Då och då får jag frågan om hur det är att tävla en ”udda hästras” i dressyr. Jag kan förstå frågan, vi är ännu inte så många som tävlar lusitano i Sverige, även om det hela tiden blir fler. Men internationellt sett är lusitanon i allra högsta grad en dressyrhäst. På OS i Rio var elva av de deltagande hästarna lusitano, långt fler än SWB. På den internationella dressyrrankingen ligger lusitanon på sjunde plats, SWB på nionde. Tidigare har det ju varit mest portugiser och sydamerikaner som ridit lusitano, men fler och fler toppryttare från andra länder får upp ögonen för rasen. Kyra Kyrklund har haft lusitanos i träning under ett bra tag, och nu har även Andreas Helgstrand köpt tre stycken.
Därmed inte sagt att det är same same att rida och tävla lusitano som dressyravlade halvblodshästar av sporttyp, oavsett avelsförbund. De europeiska avelsförbunden har haft samarbete under hela tiden som sporthästar varit avelsmål. I Portugal har man avlat lusitanos med sluten stambok långt längre. Det gör att de är lite annorlunda att rida, med andra styrkor och svagheter. Det gör också att när de gör saker lika korrekt som halvbloden så ser det ändå lite annorlunda ut. Där tycker jag att det finns en utveckling i domarkåren – de blir bättre på att bedöma kvalitéer och inte bara titta på om ritten passar in i ramen. Men även där finns förstås undantag, men jag hoppas att de blir färre och färre. En bra sak för den utvecklingen är ju att domarna får se bra lusitanos i de högsta klasserna. Här i Sverige har vi ju Roberto des Frettes som går Grand Prix, och internationellt gick härom veckan den första lusitanon över 80%-gränsen i GP kür.
För oss som tävlar iberiska hästar i Sverige finns en jättetrevlig facebookgrupp, Iberiska hästar i sporten. Där kan vi peppa varandra och se vilka fler som tävlar iberiska hästar. Det är inspirerande på alla plan!