En stor fördel med att bo där vi bor är att vi har tillåtelse att rida på alla stubbåkrar runt oss. De är evighetslånga och dessutom rejält kuperade. Ett pass på stubbarna blir alltså rätt mycket backträning också. Vissa backar är riktigt branta.
Jag började dagen med att ta ut Grao en sväng på stubbarna. Förra året var första gången han gick på stubb. Han tyckte det var superläskigt när det frasade om fötterna, och allt vi hann göra då var att träna på att gå ut på stubben och skritta en kort sväng utan att få panik. I år verkade frasandet inte vara något problem, men som ni säkert förstår är det ändå lite jobbigt för Grao att gå iväg på ställen där han aldrig har varit, på ett konstigt underlag. De åkrar där det dessutom ligger halmbalar är förstås extra jobbiga. Idag skrittade och travade vi i alla fall nästan fyra kilometer, uteslutande på stubbar. Det går alltså att ta sig så långt och ännu längre bara på stubbar, det är härligt! Jag vågade inte släppa på honom i galopp än, men så fin som han var på slutet känns det ändå inte som om det är långt borta.
Sen var det Xipos tur. Han vet vad stubbar är! Han tyckte uppvärmning var totalt meningslöst, något som mesar hittat på. Han ville galoppera! Nu! Tyvärr råkade min app lägga av efter första 10 minutrarna, så jag fick inget loggat. Lite synd, men inte hela världen. Vi red en runda som var ungefär dubbelt så lång som den Grao gick, också den helt uteslutande på stubbar. Vi galopperade nästan hela tiden, det var bara vid de allra brantaste nedförsluten vi skrittade. Vi varierade galoppen från ganska långsam och samlad till riktigt fort, när Xip själv fick bestämma. Det är rätt härligt att släppa på honom i de branta uppförsbackarna och känna hur fint ryggen jobbar under en. Vi hade närkontakt med en hare också – riktigt nära. Xipo höll alltså på att trampa på den. Men han upptäckte den i sista stund och hoppade. Tack och lov rakt framåt, och jag hängde med bra. Jag tror haren blev räddast och jag näst räddast. Xipo såg inte riktigt problemet, han hoppade ju.
Jag konstaterade att Xip verkligen har fått god kondition och styrka. Vi red i ca 45 minuter, nästan bara i galopp förutom korta skrittpauser och skritt i början och slutet. Han kändes inte ett dugg trött, trots att en del backar var både långa och branta, och det kändes som att ju tuffare stigningen blev, desto mer tog han i, även på slutet.
Här står vi högst uppe på en kulle. Längst bort, till vänster i bilden, finns vår gård, den närmsta gården på bilden är nog ungefär 1 km fågelvägen från vår gård. Bilderna gör inte de magnifika utsikterna rättvisa, det är sagolikt vackert.
