Idag var det en frusen yta på ridbanan. Precis som Helena i Fnorkbloggen brukar göra publicerar jag här Graos och mitt samtal på detta ämne.
Grao: Fy så läbbigt det var på ridbanan idag! Det var saker som bet mig under magen. Och lät konstigt!
Matte: Det var underlaget som var fruset, Grao. Dina hovar rev upp det.
Grao: Det bets!
Grao: Tur att jag kan springa både fort och högt. Samtidigt.
Matte: Tyckte du att det hjälpte?
Grao: Nä, för du bromsade hela tiden! Och sa att jag måste stanna på ridbanan. Hade jag fått göra som jag ville hade det hjälpt.
Matte: Men då hade vi kanske hamnat på de frusna vattenpölarna istället.
Grao: Frusna vattenpölar? Vardå? Aaaaaakta!
