Idag hade Grao och jag satt väckarklockan för att åka och träna för Paulinda. Eller ja som ni förstår är det halva ekipaget som sätter klockan, den andra halvan behöver någon som har koll på tiden.
Eftersom jag planerar att tävla lite framöver så fokuserade vi på sånt som är bra att kunna på tävling och lade sånt vi än så länge inte behöver åt sidan. Mitt första önskemål var att träna uppridningar. De är svåra, och de blir inte lättare av att de är allra först i programmet när Grao är som allra mest spänd. Det är ju rätt synd att börja med att ge ett dåligt intryck men tyvärr är det stor risk för det för oss. Därför – träna!
Vi gör inte halt på medellinjen när vi tränar. Halterna tränar vi istället utmed spåret. Det är förstås för att ha bjudning ända in i halten när vi tävlar, så inte nedre halvan i ekipaget vill briljera och göra halten direkt när vi vänder upp. Han vet ju!
Det var helt rätt att träna på uppridningar. Vi gjorde dem verkligen skitdåligt. Så fort jag vände upp blev Grao spänd och backade av. Jag kompenserade genom att driva för att få fram honom framför skänkeln. Då bytte han galopp. Oavsett vilken galopp vi hade från början. Jag fick först bryta av till trav, trava fram och sen fatta ny galopp när jag var på långsidan igen. När det inte heller löste problemet fick jag testa att rida så långsam galopp jag kunde på medellinjen. Det gick något bättre och vi gav oss. Vi fortsatte sen med lite linjer ur Lätt A:3. Både skänkelvikningarna, ryggningen och förvända galoppen gjorde vi riktigt bra. Travökningarna var inte så dumma heller även om det är en svårighet för oss. Nu red jag lätt i dem och fortsatte ökningen en bit efter vi nått långsidan, och det gör ganska stor skillnad. Tanken är att rida så på träning för att sen kunna sitta ner på tävling. Galoppökningarna däremot är vi världsstjärnor på!
Efter att vi ridit linjerna frågade Paulinda vad jag ville använda mina sista minuter till. Jag frågade om det var dumt att göra ett par uppridningar till, och hon tyckte att det var en bra plan. Jag kände att jag fått rätt bra stuns och balans i galoppen efter att ha ridit de förvända, så jag hade hopp om att vi skulle kunna avsluta bättre än vi började.
Det gjorde vi! Vi gjorde en bra uppridning från varje håll – och det kändes ju som en bra avslutning på ett bra pass.
