Nu är han äntligen här! I fredags morse kom Polo, men det höll på att bli lite onödigt jobbigt. Transportbolaget Marcel Jordan ringde ju för ca två veckor sen och frågade om Polo kunde åka med en tidigare transport än planerat. Med den skulle han komma hit lördagen den 22 februari. Jag svarade att jag är borta och jobbar till och med torsdagen den 20 februari, men från och med fredag funkar bra. De lovade att han inte skulle komma tidigare, och vi bestämde att han skulle åka med den tidigare transporten.
Under hela resan får man fapporter och filmer, minst tre gånger om dagen, och varje kväll en google maps-länk till var de övernattar. Polo fick en trevlig resa, med lagom långa resdagar, ca 8 timmar, och bra pauser och övernattningar. På tisdagkvällen kom han fram till transportörens stora stall i södra Nederländerna, där han skulle stå några dagar. På onsdagmorgonen kom en film där chauffören som skulle köra norrut skrev ”ready for loading”. Jag frågade vad det innebar, och när de skulle komma fram. Han svarade att om allt gick som det skulle, så torsdag lunch. Jag svarade snabbt att det inte gick, jag är ju inte hemma! Han svarade att han bad kontoret ringa. En besvärande omständighet var förstås att jag tappat rösten… men på något sätt lyckades jag väsa fram någon slags kommunikation. Mannen som ringde hade sett i anteckningarna att jag varit tydlig med omständigheterna och sa direkt att de skulle hitta en lösning. Efter någon timme fick jag ett meddelande där han frågade om det var ok att Polo lastades av i Malmö på torsdagen och sen kördes av svensk transportör till mig på fredagen. En toppenlösning efter omständigheterna! All cred till bolaget som så smidigt löste det här och såg det som sitt problem och inte mitt. Jag kom hem torsdag kväll, och fredag morgon kl 9 kom han.
Jag hade lite jobbmöten under dagen, så jag lät honom stå i stallet under hela förmiddagen. Han stod lugnt och fint ensam i stallet, åt lite och passade på att ligga och vila lite med. När jag kom loss från jobbet (ja, jag satt nog lite på nålar!) tog jag ut honom och longerade lite. Eller lite är kanske fel ord… det var fullt ös, bock och brall och raketmotor! Inte så konstigt att det är lite spring i benen på någon som rest i lastbil från Portugal till Sverige under nästan sju dagar. När han sprattlat klart och själv valt att gå ner till skritt gick vi till rasthagen, som blir hans de närmaste veckorna. Jag släppte honom utan täcke först, för att vara säker på att han känner eltråden om han går emot den. Vi gick ett varv runt hagen och tittade på staketet tillsammans, och sen släppte jag honom. Han visade snabbt att han hade stenkoll på var staketet var, han fick en mindre stöt en gång, men inget dramatiskt. Jag passade på att pyssla ute i hagen tillsammans med honom. Jag tog ut den nya foderlådan som vi köpt till honom, och mockade hagen där Grao och Xipo hade gått innan. Han var mycket sällskaplig och ville gärna vara med mig, men var lugn och fin. Han tittade en hel del på de andra hästarna, som går i en hage några meter ifrån. De i sin tur visade hur coola och världsvana de var genom att inte skänka honom någon uppmärksamhet alls. Efter en halvtimme tog jag in honom och lade på ett täcke.
Polo fick gå i hagen några timmar, sen tog vi in alla hästarna. Han blev lite exalterad när de andra hästarna kom in i stallet, men lugnade sig snart. De andra fortsatte sin coola linje och ignorerade den nya snorvalpen totalt. När jag gick och tittade till dem efter någon timme låg Polo ner och vilade igen.
Idag fick de äta frukost ute. Det var lite märkligt tyckte Polo och hade lite svårt att komma till ro. Han sprang några vändor i hagen, men visade tydligt att han hade koll på staketet. Efter en stund lugnade han sig och även om han nog var lite spänd så stod han still eller skrittade lugnt. Efter ytterligare en dryg timme var han helt lugn.
Jag bestämde att han ska få börja jobba snabbt, han är ju van att ridas dagligen och jag tror det är nyttigt att få in rutinerna. Idag fick han återigen springa av sig på lina, lika mycket fart igen… Sen satt jag upp och red 20 minuter i skritt. Det känns rimligt när så mycket är nytt. Han har ju inte heller någon egen sadel än, men vi provade alla sadlar vi har (och det är ändå ett gäng… ) och konstaterade att den som Xipo och Otto delar på var den som låg bäst på honom med. Den funkar definitivt nu i början i alla fall. Han var rätt spänd i början av passet, men blev mer avspänd efter en stund. Däremot var inte titanbettet jag provade optimalt, så jag provade ett sprenger och ett annat träns när jag kom in. Det såg mycket bättre ut, så det testar jag att rida på imorgon.
