Då och då ser jag folk som frågar efter tips och idéer om vad de ska göra med sin häst, eftersom de har idétorka. Jag har uppriktigt svårt att förstå frågan. Jag har så svårt att sätta mig in i en situation där jag skulle göra saker med hästen för sakens skull. Jag har en del olika mål med mina hästar och min ridning. Det jag gör med dem syftar till att nå målet. Jag gör varken mer eller mindre än vad som krävs, och jag står inte och funderar på vad jag ska hitta på.
Jag ska ta ett exempel för att göra resonemanget tydligare. Jag läste nyligen en fråga om vad personen skulle hitta på med sin tvååring efter att ha gjort ditten och datten, personen ville ha fler tips om vad man kunde göra med en tvååring. När jag har en tvååring så har jag en bild av vilken utbildning den ska få. Den ska bli en sjysst och trevlig ridhäst, och vi vill gärna köra in våra unghästar också. Då gör jag vad som krävs för att nå det målet. Arbetet sker självklart efter hästens mognad och utveckling. Om jag har gjort det som behövs så har jag ingen anledning att göra något annat, då får hästen vara ledig. Om jag inte gjort vad som behövs är det ju inte så svårt att räkna ut vad jag behöver göra. Svarar hästen bra behövs inte så mycket träning. Svarar den inte bra måste jag backa och fundera på vad som krävs för att få rätt resultat.
Jag säger inte att det är lätt. Men jag känner aldrig att jag står och försöker hitta på något ”att göra”. Finns det inget som behövs göras så gör jag inget, vilket gör att just en tvååring kanske inte behöver jobba så mycket. För äldre hästar finns det ju i princip alltid något som behöver göras, och då är det det som jag gör.
Ett besläktat resonemang är det om att hitta på en massa övningar att rida med den vuxna hästen på ridbanan. Ibland hör man till och med att ”min häst tycker det är tråkigt att bara gå runt på spåret eller volten”. Jag har väldigt svårt att tro att hästen tycker det. Jag tror snarare att det är ryttaren som inte riktigt inser hur mycket arbete det är med att få en häst väl grundriden. Jag lägger absolut största delen av tiden på ridbanan med att jobba med grundridningen. Med en häst som Grao som inte kommit så långt utbildningsmässigt är det i princip all tid. När allt känns bra kan jag testa grejer som t ex skänkelvikning, öppna eller förvänd galopp. Det går nästan alltid bra, om förutsättningarna är de rätta och jag gjort ett bra jobb med grundridningen.
Även på äldre och mer utbildade hästar är det grundridningen som tar den allra mesta tiden på banan. Inte heller där behöver vi hitta på en massa övningar, utan det handlar mest om att arbeta med lösgjordhet, tempoväxlingar, rakriktning och övergångar. Hästar som Xipo och Amelia får ju givetvis ibland träna saker som skolor, saxar, byten, bytesserier och piruetter. Men även där handlar det allra mest om grundridning, för att sedan stämma av genom att se hur övningarna fungerar.
Det finns nästan alltid så himla mycket arbete att göra med just grundridningen. Jag har aldrig upplevt att det är tråkigt att rida på ridbanan, tvärt om.
