Sedan flera år tillbaka galopptränar Grao och jag en hel del. Jag upplever att det har väldigt bra för honom. Han behöver få göra av med lite energi på ett sätt han själv gillar och vi har båda väldigt trevligt när vi galopperar i skogen. Jag tycker att jag märker ganska stor skillnad på hans förmåga att fokusera på dressyrbanan om han får springa av sig regelbundet. Dessutom har han fått en järnkondition.
Tidigare har mycket av träningen varit på Graos villkor helt och hållet. Han har i stora drag fått bestämma form och tempo, jag har bara sagt ifrån ibland när det gått väl fort. Jag har velat få honom att känna att han kan ta egna beslut och på så sätt ge honom lite självförtroende. Det har också handlat om att det är det som fungerat bäst.Han har själv fått välja om han ska smyga förbi läbbiga saker eller om vi ska ta en liten omväg ut i skogen, bara vi har hållit någorlunda rätt riktning. Avstickare in i skogen har dock fått vara i skritt, det har jag varit strikt med!
Nu har jag börjat jobba lite mer med att sänka tempot, sänka formen och få mer rygg i galoppen. Vi har kommit till en punkt där det fungerar bra och då blir det en bättre och mer effektiv träning. Visst händer det att han får lägga på full sula på några av hans favoritställen, och i början av passet rider jag fortfarande rätt mycket på långa tyglar, men en stor del av galoppen nu är i den mer runda formen. Det känns riktigt bra.
Idag har jag varit ledig, så jag passade på att åka till skogen med Grao på eftermiddagen. Det är skönt att det börjar vara ljust lite längre på kvällarna, trots att jag hade åtaganden på dagen var det inget svårt att hinna iväg innan det blev mörkt. Vi jobbade på med den runda galoppen i lite olika tempon. På ett ställe låg vi och rullade på hyfsat snabbt ändå på en grusväg. Det kändes bra, och jag visste att grusvägen fortsatte en halv kilometer till, så jag tänkte att vi skulle ligga kvar på den ett tag. Men plötsligt får Grao syn på en stig som vi rätt ofta svänger in på. Det är en fin stig där man kan galoppera, och Grao gillar att galoppera inne i skogen, så jag tror det är lite av en favoritstig. Grao ser alltså stigen precis när vi håller på att rida förbi den – så han gör en ”jäklarjaghöllpåattmissaattsvängaavmotorvägensväng” och och drar 90 grader åt sidan i hög fart. Jag trodde allvarligt att jag skulle hamna i en tall! När situationen var under kontroll skrattade jag högt. Grao hittar, Grao har koll!
