Häromdagen var jag hos Paulinda och tränade. Vi fortsatte bland annat med arbete inför seriebytena. Jag har gjort en obervation som jag delade med Paulinda och som vi sedan arbetade med. Jag hade insett att Grao byter fint på hjälpen – vid tillfällen då han kan förvänta sig en byteshjälp. När han inte väntar sig det fattar han inte alltid vad jag menar. Det här tror jag är ett fenomen som är mycket vanligare än vad vi ryttare vill tro. Hästarna är så villiga att vara till lags och kan ofta gissa vad som förväntas av dem att det funkar ganska bra att rida även om hästarna inte helt och fullt förstår våra hjälper. Jag hör till exempel ofta att ”min häst går inte fram på banan, men ute är det inget problem”. Det är inte alls otänkbart att det kan bero på att hästen faktiskt inte förstår den framåtdrivande hjälpen. I skogen är det mycket mer intuitivt för hästen, och den kan ganska lätt gissa vad som förväntas. Det ger ett sken av att den faktiskt förstår vad ryttaren menar. På en bana, för hästen en yta helt utan hållpunkter och någon slags mening med att göra det ena eller det andra är det svårare för hästen att gissa. Då måste signalsystemet mellan häst och ryttare fungera perfekt.
När det gäller Graos och mitt kommunikationsproblem så skulle jag kunna fortsätta med att rida serier. Då skulle han ganska snart förstå att det kan komma flera byten efter varandra, förvänta sig en byteshjälp och byta på den. I och med att han lyssnar efter hjälpen och byter på den hade vi säkert kunnat få till serier med rätt antal språng med. Men nu när jag insett att kommunikationen inte är glasklar måste jag ju försöka gå till roten med det – sen kommer ju serierna inte vara några problem.
Grao är en väldigt känslig häst, så det handlar förstås inte om att han inte märker byteshjälpen. Snarare handlar det nog om att jag som ryttare sänder en massa ”brus” som han väljer att bortse från, och då kan byteshjälpen råka försvinna i bruset. Han lyssnar bara efter det han förväntar sig, som den kloka häst han är. Det första steget är alltså att jag måste bli ännu mer noga med att renodla min sits och mina hjälper. Jag måste minska bruset. Jag tränar också på att lägga byten på lite mer oväntade ställen. På vår lilla ridbana kan det stressa Grao lite – han vill gärna ligga i rätt galopp när han når spåret, så byter jag till förvänd nära ett hörn blir han orolig. Jag har testat att ligga på kvartslinjerna och byta och det går rätt bra. Jag gör också som vi gör hos Paulinda, rider förvänd genom kortsidan, fortsätter in på diagonalen och byter. Hemma byter jag inte tillbaka utan fortsätter i förvänd. När jag insåg att det ändå blev lite för mycket för hans huvud med alla svängar och byten så testade jag en annan grej. Vi har en grusväg vi brukar skritta av på. Där finns en raksträcka som på väg hem sluttar lite uppåt. Jag red dit och gjorde ett antal byten på den raka vägen. Där har vi mycket mer tid på oss och jag kan rida lugnt och bara vänta innan jag lägger nästa byte. Det funkade riktigt bra! Även det blir ju ”oväntade byten” eftersom jag inte normalt lägger byten på rakt spår när jag rider ut, utan bara inför en sväng. Även det ska det förstås bli ändring på nu.
