Idag när när vi höll på med Arno på stallgången hörde jag en fågel som swishade i luften. ”är det en svala i stallet?” frågade jag Ulrik som stod på andra sidan om Arno. ”Nej, sa Ulrik, kom hit och kolla!”
På hans axel satt en dvärgpapegoja med precis samma färg som hans väst. Vi hade precis sett katterna i stallet så vi blev lite oroliga, men vi lyckades få med fågeln in i sadelkammaren och stänga in honom där. Jag fotade och lade ut på Facebook – på mitt eget flöde och delade i byalagets flöde. Det tog inte lång tid förrän flera i byalaget hade konstaterat att det låg en efterlysning på en likadan fågel i gruppen.
Efter ett tag fick jag kontakt med ägaren. Under tiden försökte vi göra ordning hästarna, men det var inte så lätt att gå ut och in ur sadelkammaren. Fågeln ville helt klart hänga med oss! Vi visste ju att våra katter var någonstans på gården, så vi fick vara väldigt försiktiga så fågeln inte kom ut och katterna inte kom in. Hela tiden jag tog på mig ridstövlarna hade jag fågeln på huvudet, på handen och på axeln. Han var verkligen rar och fin!
Husse kom och hämtade fågeln medan vi satt och red, och det var ett glatt återseende från båda parter. Han hade tydligen en fågelpartner hemma som saknade honom också. Tänk så snabbt det kunde bli ett lyckligt slut på detta, tack vare Facebook!
