Grao Duque/Working Equitation

Grindrapport

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

För några veckor sedan köpte jag ju hinderstöd och bestämde mig för att intensivträna hindret grinden. Nästan varje gång jag ridit på ridbanan hemma har jag ställt upp grinden och tränat. Jag har jobbat med små steg och låga krav – målet är att vi aldrig ska misslyckas. Vi ska göra varje moment så många gånger att det är lätt och okomplicerat och steget vidare ska vara så litet att det inte är svårt att ta det heller.

Vi började med att träna avsuttet före varje pass. Vi gick fram till grinden, jag lyfte av repet och Grao fick gå igenom grinden när jag höll i repet. Uppsuttet började vi med att bara göra halt bredvid repet och sen rida fram utan att göra något mer. I början var vi en liten bit ifrån, men vi smög närmre och närmre tills vi stod nära och bra.

När detta fungerade bra gång på gång på gång lade jag till att jag först nuddade repet, sen lyfte jag av det och satte på det igen. Nästa lilla steg var att föra handen med repet till tygeln, sitta stilla så en stund och sen hänga tillbaka.

Parallellt med detta har jag tränat på att rida momenten i grinden utan rep. Där vill jag att han ska kunna sitt rörelsemönster som ett rinnande vatten. När jag rider fram mot grinden ska han veta precis vad som förväntas av honom och flyta igenom nästan av sig själv. I början lät jag rörelsen bli lite stor och yvig, för att sedan steg för steg snäva in den så vi gör allt på rätt plats.

Nu, efter nästan en månad, har vi kommit en bit på vägen. Jag kan rida fram till grinden, öppna den och hänga repet på andra stolpen. Det gör att jag kan träna både med och utan rep utan att sitta av emellan. Han är inte längre särskilt rädd för repet och jag tror att vi snart kommer göra detta bra. Men jag har en sak jag vill reda ut innan jag sätter ihop allt och rider grinden som man ska. Även om han gör momenten precis som han ska tycker jag att han inte är helt framme för skänkeln genom grinden. Det finns en aning broms i rörelsen. Det gör att framför allt sista ryggningen inte alltid blir exakt så som jag vill ha den. Grao funkar ju lite så att han hamnar bakom skänkeln och kan bli istadig när han blir spänd för något. Han kan vara istadig och stanna eller istadig och springa. Det här är ju samma sak som händer i grinden, även om det är en rätt mild variant av det. Ett långsiktigt mål är förstås att jobba bort detta, det kommer lösa många knutar för oss och dessutom hjälpa oss i de flesta WE-hinder som han tycker är svåra. När det gäller grinden tror jag dessutom att det kommer bli mindre och mindre ju mer avslappnad han blir i hindret.

Idag tränade vi dessutom hindret bord. Även där är problemet att han står emot och inte vill gå nära. Där kom vi riktigt långt idag, motståndet släppte när jag galopperat förbi bordet några gånger, närmre och närmre. Sen kunde vi göra en bra halt bredvid och jag kunde även lyfta kannan. Grao stod precis still intill trots att jag böjde mig ner och grejade, och gick villigt fram när jag bad honom om det. Verkligen duktigt!

Tankar och funderingar/Ulrik

Vad är svenskt? Ett gästinlägg

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Så här på nationaldagen är det lätt att börja fundera på vad som är svenskt. Vad är det som vi uppfattar som typiskt för oss här i Sverige? Och vad tycker vi är viktigt att bevara? Ulrik skrev en text om detta, så idag får han gästblogga här:

Vad uppfattar jag som typiskt svenskt, det vill säga vad skiljer oss som land jämfört med andra länder? Finns det något som är typiskt svenskt och som är viktigt att bevara? Och finns det en samsyn över vad en sådan lista innehåller? Svaret på den sista frågan är nog nej, vissa tycker att kräftor i augusti är väldigt typiskt svenskt, för att inte tala om ”Kräftor kräva dessa drycker”, medan andra inte alls håller med och tycker kräftor är äckligt.

