Förra veckan fick vi plötsligt ett glädjande besked. Ironman H hade blivit godkänd i hannoveranerförbundet. Vi hade ju stor vånda när vi valde hingst förra året, vi ville ju helst ha en som var godkänd där. Vi valde dock Ironman H för vi gillade honom trots att han inte var godkänd i hannoveranerförbundet.
Beskedet satte igång en febril verksamhet. Vi fick det torsdag morgon, och på fredag morgon hade vi bokat chippning och id-kontroll för registrering i SWB. Hannoveranerförbundets fölmönstring skulle hållas på söndagen i Laholm. Vi bedömde att det var helt omöjligt för oss att åka dit, Ferro var ju inte tränad och hanterad med sikte på visning och det är en lång resa. Men jag kontaktade ändå Svenska hannoveranerklubben för att höra vad som gällde. De är mycket trevliga och lösningsorienterade, och föreslog att de tyska domarna skulle stanna till på vägen och chippa och id-kontrollera för registrering på gården där Ferro går.
Raskt bokade jag av den svenska id-kontrollanten och bokade på den tyska. På fredag morgon kom hovslagaren och verkade vid 7, sen åkte jag till tandläkaren och sen tillbaka för att möta upp tysken. Ferro skötte sig utmärkt både med verkning och chippning, och vi fick det efterlängtade beskedet att Amelia får sin elitutmärkelse i och med att han blir inregistrerad.
Däremot fick vi höra att Olsgårds Ferro inte fungerar som namn i hannoveranerförbundet. Det får inte vara gårdsnamn först, och namnet måste börja på samma bokstav som pappan. Efter en del funderande bestämde vi oss för att det nya namnet blir I am Ferro. I för Ironman H, am för Amelia och så Ferro så han får behålla namnet han kallas för. Dessutom tycker jag att det låter lite kaxigt, lite ”här kommer jag”.
