Normalt så rekommenderas det att vattenkoppen placeras i främre delen av boxen. De vanligaste argumenten är att det då är lätt att se om den blir smutsig och att risken är större att de fryser om de är mot en yttervägg.
Vi valde att gå emot dessa rekommendationer när vi byggde stall. Vårt vatten kommer över taket och går ner till boxarna. Vi har över tre meter i takhöjd, vilket gör att det är ungefär 80 cm från boxarnas överkant till taket. Vi valde att inte låta vattenledningen ”hänga fritt” den biten som den hade fått göra om vi hade kopparna i framkant. Istället får den följa ytterväggen, där vi lätt kunde isolera den och sedan sätta en metallkåpa runt som skydd. Jag tänkte att jag ändå kollar vattenkopparna varje dag när jag mockar. När det gäller frysrisken var vi inte heller oroade, ledningarna är välisolerade och har dessutom elvärme.
Det jag inte insåg var att vissa hästar (hej Arno!) gärna bajsar mot bakväggen. Det har inte bara lett till att bakväggen är bajsig och att jag har fått pilla bajs ur fönstret, genom gallret. Dessutom hamnar bajset jobbigt ofta i vattenkoppen.
Men jag tror jag har hittat en lösning! Våra boxar är 4 meter djupa. Jag bestämde mig för att det faktiskt räcker om bädden är 3,5 meter, och tog bort all bädd den bakre halvmetern. Jag har nu haft det så i drygt två veckor – och jag har inte haft något bajs på väggen, inget i fönstret och framför allt – inget i vattenkoppen! Det verkar alltså som att när han backar för att bajsa stannar han när bädden tar slut. Han ställer inte ner bakbenen på betonggolvet helt enkelt.
Nästa projekt blir att tvätta av bakväggen – vi har plastskivor på väggarna så det är lätt.