Anledningen till att jag skriver den här listan är att jag uppfattar att det finns krafter både inom vårt land och utanför som faktiskt försöker förstöra det som jag uppfattar som typiskt svenskt. Och flera av punkter har haft en negativ utveckling de senaste åren och då måste jag fråga mig vem som vinner på det? 

  • Allemansrätten. Rätten att varje person fritt kan gå över mark oavsett vem som äger den är ganska unikt och inte alls en självklarhet i de flesta länder. Men med denna rätt kommer också vissa skyldigheter såklart.
  • Vår tryckfrihetsförordning som är en del av vår grundlag, faktiskt världens äldsta. Den skyddar våra medier från statens inblandning.  Den lägger också den lagliga  grunden för offentlighetsprincipen gällande allas rätt att ta del av myndighetshandlingar. Tryckfrihetsförordningens huvudsyfte är att skydda enskilda medborgare från att staten skall begränsa vad de får säga, det vill säga censur. Det är till och med olagligt för myndigheter att försöka ta reda på var media har fått sina uppgifter. Men återigen så kommer skyldigheter tillsammans med denna rätt för media, man måste till exempel ha en person som ansvarig utgivare, och man måste följa lagar, som att man inte får uppvigla till brott. Och det finns också en etablerad praxis för hur press beter sig. Här ser jag att många som använder sig av sociala medier skriker att vi har yttrandefrihet utan att förstå lagens syfte, eller vilka krav den för med sig för att den ska kunna åberopas.
  • Ministerstyre är olagligt i Sverige, ministrar får inte lägga sig i hur tjänstemän hanterar enskilda ärenden. Det är en praxis på alla politiska nivåer som går tillbaka ända till Axel Oxenstiernas tid. Tyvärr så finns det alltför många fall på senare tid på kommunal nivå där politiker bryter mot denna praxis.
  • Sverige har, i alla fall i modern tid (efter 2:a världskriget), stor kulturell frihet men hårt styrd ekonomisk frihet, motsatsen till exempel mot USA. Återigen så finns det krafter som försöker påverka det här till mer konservativa värderingar när det gäller kultur och mer liberala värderingar när det gäller pengar. Man propagerar för att en fullständig marknadsekonomi skulle lösa alla problem…
  • Skolan och elevers kunskaper. När jag själv gick i skolan låg Sverige i topp i världen och en elev som hade gått på en genomsnittlig svensk skola behövde inte bekymra sig över att hamna i ett utbytesprogram utomlands. Och betygen med motsvarande kunskaper för att komma in på universitet var desamma oavsett vilken gymnasieskola man gått på. Så är det knappast längre.
  • Respekten för experter inom sitt eget område. Covid-19-pandemin visar att en stor andel av politiker och vanligt folk har faktiskt stor tilltro till de tjänstemän man har tillsatt för att hantera just sådana här frågeställningar. Men samtidigt så finns det en del som inte accepterar att experterna kommit fram till en annan slutsats än vad man själv tycker. Egentligen tror jag att det alltid har funnits en misstro mot auktoriteter, men fick den misstron stor plats i det offentliga samtalet? Tog man verkligen det på allvar när lekmän tyckte att de hade lika ”rätt” inom ett område som någon som har disputerat inom området?
  • Väldigt lite korruption. Sverige ligger som är tur kvar i topplistan över världens länder med minst korruption, se  https://www.transparency.org/country/SWE . Det finns såklart förbättringspotential, men vi sjunker i alla fall inte som till exempel Polen och Ungern.
  • Jämställdhet. Nej, Sverige är inte helt jämställt, varken mellan kön, ålder eller etnicitet. Men det har i all fall funnits en politisk vilja att förbättra. Idag ser jag krafter som inte alls är intresserade av att vi ska fortsätta den utvecklingen. Ett annat exempel på jämlikhet som tyvärr håller på att försämras är den ekonomisk jämlikheten, Sverige har blivit mer ekonomiskt ojämlikt sen 80-talet, de rikare har blivit allt rikare, medan de med låg inkomst blir fler.
  • Sekulariteten, i betydelsen att man låter inte religiösa värderingar styra vilka lagar man ska ha eller inte. Till exempel vår abortlagstiftning är inte styrd av religiösa åsikter, även om det finns kristna som vill ändra på det. Man får inte utelämna ämnen som evolutionsteorin eller sexualundervisning i skolan även om det är en religiös organisation som står bakom friskolan.
  • Gratis skola och universitet. Det är till och med olagligt att ta ut skolavgifter, bara för att ingen skall uteslutas från att kunna gå en utbildning oavsett ekonomisk bakgrund. Helt i samma linje är de förmånliga studielån som alla studenter kan få.
Dressyr/Grao Duque

