Vinterprepp av hagarna

Skånsk vinter är ju egentligen inte vinter, utan bara närmare ett halvår av november på dåligt humör. Ett sätt att hantera skånsk vinter är att minimera allt som kan bli lerigt. För några år sedan grusade vi en rasthage och området vid grinden i vår stora vinterhage. Rasthagen har hållit sig jättebra, trots att hästarna fick gå där riktigt mycket förra året, på grund av ett grävarbete i stora vinterhagen. Området vid grinden i stora hagen har på det hela funkat bra, men området precis vid grinden där hästarna ofta står och trampar och väntar på att bli insläppta har sista året fått en del geggiga partier där gruset sjunkit. För att råda permanent bot på det har vi köpt terrängarmering som vi lagt där. Vi passade även på att lägga en gång mellan stallet och rasthagen där hästarna går dagligen. Det är även där vi kör ut skottkärran till gödselstacken, så det är skönt att slippa lera där.

Armeringen levereras i buntar om fyra plattor på ungefär en kvarts kvadratmeter styck. Vi lade ut dem direkt på marken, utan hågot mer förarbete än att marken är jämn. Med hjälp av en gummiklubba är det lätt att slå ihop bitarna så de klickar i varandra.

Därefter fyllde vi med grus – vi valde 0-16 som ju är det billigaste väggruset. En skopa räckte nästan – gången behöver fyllas på lite mer. Nu har vi stabila hårda ytor som håller för det mesta och vi är riggade för att hantera Skånes fyra novembermånader.

Smaskig äppelkladdkaka

Vi har massor med äpplen nu, så jag bakar en del och lägger i frysen inför vintern. I helgen testade jag den här kakan, och enligt Ulrik är det den godaste äppelkaka jag någonsin gjort. Jag har gjort rätt många, så det är ett bra betyg! Jag funderar på att testa receptet med björnbär vid tillfälle också, tror det kan bli gott det med.

2 äpplen
socker
kanel
Skala, kärna ur och klyfta äpplena i tunna klyftor. Blanda klyftorna med äpple och kanel.

175 g smör
3 dl socker
3,5 dl mjöl
3 ägg
1 tsk kardemumma
1 tsk vaniljsocker
valfritt att bröa formen med

Smält smöret, pensla en form med löstagbar kant och bröa den. Jag använder gärna mandelmjöl, tycker det blir lite extra gott. Det som blir över när jag bröat formen häller jag i smeten.

Blanda i övriga ingredienser i det smälta smöret. Jag använder en slickepott direkt, så blir det inte så mycket disk. Häll smeten i formen och lägg äppelklyftorna ovanpå. Grädda i 160 grader varmluft (175 grader vanlig ugn) i ca 30 minuter. Kakan ska vara kladdig i mitten. Serveras sval med glass, grädde eller bara som den är.

Svårfotograferad

En kattunge är ett väldigt inspirerande fotomotiv. En svart kattunge är dessutom en rejäl utmaning. Den svarta pälsen gör att de flesta ljusförhållanden är svåra. Att katten sen beter sig som ett kvicksilver mest hela tiden underlättar inte. Men här är i alla fall dagens kurobilder. Det kommer bli fler, och förhoppningsvis kommer det några lyckträffar om man fotograferar tillräckligt mycket.

Grönsaker i vinter

Just nu har vi ett överflöd av gurka och tomater i trädgården. Det är ju till skillnad från örter, sockerärtor och salladslök grönsaker som inte bara är att hacka ner och frysa. Men självklart vill jag ändå ta tillvara det överflöd vi inte hinner äta färskt. Tomater är ju trots allt inte så svårt. Jag har tidigare gjort olika typer av tomatsås, tacosås och ketchup av de egna tomaterna. Idag gjorde jag en bassås som går att använda som den är till t ex pizza och köttfärssås. Den går också att krydda upp till t ex tacos. Jag rostar tomater, vitlök coh lök i ugnen med en dressing av olja, honung, balsamvinäger och kryddor. Sen mixar jag och kokar ihop något mer. Enkelt och gott, och som sagt – användbart!

