Idag har Grao och jag varit hos Paulinda och tränat. Det blev också premiär för mina nya vardagsridstövlar, mina första någonsin med helsnörning. De funkade superbra, och framför allt är det så bra sko, bra sula, bra uppbyggd i foten. Sköna från början.
Själva träningen var så rolig, en riktig energiinjektion inför helgen. Grao var visserligen rätt spänd och känslig när jag skulle sitta upp, så jag fick lägga en stund på att få honom lugn och fokuserad. Men redan från början upplevde jag honom rakare och mer väl placerad under mig än tidigare, något som även Paulinda kommenterade. Jag har lagt rätt mycket arbete på just det senaste tiden, och det är så kul när man känner att sånt arbete ger resultat. Det jag har gjort handlar ju om ganska lågmält och tålamodskrävande detalj-jobb, men när det ger så här bra resultat är det jätteroligt. I och med att galoppen var så fin redan från början gick vi ganska snabbt över till att göra byten. Där upplever jag att poletten verkligen har trillat ner nu. Han kan vara lite efter eller före med frambenen i samma språng, men bytet är i ett språng, på hjälpen och väldigt ofta helt rent. Det vi ska göra nu är att jobba på att göra dem ur ännu mer samlad galopp.
Vi kollade av några skolor i trav, men de var Paulinda så nöjd med så dem dröjde vi inte vid. Istället gick vi över till att jobba vidare med piruetter. Precis som tidigare började vi med att galoppera samlat på en tiometersvolt och när galoppen är tillräckligt samlad plockar jag in bakdelen innanför spåret. Det gjorde vi bättre än vi gjort tidigare, så nu tyckte Paulinda att vi skulle gå vidare till nästa steg. Vi samlade till en stor arbetspiruett, och mitt i den bröt vi av till skritt och fortsatte med en stor skrittpiruett. Den stora svårigheten var att få skritten riktig långsam, steg för steg och dessutom korta steg, utan att tappa storleken på vändningen. Det är så lätt att göra vändningen snävare när man försöker rida långsammare. När vi fått lite bra skritt fattade vi galopp igen, första språnget med tanken framåt och sen fortsätta på vändningen för att inte riskera att vi börjar gå bakåt. Det här var en så bra övning för oss på många plan. Förutom att det hjälper oss att få riktigt bra piruetter så bidrar det i arbetet med att kunna skritta lugnt och rakriktat varvat med galopp – något vi lagt mycket arbete på.
Vi avslutade med lite piaff och passage. Passagen blir bättre och bättre, men det vi hade lite problem med idag var ingången i passagen – vi tappade lätt takten i början men lyckades få till det efter några meter. Jag måste också hitta finliret med hur mycket framåt vi ska rida – när det blir helt rätt har han en rejält stor och luftig passage som är härlig att sitta i. Med piaffen jobbade vi vidare med piaff ur trav, fram några meter och sen piaff igen. Där ska jag inte gå framåt för länge, utan bara några meter och sen tillbaka. Att vi går fram är för att inte tappa takt och framåtbjudning och det räcker med ett par meter. Han får inte hinna glömma att det är piaff vi jobbar med. Piaffen är svårare för honom, men han jobbar på jättebra.
Vi var trötta och jättenöjda båda två tror jag! Träna är verkligen bland det roligaste som finns och jag är så glad för min toppentränare.