Mer dressyrträning

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Idag på förmiddagen åkte Grao och jag till Paulinda för att träna. Det var en bra grej att vara inomhus idag, fy vad det blåste och regnade! Arbetet vi gjorde var till största del en fortsättning på förra passet.

Vi började och avslutade med att titta lite på bytena. De börjar bli bättre, men det finns fortfarande en del justeringar att göra och de är ännu inte 100% rena, även om de till övervägande del är det. I bytena åt höger behöver jag tänka på två saker. Dels ska jag flytta lite undan för högerskänkeln innan bytet, och sen hålla kvar skänkeln som stabilisator genom hela bytet. Jag ska dessutom vara noga med att reglera farten, vi ska rida långsamt och noggrant. Till vänster är det bara farten som behöver kontrolleras, även där har vi en tendens att rida lite för fort. Vi jobbade på ett sätt som jag tycker är bra: vi börjar med att stämma av bytena och jag får instruktioner om hur jag ska göra dem bättre, jag testar och vi ser om det får resultat. När jag förändrat ridningen så de blivit bra fortsätter vi med annat. Sedan återkommer vi till bytena i slutet av passet, och kollar om jag har kvar instruktionerna i kroppen och om det fortfarande funkar. Just med byten tycker jag det är toppen att bryta av och göra annat emellan, det är så lätt att allt knyter sig och det blir fel när man tragglar. Med andra saker är det ofta tvärt om bra att jobba lite ihållande med samma sak för att inte tappa fokus.

Efter det fortsatte vi med galoppiruetterna. Jag fick börja med att hitta en femtonmetersvolt mitt i ridhuset och samla på det spåret. Jag kan samla rätt mycket, upptäckte vi, det blev riktigt bra efter ett tag. Därefter flyttar jag in baken från spåret, men fortsätter med framdelen på 15-metersvolten. Där kan det vara helt ok att ställa utåt och tänka lite mer skänkelvikning än sluta för att få rätt effekt. Ett par gånger fick jag dessutom centrera ett par språng innan jag red ur övningen. Här är det viktigt att hålla kvaliteten, viktigare än att hålla på längre sträckor. När det blev bra gjorde jag ungefär ett halvt varv innan jag red ur. Paulinda konstaterade att Grao är mycket lättlärd och berömde honom för det och hans vilja att göra rätt. ”Sånt här jobbar man ju i månader med, men han lärde sig på sju minuter” berömde hon. Ja, jag blir jättestolt! Jag blir nog extra stolt över sånt beröm eftersom vi ju verkligen inte har varit snabba och har haft lätt för allt. Tvärt om är det ju många saker som tagit jättelång tid för oss, som andra inte behöver ägna en tanke åt eller i alla fall klarar av mycket snabbare. Nu känns det som om jag kan plocka hem lite resultat av det arbetet i alla fall, det är en fantastisk känsla.

Därefter stämde vi av arbetet med passagen. Även det har ju gått väldigt fort, och nu kan vi i princip göra övergångar från trav till passage istället för att leta oss fram tills vi hamnar rätt. Övergångar ur passagen till trav har ju hela tiden varit lättare. Målet nu är att arbeta just med övergångarna och försöka fokusera på att få ca 20 meter av passage med hög kvalitet. Jag fick testa att smacka till en gång för att få ännu mer aktivitet i passagen, vilket funkade. Jag fick även testa att leka lite med steglängden i passagen, och även där gick det att faktiskt rida och göra en förändring utan att tappa passagen – vilket ju är ett tecken på att vi är på rätt väg.