Gurka är ju lite svårare, men jag testade nu att riva ett gäng gurkor, salta lätt och låta stå ett tag i ett durkslag för att få ur vatten. Sen kramade jag ur ytterligare vätska och spred ut gurkan på en bricka och lade i frysen. När det frusit tog jag en stekspade och drog upp allt och rörde om, sen frös jag en gång till. Därefter hällde jag i all gurka i en påse i frysen. Tanken är att jag ska kunna ta upp så mycket jag behöver på det sättet – när det inte är en enda gurkisklump. Det kommer helt säkert gå att använda gurkan i t ex tzatziki, men jag kommer även testa att äta den som den är, bara tinad.

Det kom en katt

I lördags hade vi gäster. På eftermiddagen hörde en av gästerna ett underligt ljud och gick och kollade. Det var en pytteliten kattunge som satt i en buske och jamade förtvivlat! Kattungen var väldigt skygg och låg inne i en tät buske. Vi försökte locka ut den utan resultat, så på kvällen ställde vi fram lite mat och vatten. På morgonen efter hade katten ätit upp och fortsatte sitta i häcken. Sen flyttade den till en lite glesare häck, men kurade under en låg sten. På eftermiddagen ställde jag fram lite mer mat. Den lilla kattungen kom fram och åt Jag satte mig en bit ifrån. När maten var slut började katten cirkla runt skålarna och titta på mig. Jag satt kvar ett bra tag och till sist var det bara en dryg meter mellan oss.

Jag gav katten en liten paus, och tänkte att jag sen skulle sätta mig en stund till. När jag skulle gå ner till häcken fick jag syn på kattburen. Jag lade en ren handduk i den för att erbjuda ett tryggt och mysigt ställe att sova på. När jag kom ner tittade katten direkt fram från under stenen så när jag ställt ner buren satte jag mig på armlängds avstånd från buren. Efter ungefär en halvtimme tog kattens nyfikenhet över och den gick in i buren för att kolla in den. Det var lätt för mig att bara peta igen gallret lite försiktigt.

Under tiden hade jag lagt ut förfrågningar och efterlysningar. Vi såg ju direkt att kattungen var för ung för att vara ifrån sin mamma. Vi uppskattade åldern till över 4 veckor men under 8. När jag såg den på närmre håll snävade jag in det till ca 6-7 veckor. Kattungen fick flytta in i vårt gästrum och Ulrik lade sig i gästrummet över natten för att den inte skulle behöva vara ensam. När han vaknade på morgonen låg en liten lätt unge och sov gott på honom. På morgonen ringde jag Svedala veterinärpraktik. De hade fullt upp och semestertider, men erbjöd lite gratis kattungemat med kort datum. Jag pratade med dem och resonerade lite om avmaskning – och stannade på apoteket och köpte milbermax för kattunge på vägen hem. Vi fick istället en tid på Gylle Veterinärpraktik på onsdagsmorgonen. Vi ville gärna komma till veterinären så fort som möjligt eftersom vi misstänkte att den lilla hade skabb. Dessutom ville vi gärna vaccinera och kolla att det var tryggt att låta den lilla träffa Märta och Agnes. Ulrik hade klurat lite på namn, och föreslog Kuro – svart på japanska. Ett utmärkt namn tyckte jag! Katten är verkligen jättesvart, och vi var fortfarande lite osäkra på könet. När jag sen kunde kolla blev jag rätt säker på att det är en tjej, och veterinären höll med om det.

