Dressyr/Polo/Träning

Kompisträning

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Vårt lördagsnöje är ofta att åka och träna, och så var det idag med. Våra hästar sover ute sen ett tag tillbaka, och inatt kom det en hel del efterlängtat regn. Hästarna var smutsiga, men Polo var jättesmutsigast. Jag förstår inte riktigt VAR i hagen han hittat geggamoja av den digniteten, men uppenbart har han koll på det. Jag ställde honom under vår infravärme i stallet för att torka leran så mycket som möjligt, och sen var det bara att borsta. Jag fick i alla fall honom hyfsat ren i tid, och hann även fläta upp manen på honom. Jag gör oftast det när jag tränar. Han har ju så lång man, den är en bra bit längre än halsen är bred, så det är svårt för tränaren att se hals och händer om jag inte gör det.

Otto och Polo åkte tillsammans, och eftersom Polo inte är riktigt bekväm med att stå ensam i släpet och vänta än så lastar vi ur båda direkt. Sen rider Ulrik och Otto först, och när de är klara kan Otto chilla själv i släpet medan Polo och jag jobbar. Sist vi var och tränade dressyr var Polo väldigt spänd i början av passet. Därför satt jag upp nästan med en gång idag, och arbetade i närmare en halvtimme i skritt innan jag joggade lite innan lektionen. Sedan förra lektionen har jag haft några olika fokusområden. Ett av dem är att vi ska ha en lugn och regelbunden takt, men inte hamna i ett översamlande läge där det blir stampigt och Polo inte är framför min skänkel. Jag har även jobbat med att öppna upp bröstpartiet och räta på mig och lyfta huvudet. Jag har en tendens att kuta lite och rida med gamnacke. Vi har även fokuserat på en rund form över ryggen med jämn kontakt och att göra mjuka övergångar.

Susanne noterade direkt att träningen gett resultat, både takten, kontakten och sitsen tyckte hon hade blivit bättre än sist. Vi började med att rida serpentiner över hela banan, med fokus på bibehållen takt och kontakt. Vi övergick till travskolor utmed spåret. Jag får verkligen fokusera på att rida upp på yttertygeln och få jämn och lagom tvärning och rundning i öppnorna. Slutor rakt fram funkade inte alls särskilt bra. Vi fick backa en del och undersöka lite grundförutsättningar. Det gjorde vi genom att jag red på en 20-metersvolt först i skritt, sen i trav. Där flyttade jag baken utanför spåret och innanför spåret, samtidigt som framdelen noga följde voltspåret rakt framåt. Efter ett tag konstaterade Susanne att det troligaste problemet med slutan är att jag gör för mycket. Det är ju ett väldigt vanligt fel som ryttare, särskilt på en känslig häst och kanske ännu mer vanligt på iberiska hästar. Jag har ju konstaterat samma med Grao så många gånger – det blir knas när jag vill för mycket och gör för mycket. Diagonalslutorna är av någon anledning något lättare, men jag avslutade också den delen av passet med att rida sluta utmed spåret i skritt. Jag ska själv jobba vidare med detta hemma.

I galopparbetet fokuserade vi mycket på fattningar och på att undvika översamling. Fattningarna gjorde vi i huvudsak på 20-metersvolt med mycket fokus på att ha en bra form i alla övergångar och att inte stoppa upp och gå uppåt. Jag red även lite tempoväxlingar, både på långsidorna och på stora volten. Det är härligt att rida på 60-metersbana och verkligen kunna gå på ordentligt framåt innan det kommer en kortsida. Vi jobbade även en del med förvända galoppen, som jag tycker fungerade riktigt bra idag. Ett par gånger vände jag över och lade ett byte istället för att fortsätta i förvänd, och det var skönt att känna att jag hade full kontroll på om vi skulle rida förvänd eller byta.

Om 14 dagar ska vi rida vår första programridning. Jag har anmält till Lätt A:3 och det känns lagom svårt just nu. Det finns egentligen inget där som är särskilt svårt för oss utan utmaningen är att rida ett program under tävlingsmässiga former med bra flyt – på en främmande bana. Jag har ju ingen aning om hur Polo reagerar på den situationen.