Tankar och funderingar

Varför demonstrerar folk mot mordet på George Floyd men inte mot mord på svenska flickor?

Publicerat på av Kajsa / 2 kommentarer

Jag antar att ni har sett dem – alla som just nu undrar vad som är snett när folk demonstrerar mot mordet på George Floyd, men det syns inga demonstrationer mot till exempel mordet på svenska Wilma, som är uppe i rätten just nu. Det framställs som om det är en helt relevant jämförelse, att det är två liknande situationer, men den ena är folk upprörda över, den andra är ingen upprörd över. Gärna läggs det dessutom in någon kommentar som är mer eller mindre rasistisk i det hela också, eller så antyds det att skälet att det blivit så här ÄR rasistiskt – att det inte är politiskt korrekt att stå upp för vita personer och anklaga personer med utländsk härkomst för mord.

Jag vill börja med att säga att det finns många skäl att vara upprörd över demonstrationerna på Sergels torg utifrån pandemi-perspektivet. Det är helt enkelt inte lämpligt att samlas i stora folksamlingar nu. Men det är inte den aspekten det här blogginlägget handlar om. Frågan är istället – varför demonstrerar man?

Demonstrationer har under lång tid varit ett sätt för folket, medborgarna, invånarna att visa sitt missnöje med samhället, makthavarna, strukturer och beslut som man tycker är fel. Det kan handla om rättigheter, lagar och strukturer i samhället som demonstranterna vill förändra. Demonstrationen är ett sätt för den som inte sitter vid makten att visa för makten vad de vill ändra.

Demonstrationer syftar inte till att visa upprördhet, avsmak eller ta avstånd från en enskild persons handlingar. I fallet Wilma pågår just nu en rättegång, där samhället följer de regler som vi vill ha – det vill säga att brottsliga handlingar ska dömas i domstol och straffas. Vi är upprörda och tycker det är förfärligt och sorgligt, men det finns inget att demonstrera mot. Däremot händer det förstås att vi håller en manifestation för att hedra och minnas offer för olika våldsbrott, terrorhandlingar eller liknande.

Det här gör ju att jämförelsen haltar markant. Demonstrationer uppstår när det finns något att demonstrera mot, enkelt sammanfattat. En sak som jag ser som problematisk med den här typen av spridningar är att de lätt bidrar till ett kallare och hårdare samhällsklimat, med färre nyanser och analyser. Det är inte att bra håll att gå åt. Söndra och härska var ju ett känt begrepp redan under antiken, och innebörden fungerar än idag.

Bra grejer/Innergården

Dagens fynd

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Jag hade planerat att renovera våra trä-trädgårdsmöbler i sommar. Jag har haft dem i snart 20 år, och de var väl begagnade redan när jag tog över dem, så jag tänkte att de nog behövde lite kärlek. Det bekräftades när jag satte mig i en av stolarna och det knakade under dynan. Men när jag kollat igenom dem lite närmare insåg jag att det nog var ren tur att det inte hänt några olyckor. Träet är helt slut, och att renovera skulle innebära samma sak som att bygga helt nya möbler. Det tänker jag inte ge mig på. Vi började istället spana runt efter nya möbler. Vi har redan ett jättebra matbord med två utdragsskivor och så vår grotta förstås, så det vi ville ha var sköna fåtöljer eller en soffa, något att hänga i. Loungemöbler insåg vi snart att det heter på fackspråk. Jag hittade några billiga grupper i prisklassen 3-4000 kr som vi åkte och tittade på. Och efter att ha tittat på dem tittade vi på dyrare. Vi tyckte verkligen inte att de billiga var bra. Vi hittade en grupp vi kunde tänka oss för drygt 7000 kr, men den var inte så bra att vi var beredda att slå till, utan vi lagrade den i en gemensam lista (vi har massor med listor i Google Keep, rekommenderas!).

