Erik Axel Karlfelt konstaterade att hans uppdiktade Fridolin talade med bönder på bönders vis och med lärde män på latin. Han kunde alltså tala på ett sätt som gjorde honom respekterad och lyssnad på i olika grupper. Han hade en målgruppsanpassad kommunikation för att prata modern svenska. Som journalist är detta förstås viktigt, och extra viktigt är det när man som jag skriver för en mycket insatt och kunnig målgrupp. Mina läsare kan häst, lever och andas häst och pratar häst. Jag är nog själv egentligen en ganska typisk läsare, jag passar in i min egen målgrupp så att säga. Därför skaver det så in i bänken när jag ser eller läser andra som vänder sig till samma målgrupp, men uttrycker sig på ett sätt som skorrar.
Ett exempel som jag retat mig på länge är den speaker som gör reklam för kommande program på Horse&Country TV. Det är en kanal som vänder sig helt och hållet till hästnördar. Där säger alltså en man något i stil med:
Jens Fredricsson, toppryttaren inom hästhoppning, lär dig olika övningar för att förbättra din hästs gångart
Samma röst uttalade för ett tag sedan gång på gång ”’á la celle” dvs uppvisning av häst så som de gör i Celle ”á la sell”. Jag blir oproportionerligt provocerad av sånt. Jag är en nörd, jag har valt att ha en nördkanal och då vill jag lära mig från såna som är mer nördiga och framför allt kunniga än jag.
Samma reaktion fick jag idag när jag läste en rubrik från en större dagstidning, något i stil med
All In haltar och kommer inte till start i Lyon.
Det finns ju inte mycket fel där, men en hästmänniska hade sagt ”All In är halt och kommer inte till start i Lyon. En liten liten skillnad. Men den hörs. All In haltar får mig att se en hovböldshalt häst framför mig, som hoppar på tre ben på tävlingsområdet. ”Är halt” betyder istället att det finns någon typ av skada på ett ben, stor eller liten, ett obetydligt sår eller en senskada. Och framför allt är det så en ryttare uttrycker sig. Man säger ”min häst är halt”, inte ”min häst haltar” – om det inte är så att du menar att just nu när den går haltar den. Den tidningen må kanske vara förlåten, för det är inte en facktidning. Men samtidigt måste förstås sportjournalisterna lära sig fackspråket om de ska tas på allvar.
