Våra beten växer och frodas trots torkan. Arno kan äta hur mycket som helst, han är ju stor och ung och växer. Xipo är slank av naturen, och även om det syns på honom att det är ett bra bete så håller han formen rätt bra. Men Amelia har tyvärr inte riktigt den ämnesomsättningen. Hon har fått en ganska rejäl gräsmage, så även om hon ännu inte har ökat på sitt fettlager nämnvärt kändes det som om det var dags att göra något. Det finns ju några alternativ. Ett är att ställa henne i en grushage ensam och mata med hö. Det tycker jag är ett jättedåligt alternativ. Vi har stora, fina gräshagar med skog och sällskap – det var viktigt för oss när vi köpte gården. Det vill jag att hon ska kunna utnyttja. Därför faller även alternativet att stängsla en mindre hage till henne och låta henne beta ner den hårt. Hon blir lika ensam, och hårt nedbetade hagar är varken bra för marken eller hästen. Gräset blir stressat och risken att hästarna äter olämpliga saker ökar (giftiga växter har vi inte, men däremot kan de äta gräs från toaletten och öka risken för parasiter).
Återstår ”munkorg” eller betesreducerare. Den har hål i botten så det går bra att äta och dricka, men ätandet blir betydligt långsammare än om hon får äta fritt. Hon kan gå i de stora hagarna tillsammans med de andra hästarna, röra sig fritt och beta. Självklart gillar hon den inte, och det är jobbigt att se hur hon anstränger sig för att tala om att hon vill att man ska ta av den. Men jag tycker ändå detta är den bästa lösningen för tillfället. Jag kommer låta henne ha den dygnet om under en period. Tar man av den delar av dygnet betar hon antagligen ikapp då.
