Under kristi himmelsfärdshelgen har Pferd International hållits i München. Det var så härligt att vara tillbaka – tävlingarna har varit inställda eller haft lite annan form under ett par år, och WE har inte varit med. I år åkte jag ner som landslagsledare tillsammans med tre svenska ekipage. De hade lite olika mål – Mia behövde ett VM-kval, Therese debuterade internationellt och Idamaria skulle vässa formen inför VM. Och som de levererade alla tre! Mia satte ett säkert kval, med bra dressyr och teknik och en jättefin speed där hon inte tog några risker utan red effektivt och prydligt. Målet för henne var ju inte att göra en bra tid, men hon visade tydligt att rider man bra blir det också tidseffektivt. Therese visade att hon verkligen är mogen för de stora uppgifterna nu. Även hon gjorde stabila resultat och hamnade även hon i mitten av resultatlistan. Det är verkligen en prestation som debutant. Vi kunde konstatera att även om det internationella tävlingslivet i WE varit mer eller mindre dött under två år så har grenen utvecklats något enormt. Nivån på ekipagen från alla länder har blivit mycket högre under den här tiden.
Men det går inte att komma ifrån – den allra största prestationen i helgen var det Idamaria och Hoxi som stod för. De startade näst sist i dressyren. I ledning låg holländska Margo Timmermans – en dressyrryttare som även tävlar GP med sin häst. Hennes dressyrprogram var verkligen ruggigt bra. Men Idamaria går in och rider ruggigt bra hon med – så bra att hon vinner dressyrklassen. Vinsten i dressyrklassen gjorde att hon startade sist i fredagens teknik. Det ger en viss press. Trea från slutet red fantastiska ryttaren Martina Weteschnik från Österrike. Jag har tidigare år alltid gillat henne och sagt att hon kommer bli riktigt bra. Det stämmer. Hon landade på drygt 74%, det var henne Idamaria skulle slå nu. Tyvärr blev det inte så, Idos procent hamnade på dryga 73%, så hon slutade tvåa i tekniken. Då Martina var trea i dressyren innebar det en total ledning för Ido inför speeden med 2 poäng. Vi konstaterade att det viktigaste inte var att vinna speeden, utan att komma tillräckligt nära Martina för att den ledningen skulle hålla i sig. Det finns några riktigt snabba ekipage, men Martina gjorde en bra speed och gick in på en fjärde plats. Ido var alltså tvungen att bli minst sexa – då skulle de hamna på samma poäng. Även här red Ido som ledare sist. Hon gör en blixtrande fin speed! Tyvärr är den ett par sekunder långsammare än Martinas, men hon blir sexa. Det innebär alltså att de slutade på samma poängresultat. Då är det högst dressyrpoäng som avgör vem som vinner – så Ido tog segern tack vare sin superfina dressyr. Det var så galet spännande!
Att vara på tävlingarna i München är alltid roligt. Det är bra sport i många grenar, WE-tävlingarna är välarrangerade, det finns bra mat och roliga utställare på mässområdet. Men i år var det förstås alldeles extra roligt. Nu ser vi fram emot VM i slutet av juli, och innan det ett SM som också har all potential att bli riktigt bra.
