För några veckor sedan köpte jag ju hinderstöd och bestämde mig för att intensivträna hindret grinden. Nästan varje gång jag ridit på ridbanan hemma har jag ställt upp grinden och tränat. Jag har jobbat med små steg och låga krav – målet är att vi aldrig ska misslyckas. Vi ska göra varje moment så många gånger att det är lätt och okomplicerat och steget vidare ska vara så litet att det inte är svårt att ta det heller.
Vi började med att träna avsuttet före varje pass. Vi gick fram till grinden, jag lyfte av repet och Grao fick gå igenom grinden när jag höll i repet. Uppsuttet började vi med att bara göra halt bredvid repet och sen rida fram utan att göra något mer. I början var vi en liten bit ifrån, men vi smög närmre och närmre tills vi stod nära och bra.
När detta fungerade bra gång på gång på gång lade jag till att jag först nuddade repet, sen lyfte jag av det och satte på det igen. Nästa lilla steg var att föra handen med repet till tygeln, sitta stilla så en stund och sen hänga tillbaka.
Parallellt med detta har jag tränat på att rida momenten i grinden utan rep. Där vill jag att han ska kunna sitt rörelsemönster som ett rinnande vatten. När jag rider fram mot grinden ska han veta precis vad som förväntas av honom och flyta igenom nästan av sig själv. I början lät jag rörelsen bli lite stor och yvig, för att sedan steg för steg snäva in den så vi gör allt på rätt plats.
Nu, efter nästan en månad, har vi kommit en bit på vägen. Jag kan rida fram till grinden, öppna den och hänga repet på andra stolpen. Det gör att jag kan träna både med och utan rep utan att sitta av emellan. Han är inte längre särskilt rädd för repet och jag tror att vi snart kommer göra detta bra. Men jag har en sak jag vill reda ut innan jag sätter ihop allt och rider grinden som man ska. Även om han gör momenten precis som han ska tycker jag att han inte är helt framme för skänkeln genom grinden. Det finns en aning broms i rörelsen. Det gör att framför allt sista ryggningen inte alltid blir exakt så som jag vill ha den. Grao funkar ju lite så att han hamnar bakom skänkeln och kan bli istadig när han blir spänd för något. Han kan vara istadig och stanna eller istadig och springa. Det här är ju samma sak som händer i grinden, även om det är en rätt mild variant av det. Ett långsiktigt mål är förstås att jobba bort detta, det kommer lösa många knutar för oss och dessutom hjälpa oss i de flesta WE-hinder som han tycker är svåra. När det gäller grinden tror jag dessutom att det kommer bli mindre och mindre ju mer avslappnad han blir i hindret.
Idag tränade vi dessutom hindret bord. Även där är problemet att han står emot och inte vill gå nära. Där kom vi riktigt långt idag, motståndet släppte när jag galopperat förbi bordet några gånger, närmre och närmre. Sen kunde vi göra en bra halt bredvid och jag kunde även lyfta kannan. Grao stod precis still intill trots att jag böjde mig ner och grejade, och gick villigt fram när jag bad honom om det. Verkligen duktigt!