Veterinären höll också med om min gissning på ålder. När vi vägde henne på måndagen vägde hon drygt 600 gram, två dygn senare var vikten 680. Det stämmer också bra med åldern. Vi var väldigt försiktiga med maten eftersom hon var så hungrig, det är ju stor risk att ge för mycket till en svältande mage, men hon har klarat maten och magen jättebra. Det där med att gå på lådan löste hon också galant direkt. Kuro uppförde sig exemplariskt och veterinären vaccinerade och skrev ut skabbmedel. Hon tyckte att Kuro fortfarande var för liten för chipmärkning, så vi bestämde att ta det när hon får B-vaccinet, om en månad. Hon sa också att vi kunde låta Kuro träffa de andra katterna 48 timmar efter skabbehandlingen.

Men redan i eftermiddag satte vi galler för dörren för att låta katterna titta på varandra genom det. Vår erfarenhet är att det är ett utmärkt sätt att vänja katter vid varandra. De kan känna sig trygga på sin respektive sida och sitta och titta ett tag först. Både Märta och Agnes var väldigt intresserade av den lilla, om än lite avvaktande. Båda morrade lite när de låg och tittade – vilket är helt normalt. Kuro har blivit en riktigt kaxig kisse så hon försökte flera gånger klättra över gallret till de andra. Vi måste helt klart ha bevakning när vi har dörren öppen. Nu hoppas vi att allt ska fortsätta funka bra och att katterna fort ska bli vänner. Kuro skulle må bra av ett par fostermammor.

Goda bär och gott värdskap

I en by nära oss har Anna och Stefans trädgård självplock av blåbär. De har öppet vissa dagar, och jag trodde en sån dag var igår – så jag åkte dit för att plocka lite bär att ha i frysen. När jag kommer dit är det öde. En man sitter på en traktor och slår gräs, några glador flyger i luften bakom, men jag ser ingen annan. Jag börjar fundera på om jag tagit fel på öppettiderna. Mannen på traktorn får syn på mig och kör fram till mig och kliver ur. Mycket riktigt, jag har tagit fel. Men han ber mig vänta lite, och så ringer han sin dotter – som är ställets ägare. Såklart ska jag få plocka, säger de! Mannen hjälper mig igång, väger mina emballage och visar var jag kan börja plocka. Efter en stund kommer Anna, trädgårdsägaren. Jag rätar på mig för att be om ursäkt för att jag strulat till det för henne, men hinner inte öppna munnen förrän hon utbrister: Så roligt att du ville komma hit och plocka bär! Du är så välkommen! Jag framför mina ursäkter, och hon viftar bort dem. Självklart ska jag plocka, och hon bor så nära så det är verkligen inget besvär för henne. Jag blev verkligen jätteglad av hennes självklara vänlighet! Jag plockade ett par kilo bär. Odlingen var jättefin, välskött och lättplockad och blåbären var supergoda. Jag frös in dem direkt i burkarna, de var så fina att jag inte såg något behov av att rensa. Jag frågade Anna om jag behövde styckfrysa bären, men hon sa att de är så torra och rena så det går att frysa dem i burkar och ändå ta ut lite i taget. Jag ser fram emot goda pajer i vinter, och jag måste nog snart göra våfflor eller pannkakor tror jag.

Bomfix

De bommar vi har haft har till största delen varit naturfärgade. Det gör att Grao anser att naturfärgade bommar är normalt. Annat är onormalt. Och onormalt är inte särskilt pålitligt. Därför bestämde jag mig för att normalisera färg. Efter lite letande hittade jag en relativt billig färgad dörr- och fönsterfärg på Jula Jag valde grön. Sen insåg jag att grönt kanske går att kategorisera som naturfärg om man är häst, men jag bestämde mig för att se till att det inte skulle bli så. Vi hade dessutom två vitmålade bommar. För att tillföra ytterligare färg köpte jag såna där plaströr som man kan använda för att göra ränder på plastbommar på Börjes. Jag köpte också ändlock, för att få träbommarna att se proffsigare ut och ännu mer för att skydda ändarna så inte bommarna suger så mycket väta. Tyvärr var ändlocken lite för små för bommarna. Jag försökte slipa ner lite men gav upp, det var ganska mycket som skilde så det hade blivit för mycket jobb.

