Jag har funderat kring det resonemang som förs om bilder i olika sociala medier. Det här blogginlägget är ett exempel, och naturligtvis diskussionerna om bilder efter t ex Breeders och Falsterbo förra året.
Jag har lite svårt att förstå resonemanget och att så många verkar ha så svårt att greppa begreppet ”fotografi”. Ett fotografi fångar det som fotografen väljer att sikta på under en väldigt kort tid, ofta ner mot 1/800dels sekund eller mindre, sällan mer än 1/20-dels sekund. Dvs ett mycket kort ögonblick. Fotografen gör rätt många val – ibland medvetna, men förvånansvärt ofta omedvetna. Fotografen väljer utsnittet, dvs vad som syns inom ”ramen”. Fotografen väljer tidpunkten och sina kamerainställningar. När du ser en bild har dessutom fotografen nästan alltid gjort ett urval. Urvalet kan bero på högst skilda saker – det kanske var den enda bilden som blev någorlunda skarp, eller så illustrerar den något fotografen vill visa. Ibland är den visade bilden dessutom efterbearbetad. Även där är variationen stor, det kan vara allt från att fotografen vässar färgerna lite genom att dra i färgnivåerna eller lägga på ett filter till att störande saker redigeras bort – och bilden kan förstås även ha manipulerats helt.
Om jag ska fotografera en person som har uttalat sig i en artikel brukar jag försöka göra personen så bekväm med fotosituationen som möjligt. Ett sätt kan vara att låta dem pyssla med något eller prata med någon. Sedan tar jag ett stort antal bilder, där jag väljer ut en bild där personen ser så bra ut som möjligt. I serien finns det troligtvis även bilder där personen blundar, kanske tittar i kors, säger något som gör att ansiktet är helt skrynkligt, nyser, rynkar på näsan eller gör något annat. Eftersom de flesta personer inte är bekväma med att framställas så på bild väljs nästan alltid dessa bilder bort. Det betyder naturligtvis inte att de bilderna ljuger – just när personen nös såg den precis så tokig ut. Men om bilden inte ska användas för att illustrera en person som nyser anses den inte vara representativ för personens utseende. Bilden väljs utefter sitt syfte.
Verkligheten är ju precis så komplex – ena sekunden ser du ut si, och andra så. Ena sekunden är hästarna vänner, andra ger de varandra ett tjuvnyp. Vill du visa att de är bästa vänner väljer du en bild där de är det. Om du vill visa att de mörtar sig mot varandra väljer du en bild på det.
Ingen av bilderna är mer sann än den andra – de visar bara olika delar av en komplex situation. Världen är inte enkel, den är sammansatt. Vill du lyfta ett ämne till debatt är det vanligt att polarisera för att få ståndpunkten tydlig. Där kan fotografier vara ett kraftfullt verktyg.
En bild visar inte hela bilden. Den visar vad som gäller för precis den lilla biten av verklighet i just den lilla stunden. Är det lögn? Nej, knappast. Är det hela sanningen? Absolut inte.
