Idag var det strålande sol! Jag vet att vi sett någon solglimt någongång, men det känns faktiskt som om det var första fina dagen sedan september. Strandväder alltså! Vi är nog nästan mer på stranden ”off-season” eftersom det är då man får rida där. Vi lastade Xipo och Grao och åkte till Sandhammaren. Det är vår absoluta favorit-ridstrand, vidsträckt i två väderstreck eftersom du kan välja att rida på sydkusten eller östkusten här vid Skånes östra hörn.
Idag var stranden helt fantastisk! Det har varit ca 5-6 minus under natten och någon enstaka minus på dagen, så hela den breda stranden var fast och fin, men med svikt. ”Ett snabbt underlag” konstaterade hästarna nöjt, och fick övertalas att inte testa underlagets hela kapacitet.
För Grao var det ju premiär på Sandhammaren, och han var rätt spänd till en början. Det var svårt att få honom att skritta, utan det var gångarterna passage och bock som var mest utnyttjade. Första galoppen fick vi blåsa av för att det blev lite väl livat, men på hemvägen kunde vi galoppera fint sida vid sida.
Det var rätt mycket folk och hundar ute, och de flesta verkar bli glada av att se oss och hästarna också. Många vinkar och frågar om de får fota, och flera sa att de tyckte det såg så härligt ut när vi red.
Tyvärr fick jag själv inga foton, Grao är inte tillräckligt stabil för att jag ens ska få för mig att dra upp telefonen på ryggen på honom än.
När vi körde hem körde vi mot 2018 hittills vackraste solnedgång. Med ett vackert djupblå hav mot den scharlakansröda solnedgången var den helt i klass med vilken sammetstavla från 70-talet som helst.