Plaströren fick sitta i mitten – jag tänkte att de dessutom skyddar lite mot slitage där man oftast hoppar då. För att få ännu mer färg använde jag tejp som ränder. Nu har vi sex snyggt färgade och randade bommar som Grao kommer få som någon slags antipresent. Han tycker ju generellt att presenter är jättedåligt och de här kommer troligen placera sig rätt långt ut på dåligt-skalan. Förutom att han ska hoppa och sidvärtsa över dem kommer de ju att ligga BREDVID ridbanan och se lömska ut.

Grao testar appen Sleip

För en dryg månad sedan tyckte jag ju att Grao inte kändes helt fräsch i sitt rörelsemönster. Vi åkte till Saxtorp och konstaterade en mindre ledinflammation i vänster bakknä. Igår var vi på vårt andra återbesök, men under tiden har Grao fått vara testhäst på rörelseanalysappen Sleip, som veterinären använder som stöd i hältutredningen. Ett konto i appen är väldigt dyrt, så det är ingenting som gemene hästägare skaffar. Men veterinären kan ge sina patienthästar tillgång till en begränsad version av appen. Veterinär Anne tyckte att Grao kunde få det förtroendet. Inför båda besöken har vi alltså filmat när Grao springer rakt från och rakt mot kameran på rakt spår och när jag longerar i trav på en 10-metersvolt i båda varven. Vi laddar sedan upp filmerna för analys och får en enklare version av analysen. Filmen går även till veterinären som får in den i hästens ”app-journal”. Där kan hon analysera den lite mer ingående och jämföra med tidigare resultat.

Inför båda besöken har våra filmningar visat en förbättring sedan filmningen innan, men det har inte varit 100-procentigt bra. Vid filmningen på kliniken igår fick vi ett liknande resultat, och veterinären konstaterade att med blotta ögat ser det bra ut och utan appen hade man troligen friskförklarat. Nu finns det ändå någon liten rest kvar, men vi bestämde att inte behandla om. Istället sätter jag igång långsamt med uppsutten skritt på raka och mjuka spår. Om ca 3 veckor filmar vi med Sleip igen och sen har vi kontakt via mail och bestämmer hur vi går vidare. Det är ju ett upplägg som hade varit omöjligt utan appens hjälp och det kommer troligen spara oss en och annan resa – vi har ändå en dryg timme enkel resa till veterinären.

Jag ser stora fördelar med att använda maskinell bedömning av rörelse vid hälta – som stöd och komplement till veterinärens tränade öga. Bedömningen blir objektiv och jämförbar över tid, och att dessutom kunna filma hemma och skicka är förstås en stor fördel. Tyvärr finns appen bara för iphone, så jag kan inte ha den på min vanliga telefon. Det är också lite synd att den är såpass dyr – det hade varit intressant att rutinkolla alla hästar t ex en gång i månaden för att tidigt notera ev förändringar.

Bilsemester i Danmark – många broar

Även om rovfåglarna i Silkeborg var vårt viktigaste besöksmål så var det inte det enda. Vi var på ett antal olika danska öar, vilket förstås gjorde att vi behövde passera vatten många gånger. Vi åkte alltså över många broar, allt från de stora broarna över Öresund och Stora Bält till mindre broar över t ex Limfjorden och ut till Langeland. Vå åkte dessutom en färja, även den över Limfjorden (som vi korsade flera gånger) Jag hade redan innan, efter tips från en vän, spanat in bridgewalking över gamla Lilla Bältbron. Iklädd overall och klättersele fick man gå upp på gångarna högst uppe på bron, en promenad fram och tillbaka över Lilla Bält på över 60 meters höjd och ungefär 2,5 km långt. Det var hisnande vackert och lite spännande! Uppe från bron såg vi långt och vår guide berättade engagerat om allt vi såg. Dessutom såg vi rätt många tumlare och sälar. Vi hade redan innan konstaterat att marsvin på danska betyder tumlare – och det var ju bra, annars hade jag nog tyckt det var märkligt när guiden sa att vi skulle hålla utkik efter marsvin nere i vattnet.