Otto/Tävling

Otto – SM-hästen

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Idag kan Otto sträcka på sig lite extra – han har tävlat i Svenska akademiska mästerskapen – Studenternas SM i dressyr. Otto var yngst i hela startfältet, men uppförde sig som om han gick SM varenda dag. Han var fantastiskt duktig och uppskattade all uppmärksamhet han fick från snälla ryttare och funktionärer.

Student-SM går till så att varje häst går med tre ryttare. Otto gick grundomgången, som går i Lätt B:1. Ryttarna döms av en domare, på vanligt sätt, men de tävlar bara mot de två andra som rider samma häst. Den som rider hästen bäst går vidare till semifinalen, som går i Lätt A. De som är bäst på häst där går till final – i Msv B.

Hästens ordinarie ryttare rider fram hästen och visar den för ryttarna. Sen har ryttarna bara fem minuter på sig att känna på hästen innan de rider in och startar. Som hästägare får vi ge tips och råd och hjälpa ryttarna innan de sitter upp, men sen får de klara sig på egen hand. Otto var verkligen jättefin när Ulrik red fram honom, och Ulrik bekräftade att han kändes riktigt bra. Det är ju också lovande inför kommande tävlingar när Ulrik själv ska rida. Alla tre ryttarna berömde Otto för att han var snäll, stabil och lydig och dessutom väldigt skön att sitta på. Det är verkligen inte lätt att rida ett program med så lite möjligheter att rida ihop sig, det står en funktionär och klockar de fem minuterna de har på sig innan start, men alla tre ryttarna red ihop resultat mellan 61 och 64 procent. Tjejen som lyckades bäst red honom jättefint från start på framridningen. Hon gick sedan vidare även från semifinalen och hamnade i final. Resultatet där har inte kommit upp än, men självklart håller vi alla tummar för Ottos duktiga ryttare!

Att låna ut en häst till en studenttävling är kul! Jag har ju själv ridit två Student-SM på 90-talet, och jag har även lånat ut häst tidigare men det är många år sedan nu. För oss är det roligt att se hur bra Otto hanterar allt och alla nya ryttarna och det är lärorikt att se honom riden av andra. Otto själv tycker nog priserna han fick var bäst. Jätterosetten kunde husse behålla, men en stor säck mash och några morötter behåller han gärna själv.

Gårdsarbete

Arbetsfredag

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Efter att vår skog togs ner blev det en hel del ris kvar. Idag tog Ulrik och jag semester och hyrde en bensindriven flismaskin. Vi började med att flisa upp grenarna som togs ner från våra kastanjer i höstas. Allt som är tillräckligt stort att bli ved sågade jag upp med min lilla batteridrivna motorsåg – den köpte vi i höstas och den har verkligen blivit en favorit. Det som var för tunt för att vara ved kastade Ulrik i flismaskinen. När vi var klara med kastanjeriset fortsatte vi nere i hagen. Vi lyckades inte riktigt flisa allt, så det blev en hög kvar, men inte alls i närheten av så mycket som det var innan.

Det blev riktigt mycket ved, och en hel del flis också. Flisen körde vi in i ett uthus, och vi kommer använda den i trädgården, framför allt i rabatter. Vi kommer inte behöva köpa täckbark på bra många år.

I helgen ska vi dra om staketen och släppa hästarna i både den hagen och den andra sommarhagen, på andra sidan vägen. Gräset har verkligen vuxit bra nu, och den åskskur som gav 8 mm inatt kommer nog ge det ännu mer fart.

Pyssel/Ridbana

Renoverade bokstäver

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Våra ridbanebokstäver tar en del stryk när de står utmed banan. Framför allt så blästras de av sand, troligen i huvudsak när vi sladdar banan. Dessutom var det en hel del myror i krukorna, och även om vi har haft sedumväxter som övervintrar så såg de inte särskilt kul ut nu. Därför bestämde jag mig för att det var dags för lite bokstavsrenovering. Som tur är så har hinkarna hållit precis så bra som vi hoppades och det var bara utseendet som behövde fixas.

Vi bestämde oss för att testa någon annan kulör än guld den här gången. Ulrik fick handla och välja, och han valde orange. Jag ska erkänna att jag var lite tveksam till en början, men jag tycker det blev riktigt bra!

