Grao och jag har klarat av säsongens sista tävling – och som ni kanske sett på föregående inlägg gick det bra. Han var lite spänd men höll sig i skinnet och vi kunde nästan rida fram till domarkortsidan, men inte riktigt. Han gick jämnt och stabilt med två sexor och sen ungefär lika många 6,5 och 7. Där nere fick vi 6,5 rakt över. Det gav oss precis över 66% och en andraplats, långt efter Camilla Axelsson som fick 77%.
Efter fyra starter har vi ett något spretigt facit. Två blå rosetter, en i Lätt C på drygt 70% och en i Lätt B på 66%. Det är jättebra! Sen har vi en start i Lätt B där vi hamnade precis över 60% eftersom han tyckte domarkortsidan var läskig, och en där vi fick utgå för han gick totalt i baklås när vi skulle fatta galopp. Även det mot domarkortsidan. Det är förstås mindre bra.
Lärdomar och slutsatser efter den här korta säsongen är att kan han slappna av blir det bra. Det blir till och med ok om han är lite spänd men kan hålla det i schack. Men går det över gränsen blir det pannkaka. Domarkortsidor är svåra. En fördel är att det alltid finns en sån på alla tävlingar, så det blir träning varje gång. Jag måste också rida lite proaktivt när vi närmar oss den sidan, vara lite smart i förväg helt enkelt.
En annan lärdom är att han fungerar bäst av att gå mycket. Idag hade vi fjärde dagen i rad med ganska tuffa pass på dressyrbanan, och han visade inga tendenser till trötthet eller träningsvärk. Även framridningen ska vara rätt så intensiv.
Nu fortsätter vi träna någon månad till, och sedan får Grao en månads vintersemester. Därefter sätter vi fart igen och börjar nästa säsong även den i Lätt B. Det är en lagom nivå för oss nu. Sen får vi se om det fungerar så bra att vi går upp i Lätt A senare under säsongen, kanske till hösten. Jag räknar med att vi kommer få fler starter med spänd häst och dåliga resultat, och så länge det är så är det ju ingen mening att gå upp i klasserna.