Att bilsemestra – våra erfarenheter

Vi gillar att bila runt och besöka olika ställen, och har med tiden lärt oss några saker som gör resan bättre. För varje resa lär vi oss mer och mer och även den här resan har bidragit med lärdomar. 

En av de viktigaste är att planera lagom. Har man planerat för lite är risken att man bara kör omkring och inte upplever så mycket. Har man planerat för mycket riskerar man istället att inte ha möjligheter att göra spontana saker som dyker upp på vägen. Den här gången hittade vi ett sätt som funkade bra för oss. Vi hade ju bestämt oss vilket område vi skulle åka till – Fyn och Jylland i huvudsak. Innan resan letade vi upp saker vi kunde tänka oss att se, besöka och uppleva i området. Det var allt från ridsportbutiker till aktiviteter, museer och sevärdheter. Vi sparade dem alla i Google maps, i en karta vi döpte till Danmark 2024. På så sätt kunde vi varje dag titta vad vi hade att välja på i närheten och lägga upp en plan som passar utifrån väder och vad vi känner för. Ofta har vi inte ens en exakt plan för hur länge vi ska vara borta, vi ser lite vad vi känner för. Det förutsätter förstås att vi har bra och flexibla djurvakter hemma! 

Vi har också lärt oss att inte köra alltför långa sträckor varje dag. Nu åkte vi ju till Danmark och körde sportbil, så avstånden är inte jättelånga. Det är inte heller så kul att köra motorväg i cab, så det vill vi undvika så mycket vi kan. Åker vi längre resor kan vi välja att ha några dagar avsatta för ren transport, då vi kör mer motorväg och förflyttar oss längre sträckor. 

Ibland har vi lagt upp etapper i förväg, men för det mesta bokar vi boende från dag till dag. Den här gången har vi mest bott på AirBnB. Det är ett jättebra sätt att bo på resa! Systemet är lättbokat och tydligt, och alla våra boenden har varit så fina. Det känns faktiskt som om värdarna ser oss som uppskattade gäster och ofta har de verkligen ansträngt sig för att göra det hemtrevligt och bra för oss. Sen är det ju inte ens alltid man träffar värden – de har ett system med nyckelboxar med kodlås som gör att man kan komma och åka när man vill. Vi har haft fina rum, ofta med egen ingång och eget badrum till ett pris en bit under ett hotellrum. På ett ställe erbjöd värden frukost också, för ett pris vi knappast hittar frukost på ett café för. När vi kom upp stod det framdukat en frukostbuffé värdig ett bättre hotell, med precis färskt hembakat bröd. 

När det gäller packning är vi ju rätt begränsade när vi åker i den tvåsitsiga sportbilen. Min kameraväska fyller hela facket bakom passagerarsätet. Då återstår ett likadant fack bakom föraren och utrymmet fram, där det brukar ligga ett reservdäck. Vi har tagit ut reservdäcket och kan lägga en relativt stor, mjuk väska där. Den här resan lyckades vi dessutom lägga ner lite shopping från danska ridsportbutiker där tillsammans med väskan. Men saker som är bra att ha i bilen är ändå varsitt sittunderlag. Dessutom är det bra att ha med någon typ av bestick och en liten fickkniv (vilket ju inte är lagligt att ha i Sverige, men i de flesta andra länder är det ok). En liten mjuk kylbag kan också vara praktiskt – rätt ofta handlar vi picknicklunch i en butik. Ulrik gillar dessutom att ha med kikare. Jag har ju teleobjektiv till kameran och tycker jag klarar mig bra med den.