Skånsk vinter är ju egentligen inte vinter, utan bara närmare ett halvår av november på dåligt humör. Ett sätt att hantera skånsk vinter är att minimera allt som kan bli lerigt. För några år sedan grusade vi en rasthage och området vid grinden i vår stora vinterhage. Rasthagen har hållit sig jättebra, trots att hästarna fick gå där riktigt mycket förra året, på grund av ett grävarbete i stora vinterhagen. Området vid grinden i stora hagen har på det hela funkat bra, men området precis vid grinden där hästarna ofta står och trampar och väntar på att bli insläppta har sista året fått en del geggiga partier där gruset sjunkit. För att råda permanent bot på det har vi köpt terrängarmering som vi lagt där. Vi passade även på att lägga en gång mellan stallet och rasthagen där hästarna går dagligen. Det är även där vi kör ut skottkärran till gödselstacken, så det är skönt att slippa lera där.
Armeringen levereras i buntar om fyra plattor på ungefär en kvarts kvadratmeter styck. Vi lade ut dem direkt på marken, utan hågot mer förarbete än att marken är jämn. Med hjälp av en gummiklubba är det lätt att slå ihop bitarna så de klickar i varandra.
Därefter fyllde vi med grus – vi valde 0-16 som ju är det billigaste väggruset. En skopa räckte nästan – gången behöver fyllas på lite mer. Nu har vi stabila hårda ytor som håller för det mesta och vi är riggade för att hantera Skånes fyra novembermånader.
