För Grao och mig är det mycket som handlar om samling just nu. Det innebär förstås att jag även funderar på vad samling egentligen är. I TR står det vad målet med samling är, men det finns ingen tydlig beskrivning av samlingen i sig:
Moment 255
Samling
Målet med hästens samling är:
a. att vidareutveckla och förbättra hästens balans och jämvikt, som
har blivit mer eller mindre störd av ryttarens tillkommande vikt.
b. att utveckla och öka hästens förmåga att sänka och engagera sin
bakdel för att främja lätthet och rörlighet i framdelen.
c. att öka hästens ledighet och bärighet i dess rörelse och att göra
den mera angenäm att rida.
Det finns också instruktioner om hur du utvecklar samling, fortsättning från samma moment:
Samling utvecklas genom halvhalter och ridning av skolor.
Samling uppnås och förbättras genom användandet av sits och
skänklar samt uppfångande händer för att engagera bakbenen.
Hästens ledgångar böjs och kommer till eftergift så att bakbenen
kan röra sig framåt under dess kropp.
Bakbenen ska emellertid inte engageras så långt under hästen att
stödbasen förkortas överdrivet eftersom rörelsen då hindras. I
detta fall förlängs och höjs rygglinjen för mycket i förhållande till
benens stödbas, stabiliteten försämras då och hästen får svårt att
finna en korrekt och harmonisk balans.
…
Balans, rytm och lätthet i utförandet av programmets föreskrivna
rörelser är tecken på att samlingsgraden för klassen är tillräcklig.
Jag tycker att känslan i samlingen är en tydlig indikator på om jag är rätt ute eller inte. I samling känns hästen lätt i fronten och jag har mycket häst framför mig. Känslan är att jag sitter på bakbenen som driver framåt. Jag kan lätt, bara med en tanke, få hästen att omedelbart och mjukt gå fram eller komma tillbaka ännu mer redan i nästa steg. Detta handlar om genomsläpplighet, som jag menar är intimt förknippat med samling, utan genomsläpplighet finns ingen samling. Det faktum att hästen är ”på bakbenen” och har lätt framdel i samling gör också att styrningen blir lätt. Frambenen stoppar inte upp rörelsen runt utan följer bakbenen. En konsekvens av det är att det är lättare att svänga på en hand när hästen är samlad. Ryttaren behöver inte göra så mycket med tyglarna utan kan svänga med kroppen/sitsen och hästen följer med.
Att nå dit är något som kräver en hel del arbete. Det är förstås olika svårt för olika hästar. Amelia var en typisk ”påskjutshäst” bra påskjut men sämre bärighet. Där var vägen till samling väldigt lång. För Grao är det ju annorlunda, han har talang för samling. Trots det är det inte ”bara att göra”. Det krävs mycket träning, dels för att hitta tekniken men framför allt för att samling kräver styrka. Den styrkan måste byggas upp gradvis över tid och där går det inte att hasta. Med en häst med talang är det extra viktigt att inte överpressa, utan att se till att rida där hästens styrka finns och sakta bygga den så hästen blir starkare och starkare. Grao har ju både talang och pannben, så han kan verkligen anstränga sig. Där måste jag sätta gränser och vara den i ekipaget som har omdöme.