Häromdagen ställde jag en fråga på Facebook om bekväma och trevliga loungemöbler och fick ett tips från en vän. Hon tyckte vi skulle åka till Stallarna Outlet i Skånes Fagerhult. Jag konstaterade att det var rätt långt att åka, men efter att ha kollat deras webbplats och framför allt facebooksida där de inför varje helg lägger upp en film bestämde vi att det nog var värt att åka i alla fall. Vi bestämde till och med att vi skulle ta ledigt en fredag, eftersom utbudet är nytt inför helgen då.

Idag skulle vi åka, men när vi gick upp kände Ulrik sig inte helt kry. Då ska man inte röra sig i samhället, så jag åkte själv. Väl där konstaterade jag att det absolut var värt att köra två och en halv timme för att komma dit. Jag gick till avdelningen med halva outletpriset, konstaterade att det fanns 5 olika loungegrupper, satt snabbt igenom dem och hittade den som var skönast. Tyvärr bestod den bara av en tresitssoffa och en fåtölj, men eftersom den var skönast och dessutom snygg bestämde jag mig fort. Men en fåtölj till hade ju ändå inte varit dumt? Jag provsatt ett gäng och hittade en som var lite lik i stil, men annorlunda i färg. Den var superskön, den tog jag också! Sen behövde jag ju ett bord. Jag gick ut på superoutletplattan, hittade ett bord och paxade det också. Nu hade jag alltså en soffa, två olika fåtöljer, en fotpall och ett soffbord. Jag gick till kassan, och det hela landade på strax under 3000 kr. Perfekt! Hade jag betalat fullpris hade det troligen landat någonstans mellan 12000 och 15000 kr insåg jag när jag sedan kollade upp grejerna. Nu ser vi fram emot fina sommardagar på vår innergård!

Working Equitation

WEckans utmaning

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Svenska Ridsportförbundets WE-kommitté har dragit igång med WE-utmaningar varje vecka. Första utmaningen gjorde jag – det var en parallellslalom. Den här veckan har Ulrika utmanat Sverige i sidvärts över bom. Ulrik och jag vill förstås vara med, och vi bestämde att vi skulle filma idag. Det stormade och våra hästar var båda två på tårna, men de var ändå ridbara och fina. Här är våra filmer:

Gå in på https://www.facebook.com/svrfworkingequitation/ och kolla in alla andra filmer – och ladda upp dina egna!

Grao Duque/Working Equitation/Xipo

Heldag med WE

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Idag har Xipo och Grao varit på en heldagsutflykt tillsammans. Jag red Grao som vanligt, men Xipo fick Josefine som ryttare. Hästarna och jag plockade upp henne på vägen till Hässleholm, där vi skulle rida en WE-träning och sen en Pay&WE. Josefine hade aldrig ridit Xipo innan och Grao och jag hade inte ridit någon Pay&WE, så det var en hel del nytt för alla.

Xipo och Josefine kom väldigt bra överens. De använde träningen till att lära känna varandra lite, och red sedan en Lätt B:2 med över 70% och en snabb och snygg speed. Det såg jättefint ut och jag var så stolt över dem båda – även om ju jag har väldigt lite med det hela att göra. Det är helt och hållet Ulrik som utbildat Xipo och Josefine red ju helt själv förstås :D.

För Graos del handlar ju mycket om att våga vara avspänd, och vi använde träningen till att titta på hindren. Vi var anmälda till Lätt C, för jag tänkte att vi ska få en lätt och trevlig runda. Med facit i hand tror jag inte att det var rätt taktik. Han är mycket mer spänd i trav än i galopp, och det märktes, särskilt i början. Banan började med bord. Där valde jag att göra en halt på rätt ställe men helt enkelt strunta i att lyfta kannan. För mig var det viktigare att få en lugn och bra erfarenhet än att få höga poäng, och bordet är ju ett hinder han tycker är jättesvårt. Nästa hinder var enkelslalom, och efter att Grao hade testat om det var helt säkert att vi inte skulle rida hindret i passage så tog vi oss igenom det med hedern någorlunda i behåll, men spänt var det. Sen hopphindret, tittigt, men hopp vid första försöket. Därefter lans ur, tjur, lans i. Vi vinglade en hel del, men fick tag på lansen och lyckades sätta ner den, men flyt och elegans var inte riktigt vår modell. Ringen var vi en bit ifrån. Sen följde tre tunnor och parallellslalom. Då hade vi kommit igång lite bättre och han började slappna av, så vi red båda hindren på åttor, med god eftergift och flyt. Banan avslutades med repgrind. Jag hade redan från början sagt till att jag inte ville ha repet uppe, utan jag red grinden utan rep. Det löste han bra och han flyttade sig helt perfekt i grinden. Precis så vill jag ha det, det är bättre att rida det väl men ändå få en nolla tycker jag.

