Grao och jag har börjat vår vinterträningsperiod. Förra vintern präglades träningen mycket av fokus på framme för skänkeln och framför skänkeln i alla lägen. Det har gett resultat – visst kan vi fortfarande få lite problem när Grao är spänd, men det är betydligt bättre. På de två tävlingar vi genomfört under hösten har han ju fått över 60% i dressyren, trots spändhet och rätt många fyror. Detta är ett resultat av att jag har honom mer framför skänkeln nu.
Det här årets stora grundprojekt är stillhet. Jag kommer fokusera massor på att vi ska kunna stå helt stilla, även om vi precis har ökat galoppen eller råkar stå bredvid något läbbigt. Vi kommer också träna på avspändhet i skritt även i spända lägen. Det innebär förstås att våra dressyrpass kommer se rätt annorlunda ut mot hur vi tränat hittills. I equilabappen kommer det vara en betydligt större andel skritt och stillastående, lägre hastighet och kortare sträckor än tidigare. Men självklart kommer vi fortsätta med våra mer fartfyllda och långa skogsrundor, så vi kommer nog kunna hålla kondition och styrka uppe också.
I veckan blev Grao dessutom klippt, senare än vi brukar. Min tanke är att det räcker med den här klippningen i vinter. Han sätter ju inte så jättemycket päls egentligen. Jag klippte hela kroppen den här gången, men lämnade ben och huvud. Jag ser ingen anledning att klippa där – det enda jag gör är att ta lite mellan ganascherna för där kan det bli rätt svettigt. Sen fick han sina initialer på rumpan med – mest för att matte tycker det är roligt att göra något lite mer pilligt.