Jag hade kvar schablonerna från förra gången, så efter att ha tömt och rengjort hinkarna var det bara att dra igång. Tyvärr var färgen väldigt rinnig, och i kombination med äldre schabloner och ett material (plast) som suger noll färg blev bokstäverna väldigt kladdiga. Det blev inte alls snyggt. Jag skrapade av det värsta, så de blev någorlunda acceptabla i alla fall, och var lite irriterad på mig själv. Jag vet ju precis hur jag BORDE ha gjort för att få ett snyggare resultat.

I krukorna valde vi att plantera två olika sorters lobelia, båda blå. De ser lite fjuttiga ut när de är nyplanterade, men lobelia brukar växa bra, så det blir förhoppningsvis fint ganska snart.

För att få ordning på myrproblemet, som vi haft i krukorna i alla år, både de här och de äldre, valde jag att göra några åtgärder. Det första var att jag la en disktrasa och en tvättsvamp i botten på krukorna. Jag har två tankar med det. För det första är de en fysisk barriär för myrorna, som jag upplever kommer upp i krukorna underifrån, genom hålen. Trasorna och svampen kan släppa ut överflödigt vatten men gör det svårare för myrorna att ta sig in. Den andra funktionen är att ta upp vatten och hålla botten i krukan fuktig längre. Det är ju bra både för blomman och är avskräckande för myror, som inte gillar när det är blött. Den sista åtgärden var att strö lite myrr under krukorna. Nu håller jag tummarna för att de här åtgärderna tillsammans gör krukorna oattraktiva som myrbon.

Innergården

Årets magnolia

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Så här års brukar jag alltid lägga upp en bild på vår magnolia och jämföra med tidigare år. Och här är den – årets magnolia! Förra året fick jag ju ge den lite extra omvårdnad. Det visade sig att en spricka i barken hade gjort den rejält dålig, och det blev inte bättre av att det flyttat in några hundra gråsuggor i sprickan. Jag skar rent, tvättade och sanerade och satte på ett plåster. Dessutom grävde jag ur och gjorde en större rundel runt. Lite senare på säsongen satte jag även kaskadtimjan och grävde ner lite alliumlökar i ringen. Behandlingen verkar i alla fall ha hjälpt. Barken håller på att valla över och magnolian lever och frodas. Några grenar hade hunnit dö, och de är ju förstås fortfarande döda. Nu i år när jag tydligare ser och livet känns stabilt för trädet ska jag försöka klippa bort dem. Jag lägger inte upp varenda tidigare bild i år, det börjar bli rätt många – utan länkar till förra årets inlägg där alla bilder finns!

Polo/Working Equitation

Och träningssöndag

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Även idag blev det två pass för Julia. På förmiddagen var det fortsatt teknikträning och på etermiddagen red vi en hel bana. Vi började med att rida fållan. Julias tips till mig var ”rid inte, åk bara hästkarusell”. Genom att lätta i handen håller vi framåtläge och undviker att galoppera alltför mycket uppåt, vilket vi lätt gör annars. Vi klarar av att rida in ganska vinkelrätt och så som fållan låg här var det klokt att se till att rida ut vinkelrätt också. Då blev det mer plats för vändningen, och jag fick en tillräckligt lång rak sträcka för att hinna byta innan nästa varv.

Parallellslalomen handlar även den om att rida lugnt, få till ett par raka språng och ge en minimal byteshjälp. Rakriktningen emellan är superviktig. Inför bron tvekade han lite, men gick sen duktigt. Grinden gjorde vi utan rep, med fokus på lugn och att stå still. Den blev bättre och bättre för varje försök.

Första försöket med lansen blev inte bra alls, vi studsade mest runt på tvären. Jag fick göra om, med fokus på att bara rida linjen, jämnt framåt. Och det blev genast bättre! Sidvärts väljer jag än så länge att göra mellan bommarna, eftersom Polo blir lite stressad av bommarna på marken. Det gör han utmärkt, han har inte svårt alls att gå åt sidan. Jag väljer även att göra tvärningen lite mindre än vad som behövs med bom under magen, för att etablera flytet framåt.