Idag hade jag bestämt mig för att faktiskt rida speeden som en speed. Jag har ju aldrig gjort det tidigare, men nu kändes det som om vi är mogna för det. Vi kan accelerera snabbt och sen komma tillbaka utan att tappa galoppen och vi kan accelerera, samla och sen gå ner till lugn skritt. Det är en bra förutsättning för att rida speed. Jag satte alltså upp rejäl fart innan startlinjen, och hade hög hastighet över starlinjen, för att sedan samla och stanna vid bordet. Det blev en bra halt, men jag valde även denna gång att inte ta kannan. Det kostade mig 30 sekunders tillägg, men det spelade ju ingen roll på en träning som den här. Sen galopperade vi hela banan med ganska hög fart. Grao blev lite överrumplad när hindret kom, han tog ett par travsteg innan och sen satte han nog höjdrekord för dagen. Men jag satt kvar, satsade mot lansen, tog den och fick i den i galopp. Ringen hoppade jag över. Parallellslalomen satte vi bra i galopp med tighta svängar och byten. Sista hinder var muggflytt istället för grind i speeden. Även här gjorde jag en bra halt och stod still en stund men struntade i att flytta muggen. Det blev alltså ytterligare 30 sekunders tillägg. Utöver att vi hade en hel minuts tillägg på grund av mina val blev det en kanontid. Men framför allt hade Grao (och jag!) jätteroligt, och han var väldigt ridbar. Han tog ju alla hinder betydligt bättre än i tekniken och han var mycket stabilare när han fick galoppera. Jag tror helt enkelt att jag får jobba vidare med de hinder han tycker är svåra hemma och på olika träningsvarianter, men jag ska nog faktiskt inte tävla några travklasser. Det är bara onödigt när han faktiskt är mer avspänd i galopp.

Men totalt och sammantaget är jag väldigt nöjd med dagen. Det var årets första sommardag, med 25 grader i skuggan. Grao gick två bra pass och hade hur mycket energi som helst, men kunde skritta av på lång tygel när vi var klara. Vi tog oss igenom tekniken med betyg mellan 0 och 8 – men som sagt, vi tog oss igenom, och de lägsta betygen berodde ju på val som jag gjorde helt medvetet för att få en mer pedagogisk upplevelse. Dessutom var det jätteroligt att se att han var så ridbar i speeden, och – kanske viktigast av allt – att vi båda njöt så av att rida den!

Vi vill verkligen tacka Hässleholms Ridklubb för en så väl genomförd och härlig dag.

Gårdsarbete/Hagarna

Djungeljobb

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Härom helgen när vi röjde runt staketet i skogsdelen av vår hage lämnade vi det sista eftersom vi jobbat många timmar och det såg lite lätt jobbigt ut en sträcka. Nu kan jag avslöja att: Det var det. Nästan 30 meter av vildvuxna björnbärssnår hade vuxit över staketet.

Att vi lyckats hålla över 4000 volt i tråden trots detta är ju helt otroligt, men så har det faktiskt varit. Men nu skulle detta lösas. Med facit i hand hade nog en röjsåg varit en bra grej, men jag fixade det med grensax och såg och en hel del svett och rivsår. Den trogna fyrhjulingen hjälpte mig i alla fall att bära ner grejerna.

