än så brukar jag inte hoppa! Men nu är vi anmälda så nu kör vi. Idag är det dressyrdag, imorgon hoppar vi på bana och på onsdag är det terräng. Håll tummarna för mig! Min målsättning är att ha ett ben på var sida om hästen hela tiden, och att ha roligt.

Att fodra med ögat

Nej, jag har ingen analys, jag fodrar med ögat. Min häst är ingen tabellhäst. Har ni också hört detta? Det jag framför allt reagerar på i påståendet är att det förutsätter att det är antingen eller. Självklart måste man alltid ”fodra med ögat” eller använda sitt hästkunnande och sin erfarenhet när det gäller fodringen. Och självklart är alla hästar individer. Men om man inte har en analys så har man ju ingen aning om vad man utgår ifrån och vad det är som ger vilket resultat som ögat sen ser.

Näringsinnehållet i grovfoder kan variera rätt mycket. För energin är det inte så stora skillnader, det kan röra sig om sådär 50% i variation. Men proteininnehållet har ett betydligt större spann, ett proteinrikt hö kan ha nästan 10 ggr så mycket protein som ett mer proteinfattigt. Det betyder alltså att av två olika partier där det är så stor skillnad behöver man ge 10 kg av det ena för att få lika mycket protein som av 1 kg av det andra. Om man då fodrar så hästen ser välmående ut är det förstås bra att veta vad som har åstadkommit det resultatet, då blir det lättare nästa år när man har ett annat grovfoder att nå samma resultat.

Ännu viktigare är det med mineralerna. Det är helt omöjligt att se på ett grovfoder om det är kalciumrikt eller fosforrikt. Ändå är detta viktigt att veta, och räkna på. En häst som får mer fosfor än kalcium drabbas efter ett tag av urkalkning av skelettet. Det är inte bra för en vuxen häst och för en växande häst kan det vara katastrof.

Många verkar också tro att en uträknad foderstat betyder att man väger och serverar på grammet. Så funkar det inte heller, det går inte att räkna ut exakt på kornet vad hästen ska ha. Foderstaten är ett riktmärke på vad hästen behöver över tid för att fungera och må bra. Vi räknar grovfodergivor i halva kilo och kraftfodergivor i hekto. Större noggrannhet än så finns ingen anledning att räkna med.  Genom att räkna ut ett uppskattat behov och fodra efter det, och sedan använda sitt hästöga och sitt sunda förnuft för att stämma av och eventuellt korrigera så ger du din häst bra förutsättningar att må bra och prestera.

Kastrering

I stallet har vi för närvarande tre hästar, tills för några dagar sedan var det ett sto, en valack och en hingst. Det är onekligen lite opraktiskt. Till i höstas hade vi två valacker, då kunde vi ha en valack med stoet och en med hingsten. Men så såldes ena valacken och det har gjort att stoet har fått gå ensam hela vintern. Hon är inte särskilt brydd av dett, men det är ju inte optimalt på något sätt. Så för några dagar sedan tog vi tag i det hela och fick tvååringen kastrerad. Vi valde stående kastration hemma, med en mycket erfaren och skicklig veterinär. Jag har varit med om en del kastreringar och har aldrig sett en som gått så snabbt och smidit, och med så lite blod.

Nu gäller det att hålla koll och se till att vi inte får några komplikationer. Han är lite svullen, men är pigg och glad och busar gärna med sin hagkamrat. Han har inte heller tappat aptiten utan ser fram emot varje måltid. Det är ett gott tecken!

Av hygieniska skäl fick han ett rejält lager halm ovanpå sin torvbädd i boxen. Det tyckte han var rätt intressant. Han är annars van vid att ha halm att äta i ett nät, men det var tydligen fascinerande att få hela golvet fullt.

Nu är planen att ha hästarna separerade på samma sätt som under vintern ca en månad. Sen åker tvååringen iväg på inkörning, och när han kommer hem ska de gå tillsammans alla tre. Vi har  två stora beteshagar, och det ska bli bra att kunna använda dem en i taget så de får chans att växa upp emellan i år.

Om en boks tillkomst

För några år sedan gick jag och funderade på en sak. Färre och färre dressyrryttare jag kände hoppade sina hästar, samtidigt så kunde jag ju se hur även ganska enkla hoppövningar kunde hjälpa till i dressyrarbetet. Jag forumlerade en idé och kontaktade ICA-förlaget. De nappade, och tillsammans med Sissi Lilja, som i många år varit landslagstränare för ungdomarna både inom dressyr och fälttävlan började jag arbeta med det som skulle bli Hoppövningar för dressyrekipage. Tanken var att göra en övningsbok som utgår helt och hållet från funktionen och nyttan av övningarna. Vill jag öva rakriktning? Då kan de här övningarna vara bra. Behöver jag arbeta med styrka och samling? Då är det istället de här övningarna som kan hjälpa dig. Hoppövningar är ibland en överdrift, alla övningar gör nytta redan med mycket låga hinder, och många av övningarna är med bommar på marken. Boken gavs ut 2012, och nu  går den på bokrea. Den finns på både Bokus och Adlibris, men jag länkar till Bokus eftersom man där kan provläsa hela 26 sidor ur den.

Här finns boken