Grao går alltid bäst i ridhus, och helst i ridhus som han har varit i innan och känner till. Hemma på vår utebana har han stenkoll på allt. En tunna som har flyttats, en katt som smyger eller en flock småfåglar som sitter i buskarna, allt får honom spänd och ofokuserad. För att inte tala om blåst, och det har vi gott om här. Det enda som inte berör honom är faktiskt trafiken på vägen utanför, gott det!
Det kan vara lite frustrerande emellanåt. Jag åker iväg och rider en lektion och han går som en klocka. Jag kommer hem och klarar inte av att rida utmed spåret. Men härom dagen slog det mig ändå vilken stor skillnad det har blivit även hemma, när han är spänd. Ok, vi kan inte alltid rida rakt och snyggt och framför allt spänner han till ordentligt till och från. Men jag insåg att det vi gör hemma är ju att höja vår lägstanivå, sakta men säkert. På lektionerna kan vi arbeta med att höja högstanivån, men det här arbetet med att få en bättre lägstanivå är ju egentligen minst lika viktigt. Särskilt om man börjar på en så låg lägstanivå som vi gjort!
Från att vara i princip omöjlig att påverka när han spänt till har vi gått till ett läge där jag i alla fall har något att säga till om. Och numera kan jag ofta distrahera honom genom att t ex lägga en volt när jag känner att det är på gång. Jag kan även rida i alla gångarter förbi det läbbiga, även om vägen och formen kanske inte är de prydligaste just då. Men vi kommer tillbaka till avspänning och spänst, och det går fortare och fortare.
Inför förra tävlingen sa Ulrik något i stil med ”ni kan få vad som helst mellan 48 och 72 procent”. Och det kändes väldigt sant. Jag visste att vår lägstanivå var låg. Men också att vi hade en hyfsad högstanivå. Nu var ju alla förutsättningar så bra att vi kunde ligga nära vår högstanivå. Men så kommer det ju inte alltid vara, och då är det inte jättekul att ha en lägstanivå på typ 50%. Kan vi höja upp den en bit så är det ju väldigt värdefullt för oss, där vi är nu. Jag får helt enkelt lägga vissa pass på det, och sedan arbeta för att komma vidare utbildningsmässigt och kvalitetsmässigt på de pass där det fungerar. Idag har jag till exempel haft ett jättefint pass hemma på vår bana – så det går ju där med, även om vi inte ligger uppe på högstanivån och pressar.
