Grao och jag har haft en körig helg med massor med rolig WE. Jag började redan på fredagen – Grao fick däremot semester den dagen. Det var mitt projekt med satsning på att visa dressyrryttare möjligheterna med WE som startade på fredagen. Fyra jätteduktiga dressyrryttare tränade för B-tränare Mia Säwe, tre av dem för första gången. Det är verkligen roligt att se duktiga ryttare på välridna hästar göra saker som ligger ganska långt utanför vad de gjort tidigare – och göra det riktigt bra! Det var dessutom en helt underbar energi i gruppen och den gemensamma middagen på 15 minuter en kvart på kvällen visade att gänget verkligen svetsats samman av den gemensamma upplevelsen. Det här kommer bli toppen! Nästa gäng tränar kommande helg, jag är övertygad om att de kommer ha det precis lika roligt. Tyvärr kommer jag inte kunna vara med dem, men Mia är där, och det är ju det viktigaste. De fyra ryttarna tränade igen på lördag förmiddag, och efter det hade Mia utrymme för lite andra elever. En av dem var Grao och jag. Det var en riktigt bra träning och jag fick några värdefulla tips. Bland annat kom Mia på att Grao har lättare att byta rent åt höger, vårt svåra håll, om jag roterar högerbenet utåt strax före bytet. Jag har ju haft ont i högerbenet sedan december och tyvärr hämmar det ridningen en hel del. Men det här var ju ett jättebra sätt att få till det ändå. Tyvärr kräver det en del koordination att få till det, och den sitter inte riktigt i ryggmärgen än – men nu vet vi hur vi ska träna i alla fall.
När vi var klara med träningen skyndade vi hem, åt en macka och gick ut och hjälpte Ulrik, som fick rida båda sina hästar på stubben. Det kom en liten åskskur på 26 mm på natten och den redan rätt blöta banan hann inte dränera sig. För Otto var det andra gången på stubben och första gången ensam – han vill gärna ha koll över hela ytan och så långt han ser men han var jätteduktig och skötsam.
Därefter var det dags att fylla släpet med hindermaterial – och Grao. Vi skulle till Ystad och bygga upp banan och förbereda allt inför tävlingen. Grao hade inga problem med att åka bredvid tjuren, bara den höll sig på sin sida hälsade han. Skälet till att Grao följde med var att klubben även erbjöd en möjlighet att rida på banorna på lördagkvällen. För oss är det ju en bra grej, då kan Grao se sig om och spana in alla reklamskyltar, läktare och konstiga grejer i lugn och ro och inte när det är tävling på gång. Dessutom fick vi lite hjälp av Jennie, som också var där och red, med hoppningen. Hon kastade en blick på oss och konstaterade direkt att vårt största problem var att jag lutade mig framåt mot hindret. Jag hoppade några gånger till och Jennie skrek ”räta upp dig” vid lämpliga tillfällen – och Grao flög superfint över hindret när jag skötte mig. Grao passade dessutom på att träna på en viktig tävlingsskill. Nu är han ett ess på att äta hö med bett i munnen och sen spotta ut bettet utan att förlora ett enda höstrå.
Idag fick vi sätta väckarklockan och åka iväg tidigt till klubben. Ulrik var ju banbyggare och funktionär och jag behövde också vara på plats för att assistera om behov skulle uppstå. Däremot valde jag att inte fläta på morgonen, utan nöjde mig med att göra en längsgående fläta på plats innan jag sadlade.
Själva tävlingen är jag jättenöjd med. Vi blev inte uteslutna i dressyren, utan tog oss runt på 63,8%, ett resultat vi definitivt är nöjda med i dagsläget. Det som var sämst var våra halter – jag hävdar att vi gjorde OS-halter, såna där stillastående inte är obligatoriskt.
Inför tekniken blev det lite förvirring och vi fick en väldigt kort framridning. Det tror jag iofs inte var ett problem, han var ju redan framriden i dressyren och det var inte så lång stund emellan. Tyvärr började vi inte lika bra som sist – då fick vi en åtta på första hindret, två tunnor. Även idag var två tunnor första hindret, men jag missade bytet och kom av mig lite. Vi fick även några andra missar, inget jättegrovt, men någon fyra och någon 5,5, men även åttor och sjuor. Vi fick till sist 62 % lite drygt – inget resultat gör mig nöjd, men ändå något jag kan leva med. Däremot är jag supernöjd med speeden! Vi fick tajta, fina svängar, klarade av att göra lugnhindren med bara någon sekunds paus istället för flera sekunder och red riktigt korta vägar. Jag fick lite trassel innan ringen och tappade nog en fem-sex sekunder där, och missade dessutom ringen, vilket är 10 sekunder. Men tiden räckte ändå till att vi skulle ligga i ledning fram till sista ryttaren, som gjorde en toppenspeed utan missar och slog oss.
Alla på vår hemmaklubb Ystad RK gjorde ett fantastiskt bra jobb med klubbens första WE-tävling. Flera av oss både jobbade med tävlingen och red, och flera andra lade ner ett jättejobb utan att själva rida WE. Det finns en jättefin öppenhet och nyfikenhet på grenen från dem som den var ny för, och jag tycker att klubben kan vara riktigt stolt över att få till en så bra första tävling. Nu hoppas vi att tävlingssektionen väljer att planera in minst en tävling nästa år också.