När allt sattes ihop till en bana blev det totalt 14 hinder. Polo var superduktig och gjorde hinder efter hinder, utan att hetsa upp sig mer. Han blev nästan lugnare för varje hinder istället, det kändes som att han gillade att rulla på mot nästa och nästa. Jag ville bara hitta flytet och känna hur det kändes att rida bana, så vi plockade bort rep, jag lyfte inga grejer och hindret fick vara bommar på marken bara. Att stå still är inte lätt, så det räcker att fokusera på det just nu. Grejerna kan vi ta sen.

Polo/Working Equitation

Träningslördag

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Polo får jobba hårt den här helgen, det är träningshelg i Sandåkra, 10 min hemifrån. Det är två träningspass lördag och två söndag. Eftersom vi har så nära åker jag fram och tillbaka för varje pass. Polo fick gå ut i hagen mellan sina pass – och blev väldigt förvånad när det var hans tur en gång till! Det borde ju ha varit alla andras tur innan det var hans igen? Men han tog det med jämnmod och gick fint upp i släpet och arbetade bra båda passen.

Första passet var dressyr. Vi red i grupp, och Polo och jag hamnade tillsammans med två ston. Det tog Polo absolut ingen notis om, skönt med tanke på att han var hingst så sent som i januari. Vi hade fokus på övergångar och byten. Polo har lite svårt för övergångarna neråt, särskilt från galopp till trav. Det blir lätt lite stretigt och springigt, han har inte riktigt balansen att gå ner till trav på ett bra sätt ännu. När det gäller bytena fick jag bra hjälp av Julia att hitta tekniken. Det blir lätt lite mycket, höga stora byten och ibland inte bara ett. Jag vet ju sedan innan att jag ska göra en väldigt liten byteshjälp. Vi konstaterade att det räcker att jag försiktigt flyttar nya ytterskänkeln/bytesskänkeln om jag samtidigt ser till att ge en eftergift i nya innertygeln för att släppa fram bytet. Inget konstigt, men bra att få sitta och kalibrera och hitta precis hur lite jag ska göra. Nästa sak som Julia konstaterade och hjälpte mycket är att jag måste lätta med ytterhjälpen snabbt efter bytet. Ligger jag kvar lite för länge ökar risken att Polo studsar efter eller fortsätter att byta lite hej vilt. Jag måste verkligen rida olika på Grao och Polo. Grao är ju också känslig, men han behöver mycket stabilare och tydligare hjälpgivning. Med Polo måste allting vara lätt lätt och försiktigt och subtilt.

På eftermiddagen red vi teknik. Vi började med enkelslalom med bibehållen galopp. Det gör vi rätt bra, det vi ska vara noga med är att se till att huvudet är först i alla svängar, inte bogen – även om jag bibehåller lite ställning i de försvända svängarna. Jag fick också testa att göra ett byte mellan första och andra och fjärde och femte stolpen och rida rakt förbi stolpe nr 3 – så det blev en stor svag båge i mitten. Genom att göra så hamnar vi inte i ”bytahelatiden-läge” utan kan styra och kontollera bytena och även väg och tempo. Det är ett jättebra sätt att sakta bygga på enkelslalomen på ett lugnt sätt.

Tre tunnor gjorde Polo bättre än de två gånger jag testat tidigare. Volterna var stora och lugna, och jag hade gott om plats att lägga byten i framåtläge. Första bytet, åt vänster, var riktigt bra, bytet åt höger hade lite för mycket uppåtenergi, men var rent och på rätt ställe.

Även klocka i korridor var riktigt bra. Vi har jobbat en hel del med ryggningarna och kan nu rygga balanserat steg för steg. Det svåraste är att göra halt ur galopp, där har vi en hel del jobb kvar.

Hopphindret var – spännande. Det var pyttelågt, men ett par gånger hoppade Polo jättehögt. Andra gånger hoppade han knappt alls. Den stackars ryttaren visste inte riktigt vad hon skulle vänta sig varje gång… Även här har vi något att jobba vidare med, med lite mer rutin kommer det bli bra.

Även muggflytten måste vi jobba med. Polo tyckte det var lite läbbigt trångt och bjöd inte riktigt framåt. Dessutom tycker han att det är svårt att stå helt still. Jag började med att skritta rakt igenom och avslutade med att göra en kort halt på rätt ställe, men utan att röra muggen.

Pyssel/Working Equitation

Lyxlans

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Förra året gick våran lans av. Det var ju en rätt enkel lans, en bit rundstav bara. Nu när den skulle ersättas bestämde jag mig för att vara lite mer ambitiös och göra en lyxlans.

