I helgen var Ulrik och jag i Göteborg och träffade mina gamla kompisar från Linköpings Akademiska Ridklubb, där vi alla var medlemmar under 90-talet. Det är en rolig och lång tradition, vi har faktiskt träffats varje år sedan 1996, för det mesta just helgen före midsommar. Det innebär att vi i år träffades för 22a året i rad – är inte det lite imponerande?
Jag har förstås inte lyckats vara med alla gångerna, förra året fick vi till exempel avstå. Men jag skulle tro att jag i alla fall varit med ungefär 15 gånger, och det är verkligen roligt att hålla kontakt med alla som jag hade så roligt tillsammans med då, på 90-talet.
Vi brukar träffas till lunch, umgås och kanske hitta på några aktiviteter under eftermiddagen, äta en god middag, prata en massa, väcka upp gamla minnen t ex genom att titta i våra ytterst ambitiösa tidningar Equitatus från tiden då det begav sig, nuförtiden lägga oss betydligt tidigare än förr och sedan avsluta med frukost på söndagen. Det är bara några få som bor kvar i Linköping, så varje år bestämmer vi var vi ska träffas nästa gång och vem som alltså blir värd. På så sätt flyttar träffen runt geografiskt också.