Till sist lyckades jag röja en korridor med en dryg meters bredd hela vägen. Jag fick såga ner ett par träd, klippa mängder med grenar och så alla dessa björnbärsrankor. Normalt kollar jag ju vilken gren som ska bort och kapar den så långt ner som möjligt. Här gick inte det, utan jag fick klippa mig fram bit för bit, stycke för stycke.

Inne i de snåriga sträckorna använder jag trampstolpar, det är inte jättelånga sträckor och risken att hästarna ens går in där tror jag är minimal.

Grao Duque/Träning

Sitt kvar uppe

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Under en period har det ju mest blivit dressyrträningar för Paulinda, men igår var Grao och jag i Ystad och tränade för Olof igen. Det är ett par månader sedan, men det känns bra att inte tappa kontinuiteten helt. De båda tränarna kompletterar varandra riktigt bra tycker jag.

Olof har ofta väldigt bra bilder för hur saker ska göras, och igår fick jag ett par sådana som jag vill ha kvar på näthinnan och arbeta med för att få in känslan i kroppen. Den som gav den mesta aha-känslan var att jag inte ska följa med ner med sitsen i galoppsprången utan sitta kvar uppe. Det låter ju rätt absurt, men med den tanken i huvudet fick vi bra resultat. Jag ska alltså tänka att min sits är kvar i de övre lägena och inte följer med ner, utan snarare hänger kvar och liksom väntar på att ryggen ska komma upp igen. Syftet är förstås att inte trycka ner ryggen och sprången när vi samlar, utan få upp fronten så sprången blir luftiga och fina, och halsen kommer upp på rätt sätt. Väl där uppe måste jag vara känslig och göra förhållningar och lätta efter behov och efter vad han i stunden klarar av för att fortfarande bära sig. Jag tycker vi kom ett steg längre i samlingen, framför allt i galoppen, med den här metoden. I höger varv fick jag dessutom tipset att ha känslan av en liten lätt ställning i nacken utåt, åt vänster, för att sen ta förhållningar på höger och få dem att gå hela vägen till höger bak. Just där känner jag faktiskt en enorm förbättring om jag tänker tillbaka. Höger bak har ju hela tiden varit det svagare bakbenet, men nu tar han i med det och orkar stå kvar på det i språnget.

Nästa bra bild ser jag lite som en utveckling av arbetet jag gjorde med samling under ett pass i höstas. Då fick jag uppmaningen att vinkla bäckenet bakåt snarare än framåt, dvs ha känslan av att kuta lite med ryggen. Det handlar även det om att göra det lättare att komma upp med framdelen och få mer lätthet och luft i gången. Nu fick jag jobba med att sitta passivt starkt som motsats till aktivt starkt. Att vara passivt stark i sätet handlar om att använda magmusklerna för att hålla emot utan att ”jobba med” i rörelsen. Jag håller emot med magen om han vill dippa framåt, och är fortsatt stark i magmusklerna, men utan att inverka direkt, när han är där jag vill ha honom.

Allt detta är ju sånt som kräver en del arbete för att automatiseras in i ryggmärgen, så det blir den naturliga reaktionen. Ju mer jag får känna rätt känsla som en resultat av rätt arbete, desto lättare blir det att programmera in den rätta känslan och sedan hitta tillbaka till den. Nu är det bara att jobba vidare med detta – men idag ska vi vila båda två. Vi har jobbat hårt och intensivt under hela veckan, så nu behöver vi en återhämtningsdag för att sedan kunna sätta full fart under helgen igen.

Pyssel

Mer schablon

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Den fasttejpade adresslappen på vår brevlåda har blivit jätteful och oläslig. Men jag har ju ångan uppe med schablontillverkning, så jag gjorde en med vår adress också.

Det här är ju betydligt mindre och pilligare än ridbanebokstäverna, så jag borde kanske skaffat en skalpell. Men då hade jag ju inte kunnat sätta igång direkt, så det fick bli mattkniven till det här jobbet också.

Den vita sprayfärgen funkade ju här med, även om det inte blir knivskarpt eller perfekt. Stilen blir lite US Army-inspirerad! Kanske inte jätteelegant, men klart funktionellt och personligt.