Jag utgick från en rundstav som är 27 mm i diameter. Jag ville ha en rätt lång lans, inom intervallet för vad som är tillåtet för tävling förstås. Ulrik var så smart och pragmatisk att han mätte hur lång lans vi får in i bilen. Maxlängd på tävling är 3 meter, 280 cm får vi in utan att det blir alltför knöligt, så det fick bli längden.

Jag började med att forma rundstaven. Jag märkte ut var jag vill att den ska börja smalna av. Jag mätte inte utan tittade på vad som kändes bra, men det blev ungefär 70 cm från ena änden. Sen började jag hyvla och vrida hyvla och vrida för att få lansen konisk. När jag tyckte den var bra tog jag loss, kände på den, och bestämde att den behövde hyvlas mer.

När jag var nöjd med formen målade jag lansen grön i två strykningar. Att den blev grön berodde till stor del på att jag hade en del grön fönsterfärg över sedan jag målade bommar förra året. Jag bad även Ulrik köpa några träkulor och en kraftig magnet åt mig, han jobbar ju inne i Malmö och kan göra sånt på hemvägen.

På Panduro såldes träkulor med 5 cm i diameter i tvåpack. Det var tur. Jag försökte först hyvla till den ena så den skulle bli platt på ena sidan. Jag lyckades snabbt förstöra den. Då tänkte jag att jag slipar den andra platt istället. Jag tog fram slipmaskinen och svor långa ramsor över att alla maskiner i hela världen är konstruerade för högerhänta människor. Det är rätt pilligt att få fast ett sandpapper på den, och när man dessutom måste göra det med fel hand blir det mycket tålamodskrävande. Efter en avsevärd tid och många osande eder fick jag i alla fall dit ett sandpapper, satte i kontakten och tryckte på startknappen. Det smällde till, proppen gick och det kom ett moln av illaluktande rök ur slipmaskinen…

Jag bestämde mig att kulan dög bra som den var, det får helt enkelt vara lite mellanrum mellan lansen och kulan… Jag plockade fram en sprayburk med guldfärg som jag hade kvar sedan jag gjorde ridbanebokstäver. Jag målade knoppen och toppen av lansen med guldfärgen. När kulan torkat skruvade jag fast den med en lång skruv. Jag avslutade med att limma magneten på kulan.

Resultatet – en grön lans med guldtipp och guldkula, som är väl balanserad, snygg och har en magnet i änden. Magneten gör att jag inte behöver sitta av för att plocka upp ringen – oavsett om den hamnar i tunnan eller på marken.

Dressyr/Otto/Polo

Vi tränar på

Publicerat på av Kajsa / 1 kommentar

Nu när Otto och Polo är så goda vänner kan vi ju också köra dem tillsammans i släpet. På annandagen utnyttjade vi det och åkte och tränade tillsammans, Otto och Ulrik, Polo och jag. Polo är inte så bra på att stå i släpet och vänta, så vi lastade ur och sadlade båda direkt när vi kom. Sen fick Polo stå tillsammans med mig och vänta medan Otto och Ulrik jobbade. När de var klara gick Otto in och stod i släpet och väntade på att Polo skulle bli klar.

Ulrik och Otto arbetade en hel del med att få till bra galoppfattningar, med god kvalitet i galoppen direkt. Det blev riktigt fint efter ett tag. De jobbade även med en del programlinjer.

Polo och jag arbetade bland annat med att rida diagonaler utan att byta galopp. Polo var lite kvick med att byta, och självklart är det jätteduktigt, han VET ju och GÖR. Och framför allt är han väldigt känslig och gör precis vad min kropp säger till honom att göra. Det var för övrigt väldigt tydligt ett tidigare pass i helgen. Jag skulle bara rida i galopp förbi tunnan med lansen. Varje gång jag passerade tunnan bytte han galopp, jättefina rena byten, samma ställe varje gång. Ulrik tittade på mig och sa ”det är jättetydligt vad som händer, du aktar dig för lansen och då byter han”. Minsann, var det inte precis så det var! Jag red så nära lansen att min kropp instinktivt flyttade sig, och då bytte han. Naturligtvis var det samma här, det är min kropp som signalerar bytet. Jag fick först rida linjen som i Lätt B:2, med galopp in på diagonalen, avbrott till trav och ny fattning till andra galoppen. Sen fick jag även rida linjen med bibehållen galopp och fortsätta i förvänd. Det blev väldigt tydligt, att bara jag kan hålla ordning på min kropp så har Polo inga problem med att hålla ordning på sin.

