Jag har på sistone sett en hel del diskussioner om prylhets inom ridsporten, och jag håller verkligen med om att det ibland överkonsumeras rätt friskt i vår sport. Jag behöver inte 10 schabrak till varje sadel, meterhöga travar med täcken eller för den delen en ny tävlingskavaj varje säsong. Många ryttare i min ålder och äldre jämför med ”den gamla goda tiden” då man hade precis vad man behövde och inget överflöd. Då hästen inte hade några täcken, om man inte råkade äga ett Nya Zeelandtäcke (ni vet de där som väger ett och ett halvt ton ungefär), eller hade virkat ett eget svettäcke. När man hade en eller två vojlockar, en sadel och ett träns med ett bett. När stallkläderna inte köptes nya för varje säsong, utan istället var de där gamla slitna och avlagda kläderna som inte dög till annat än stallet.
Jag kan är med på resonemanget, men samtidigt är jag så glad att jag faktiskt kan ha bra och funktionella kläder och välsittande utrustning av bra kvalitet. Jag har ridit min beskärda del i gamla snickarbyxor, gröna gummistövlar och blekt och sliten tröja. Jag har haft mina skavsår på benen, dålig sits på grund av illasittande utrustning och jag har frusit nog. Jag älskar att jag kan köpa riktiga ridbyxor som är bra att rida i och som är anpassade efter säsong. Jag är så glad att jag kan ha tröjor av funktionsmaterial som tillåter mig att rida utan att hindra och som transporterar bort all svett så jag inte är en isbit efter ridpasset. Jag uppskattar så att jag kan köpa en sadel som passar min häst, att jag kan ha ett par träns med olika bett på och att jag har vettiga och funktionella täcken när jag bedömer att det behövs. Jag lägger gärna lite mer pengar för att få bra kvalitet, men försöker att bara handla när jag har ett reellt behov. Fast ok. Jag har kanske kanske tittat ut en fin funktionströja till mig och ett matchande schabrak till Grao som vi skulle kunna få i julklapp av varandra. Kanske.
