Grao och jag fortsätter miljöträningen, idag på hemmaplan. Vi jobbade vidare med det vi gjorde på träningen i helgen – med flera fasaner i buskarna runt ridbanan. Fasansfulllt enligt hästen i ekipaget.
Det blev alltså ett rätt kämpigt pass, men samtidigt är det ju ungefär så det blir på en tävling när han spänner till, så jag tror ändå det är rätt nyttigt. En bra sak är ändå att vi faktiskt kan jobba på riktigt trots störmoment, då kan jag även jobba på att få mer fokus på arbetet på sikt.
Huvudfokus idag låg på övergångar mellan galopp och skritt. Problemet är egentligen inte själva övergångarna. Fattningarna är hur bra som helst, och övergångarna till skritt är inte helt katastrofala, utan börjar likna anständiga. Problemet just nu är att nedre halvan av ekipaget tycker det är rätt tramsigt att spränga in en massa skritt i galoppen. Vi galopperade ju! Varför förstöra det liksom? Skritten blir alltså långt från avspänd, det blir snarare något spänt taktande. Än så länge tänker jag ju inte alls enkla byten utan vill bara få bra övergångar. Jag kom på att en rätt bra taktik var att gå in på en liten volt, 8-10 m i diameter, i skritten. När han går ordentligt där fattar jag galopp ut ur den lilla volten och ut på en 20-metersvolt. Då lyder jag inte heller Grao när han säger ”nu har jag gått ordentligt flera steg, säkert två eller tre – galoooooooppppp” utan fortsätter i skritt tills vi har skrittat fram till ett bra ställe att fatta på.