Vi arbetade även en del med diagonalslutor. Även där är det tydligt att nyckeln är min kroppskontroll. Slutan åt höger var riktigt fin, men åt vänster går det lätt i baklås. Resultatet blir en tvär och snabb skänkelvikning, i bästa fall motställd. Nyckeln är att jobba stegvis, forma på volt, behålla formen i en öppna, flytta några steg i diagonalsluta, sen rakt fram i öppna och så vidare. Precis samma jobb som jag tidigare gjort med Grao.

Idag jobbade vi vidare hemma på vår bana. Jag valde att lägga hela fokuset på förvänd galopp och slutor. För förvänd galopp tog jag upp en gammal favoritövning – en tiometersvolt i rättvänd galopp på kortsidan. På öppna delen går jag sedan ut på stora mittvolten i förvänd. Efter ett halvt varv på stora mittvolten lägger jag en ny tiometersvolt utåt, mot den andra kortsidan. Med Grao har jag kunnat stretcha och jobba lite med galoppen för att förbättra kvaliteten, samla på de små volterna och länga sprången lite i den förvända halvvolten. För Polos del behöver jag förstås göra det enklare, han är ju betydligt yngre. Jag låg några varv på den lilla volten. När den kändes bra var jag noga med att sitta helt kvar i böjningen, men förflytta honom ut på det stora förvända spåret. Till min glädje fungerade det riktigt bra i båda varven! Övningen hjälper mig att sitta kvar och sitta rätt genom den förvända delen, och Polo lärde sig fort att han fick vända in på den rättvända volten efter ett halvt varv.

Skolorna arbetade jag med som på lektionen, men jag lade allra mest tid på att göra dem i skritt. När det kändes bra övergick jag till trav mitt i övningen och bara fortsatte på samma sätt. Vänsterslutan är fortfarande svår, men jag fick några bra steg i trav då och då – och jag lyckades med att inte vara girig. Jag nöjde mig med ett par steg och fokuserade mer på att kunna avbryta diagonalslutan genom att rida rakt fram i öppna, med bibehållen böjning.

Bete

Äntligen gräs

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Här har gräset verkligen tagit fart sista tiden. Temperaturen har legat rätt högt, tyvärr har det kommit lite för lite regn men än så länge har det inte fått så stora konsekvenser. Vi hoppas att det kommer en del regn de närmaste veckorna också. Våra hästar går ju i två olika hagar. Otto och Polo har haft lite gräs i hagen under en längre tid. För en vecka sedan öppnade jag upp en liten bit till, med lite mer gräs. När de gått där några dagar öppnade vi upp till hela skogen. Där har det ju tidigare inte funnits särskilt mycket gräs, men nu när träden är borta kommer det en hel del där. De får fortfarande jobba lite för gräset, det finns lite här och där. Hagen är dessutom rejält stor. Igår fick vi hämta dem allra längst ner, vilket innebar en promenad på drygt 1,6 km. Polo och Otto gär gärna ner i skogen, men kommer då och då upp till änden närmast gården, där de andra hästarna och vattnet är. I morse gick Otto ner direkt när jag släppte ut honom. När Polo kom var han precis på väg att svänga ner utom synhåll några hundra meter bort. Polo galopperade efter och tog svängen balanserat och fint.

Gräsläget för Xipo och Grao har varit tråkigare. De går i vår grusade rasthage där det i princip inte finns något alls. I torsdags gjorde jag i ordning en ruta på ca 50×50 meter till dem i en av gräshagarna. De fick gå ut någon timme där – det är mark med väldigt effektivt bete, ca 10 cm högt och tätt. Gradvis har vi längt tiden de går där, men de får först gå i rasthagen och äta hö. Xipo tycker det är urdåligt, och ställer sig vid bortre grinden och väntar på att bli flyttad. Gradvis kommer tiden ökas upp till halvdagar, för att sedan bli heldagar på gräs.